Hoppa till innehållet

Louise Bourgeois (skulptör)

Från Wikipedia
Louise Bourgeois
Louise Bourgeois, 1996.
FöddLouise Joséphine Bourgeois[1]
25 december 1911[2][3][4]
Paris sjätte arrondissement[5][6][1], Frankrike
Död31 maj 2010[7][8][4] (98 år)
Beth Israel Medical Center[9][10][11]
BegravdCutchogue Cemetery
Andra namnBourgeois, Louise Joséphine[12], Goldwater, Louise Bourgeois[12] och Goldwater, Mrs. Robert[12]
Medborgare iFrankrike[13] och USA[14]
Utbildad vidÉcole nationale supérieure des Beaux-Arts,
Art Students League of New York
Académie Julian,
Lycée Fénelon,
Académie de la Grande Chaumière,
Universitetet i Paris,
École du Louvre
Atelier 17[15]
Académie Moderne[16]
SysselsättningSkulptör[17][18], tecknare[18], installationskonstnär[18], gravör[19], fotograf[20], illustratör, smyckesformgivare[21], målare[18], performancekonstnär[22]
ArbetsgivareBrooklyn College
Noterbara verkMaman
MakeRobert Goldwater
(g. 1938–1973)[23]
Utmärkelser
Women's Caucus for Art Lifetime Achievement Award (1980)
National Medal of Arts (1997)[24]
Praemium Imperiale (1999)[25]
Wolfpriset i konst (2003)
Hedersdoktor (2005)[26]
Österrikes hederskors för vetenskap och konst (2005)
Riddare av Hederslegionen (2008)
Great Immigrants (2009)[27]
National Women's Hall of Fame (2009)[28]
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata
Maman utanför National Gallery of Canada i Ottawa.
Eye Benches II, Umedalens skulpturpark i Umeå.

Louise Joséphine Bourgeois, född 25 december 1911 i Paris, död 31 maj 2010[29] i New York, var en franskfödd amerikansk skulptör, målare och tecknare.

Utbildning och levnad

[redigera | redigera wikitext]

Louise Bourgeois föddes i Paris som det tredje barnet av fyra i en småföretagarfamilj. Föräldrarna Louis (död 1951) och Joséphine Bourgeois (död 1932) sålde väggbonader från 1600- och 1700-talen i sitt galleri på Boulevard Saint-Germain och restaurerade sådana i en verkstad i Choisy-le-Roi sydöst om Paris. Fadern och hans bror Désiré kallades in i den franska armén under första världskriget. Désiré Bourgeois dödades under krigets första vecka och Louis skadades 1916 och vårdades på sjukhus i Chartres. Louise Bourgeois växte upp i Chiosy-le-Roi och i Parisförorten Antony, där familjen köpte ett hus 1919. Efter studentexamen studerade hon först matematik på Sorbonne 1932–1933, men övergick efter moderns död 1933 till konststudier på ett flertal konstskolor under flera år i Paris, som École du Louvre 1935–1936, på l'École des Beaux-Arts 1936–1938, Académie Julian, för Charles Despiau på Académie Scandinave och för Fernand Léger, som rekommenderade henne att arbeta med skulptur snarare än tvådimensionell bildkonst.

I september 1938 gifte hon i Paris sig med den amerikanske konsthistorikern Robert Goldwater (1907–1973) och flyttade samma år till New York, där hon också bedrev fortsatta konststudier 1938–1939 på Art Students League of New York för Vaclav Vytlacil (1892–1984). Paret adopterade 1939–1940 sonen Michel (1936–1990) i Frankrike och hon födde Jean-Louis och Alain 1940 respektive 1941. Hon bodde sedan 1962 i ett smalt, femvåningars townhouse från 1800-talet på 348 West 20th Street i stadsdelen Chelsea på Manhattan, som hon och maken köpt. Hon avled vid hög ålder, fortfarande verksam som skulptör och installationskonstnär, i en hjärtattack 2010. Från 1980 hade hon också en ateljé i Brooklyn, som tillät henne att arbeta i stor skala och att lagra utkast och färdiga verk från sin volymmässigt omfattande produktion.

