Louis E. Denfeld
| Louis E. Denfeld | |
 | |
| Född | Louis Emil Denfeld 13 april 1891[1][2] Westborough, USA |
|---|---|
| Död | 28 mars 1972[1][3][2] (80 år