Konstnärlig verksamhet

[redigera | redigera wikitext]

Louise Bourgeois hade sin första separatutställning, Paintings by Louise Bourgeois, på Bertha Schaefer Gallery i New York 1945 och deltog samma år för första gången på Whitney Museum of American Arts årliga utställning av samtida målning, men förblev länge relativt okänd i konstvärlden. Från 1947 skulpterade hon i trä och hade sin första separatutställning som skulptör 1949 på Peridot Gallery i New York och 1950 en andra sådan på samma galleri. År 1952 dog hennes far, vilket ledde till att hon hamnade i en depression och började i psykoanalys. Hon hade en tredje skulpturutställning 1953, men därefter dröjde det ända till 1964 innan hon hade nästa. Under 1960-talet hade hon få utställningar.[30] Från 1970-talet har hon dock varit en efter hand allt mer inflytelserik skulptör.

År 1982 hade hon sitt stora genombrott med en separatutställning, på Museum of Modern Art[31] i New York. Det var den första retrospektiva utställning på detta museum av verk av en kvinnlig konstnär. Under 1980-talet gjorde hon också ett antal skulpturer i marmor.[32] Hon deltog i Documenta IX i Kassel 1992 och 1993 var hon USA:s representant på Venedigbiennalen. Hennes mest omtalade konstverk, jättespindeln Maman från 1999, samt installationen i kolossalformat I Do, I Undo, I Redo, fick framträdande platser vid invigningen av Tate Modern i London år 2000. Maman göts därefter i en serie på sex exemplar i brons och finns permanent placerad på olika ställen runt världen, men har också visats tillfälligt utomhus i samband med utställningar, till exempel på Kongens Nytorv i Köpenhamn 2003[33], i Wanås skulpturpark 2007 och utanför Moderna Museet på Skeppsholmen i Stockholm vintern 2015.

Hon var verksam i sin ateljé i New York fram till sin död vid 98 års ålder. I slutet av sitt liv arbetade hon bland annat med sitt sista stora verk, minnesmärket över häxprocesserna på 1600-talet på Steilneset minnested i Vardø i Finnmark, vilket invigdes året efter hennes död. Ett av Louise Bourgeois verk, Spider, från 1997 uppskattades år 2019 ha ett värde mellan 25 och 35 miljoner dollar. Verket är en sex meter lång spindel.[34]

” Mina arbeten har alltid varit registreringar av mina känslor. Det är inte ett koncept jag är ute efter, utan en känsla som jag vill behålla eller göra mig av med. Alla mina skulpturer förmedlar sårbarhet och ömtålighet. Sexualitet är ett tema som är sammanbundet med dessa två levnadstillstånd. „
– Louise Bourgeois[35]

Påverkan av psykoanalytisk teori

[redigera | redigera wikitext]

Louise Bourgeois har själv sagt, att "allt jag gjort under de gångna 50 åren, alla mina verk, har inspirerats av min barndom. Min barndom har aldrig tappat sin magi, den har aldrig tappat sin mystik, och den har aldrig förlorat sin dramatik".[36] Hon växte upp i ett hem där fadern ständigt påminde om han hade velat ha en pojke i stället för Louise. En traumatisk historia var att fadern höll hennes 18-åriga engelska guvernant som älskarinna från det att Louise Bourgeois var i elvaårsåldern.

Louise Bourgeois förnekade under sin livstid att hon kände till psykoanalys annat än genom självstudier. Hennes assistent sedan 1980 Jerry Gorovoy upptäckte dock i hennes hem lådor med anteckningar, som visade att hon från 1952 gått regelbundet i 30 år hos psykoanalytikern Henry Lowenfeld (1900–1985) i New York, efter sin mors död till 1982, och att analytiker och analysand hade hållit fortsatt kontakt med varandra därefter, fram till Lowenfelds död 1985.[37]

Louise har sjäv sagt ”I hela mitt liv som skulptör har jag strävat efter att förvandla kvinnan från objekt till ett aktivt subjekt.”[38]

Verk i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Personages, en serie abstrakta skulpturer, ett par meter höga (1945–1955)
  • Paddle Woman (1947), skulptur, brons
  • Fillette (Sweeter version), skulptur, latex (1968)
  • The Destruction of the Father, installation (1974)
  • Filette (1982), skulptur, latex (finns också med på Robert Mapplethorpes fotoporträtt av Louise Bourgeois 1982)[39]
  • Cell (Arch of Hysteria) (1992–93), (en serie installationer), ståltrådsburar, brons, gjutjärn och tyg
  • Spider (1994), skulptur, brons, bland andra Kansas City i Missouri i USA
  • Maman (1999), skulptur i kolossalformat, stål/marmor (också en serie i brons/marmor), London (stål), Tokyo, Soeul, Bilbao, Ottawa och Sankt Petersburg
  • I Do, I Undo, I Redo (2000), stål, installation i kolossalformat i Turbinhallen på Tate Modern i London[40]
  • The Reticent Child (2003), installation, stål, tyg, rostfritt stål och marmor[41]
  • Father and Son (2004), skulptur, stål/aluminium/brons, Olympic Sculpture Park i Seattle i Washington i USA
  • Permanent installation i Augustiner-Rekollektenordens kloster Le Couvent d’Ô i Bonnieux i Frankrike 2001 (Église Louise Bourgeois)[42]
  • Steilneset minnested, installation, minnesmärket över häxprocesserna i Nordnorge, tillsammans med arkitekten Peter Zumthor, i Vardø i Norge (2011)

Bourgeois finns representerad vid Moderna Museet[43] i Stockholm, British Museum[44], Victoria and Albert Museum[45], Metropolitan Museum[46], Museum of Modern Art[47], Stedelijk Museum[48], Whitney Museum of American Art[49], Museet för nutidskonst Kiasma[50], Cleveland Museum of Art[51], Nelson-Atkins Museum of Art[52], National Gallery of Victoria[53], Art Institute of Chicago[54], Museo Reina Sofía[55], Guggenheimmuseet[56], Tate Modern[57], Smithsonian American Art Museum[58], Minneapolis Institute of Art[59] Saint Louis Art Museum[60], National Gallery of Art[61], San Francisco Museum of Modern Art[62], Philadelphia Museum of Art[63] och Nasjonalmuseet[64].

Priser och utmärkelser i urval

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] födelseattest, s. 24, läs online, läst: 4 november 2024.[källa från Wikidata]
  2. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 11514, läst: 9 september 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ Louise Bourgeois, CLARA (på engelska), CLARA-id: 849, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Louise-Bourgeoistopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Encyclopædia Britannica.[källa från Wikidata]
  6. ^ abART person-ID: 30869, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Louise Bourgeois, Influential Sculptor, Dies at 98 (på engelska), The New York Times, 31 maj 2010, läs online, läst: 22 november 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Louise Bourgeois, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00024626.[källa från Wikidata]
  9. ^ Suzanne Muchnic, Louise Bourgeois dies at 98; revered artist’s work was a ‘form of psychoanalysis’ - Los Angeles Times (på engelska), Los Angeles Times, 1 juni 2010, läs online, läst: 1 september 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ Louise Bourgeois (1911–2010) - Artforum International (på engelska), Artforum, 1 juni 2010, läs online, läst: 1 september 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ Sculptor Louise Bourgeois dies at 98 (på engelska), The Today Show, 1 juni 2010, läs online, läst: 1 september 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c] läs online, mix-n-match.toolforge.org .[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, www.workwithdata.com , läst: 16 oktober 2024.[källa från Wikidata]
  14. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 710, läs online, läst: 4 december 2019.[källa från Wikidata]
  15. ^ läs online, atelier17.christinaweyl.com .[källa från Wikidata]
  16. ^ läs online, oneartyminute.com , läst: 24 oktober 2024.[källa från Wikidata]
  17. ^ Louise Bourgeois (på engelska), Tate, läs online.[källa från Wikidata]
  18. ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 30869, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  19. ^ Union List of Artist Names, ULAN: 500057350, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  20. ^ Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, Liste des auteurs au 07/01/2019, Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, 2024, läs online, läst: 20 september 2020.[källa från Wikidata]
  21. ^ Esther Doornbusch, Hedendaagsesieraden.nl, 2016, läs online, läst: 8 april 2020.[källa från Wikidata]
  22. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 11514, läs online, läst: 10 september 2021.[källa från Wikidata]
  23. ^ Louise Bourgeois (på nederländska), Hedendaagsesieraden.nl, 15 januari 2018, läs online.[källa från Wikidata]
  24. ^ Louise Bourgeois (på engelska), National Endowment for the Arts, läs online, läst: 22 november 2020.[källa från Wikidata]
  25. ^ läs online, www.praemiumimperiale.org , läst: 19 mars 2022.[källa från Wikidata]
  26. ^ läs online, www.nyu.edu .[källa från Wikidata]
  27. ^ läs online, www.carnegie.org .[källa från Wikidata]
  28. ^ Louise Bourgeois (på engelska), National Women's Hall of Fame, läs online.[källa från Wikidata]
  29. ^ Holland Cotter: Louise Bourgeois, Artist and Sculptor, Is Dead i The New York Times den 31 maj 2010
  30. ^ Richard Dorment: Louise Bourgeois: The shape of a child's torment i The Telegraph 9 oktober 2007
  31. ^ Utställning 1982
  32. ^ Sibylle Omlin: Der Stein des Unbewussten. Die Bildhauerin Louise Bourgeois und der Marmor i Neue Zürcher Zeitung 1 juni 2002
  33. ^ Edderkoppekvinden er død i Politiken 31 maj 2010
  34. ^ Greenberger, Alex. ”Louise Bourgeois ‘Spider’ Work, Estimated at $25 M. to $35 M., Could Place Among Most Expensive Works by Women Artists Ever Sold” (på engelska). ARTNews. https://www.artnews.com/art-news/market/louise-bourgeois-spider-christies-2019-12440/. Läst 9 mars 2021. 
  35. ^ I en intervju av Robert Ayers, publicerad på www.artinfo.com 2006-07-28, läst 2008-12-29[död länk]
  36. ^ Utdrag ur Destruction of the Father - Reconstuction of the Father: Writings and Interviews, 1923-1977, MIT Press, 1999 Arkiverad 22 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  37. ^ Annika Nordin: Därför ljög Louise Bourgeois om sin psykoanalys i Dagens Nyheter Kultur 8 februari 2015, sidorna 32–33
  38. ^ ”Louise Bourgeois”. Moderna Museet i Stockholm. https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/louise-bourgeois/. Läst 12 mars 2021. 
  39. ^ Louise Borgeois med Filette
  40. ^ The Unilever Series: Louise Bourgeois: I Do, I Undo, I Redo, Tate Moderns webbplats
  41. ^ ”New York Sun 28 oktober 2004”. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923174135/http://www.artcritical.com/DavidCohen/SUN74.htm. Läst 15 februari 2015. 
  42. ^ ”Webbplats för Église Louise Bourgeois”. Arkiverad från originalet den 15 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150215130137/http://www.egliselouisebourgeois.com/bonnieux-eglise-louise-bourgeois-l-%C3%A9glise.html. Läst 15 februari 2015. 
  43. ^ Moderna Museet
  44. ^ British Museum
  45. ^ Victoria and Albert Museum
  46. ^ Metropolitan Museum
  47. ^ Museum of Modern Art
  48. ^ Stedelijk Museum
  49. ^ Whitney Museum of American Art
  50. ^ Museet för nutidskonst Kiasma
  51. ^ Cleveland Museum of Art
  52. ^ Nelson-Atkins Museum of Art
  53. ^ National Gallery of Victoria
  54. ^ Art Institute of Chicago
  55. ^ Museo Reina Sofía
  56. ^ Guggenheimmuseet
  57. ^ Tate modern
  58. ^ Smithsonian American Art Museum
  59. ^ Minneapolis Institute of Art
  60. ^ Saint Louis Art Museum
  61. ^ National Gallery of Art
  62. ^ San Francisco Museum of Modern Art
  63. ^ Philadelphia Museum of Art
  64. ^ Nasjonalmuseet

Vidare läsning och media

[redigera | redigera wikitext]
  • Robert Storr: Intimate geometries: The Art and Life of Louise Bourgeois, The Monacelli Press 2015, ISBN 978-1580933636
  • Philip Laratt-Smith (redaktör): The return of the repressed. Psychoanalytic writing, två delar, 2011
  • Linnéa Axelsson: Omfamningar: rummets och gränsens meningar: om Louise Bourgeois' och Rachel Whitereads verk (Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, 2009) (Diss. Umeå: Umeå universitet, 2009)
  • Frances Morris och Marie-Laure Bernadac (redaktörer): Louise Bourgeois, Tate Modern, London 2007, ISBN 978-1-85437-761-6
  • Robert Storr, Paulo Herkenhoff & Allan Schwartzmann: Louise Bourgeois, Phaidon Press 2003, ISBN 0-7148-4122-6
  • Marie-Laure Bernadec och Hans-Ulrich Obrist: Destruction of the Father - Reconstuction of the Father: Writings and Interviews, 1923-1977, MIT Press, 1999, ISBN 978-0-26252-246-5
  • Louise Bourgeois: The Spider, the Mistress and the Tangerine, dokumentärfilm av Marion Cajori och Amei Wallach, 2008

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Louise_Bourgeois_(skulptör)&oldid=56035518”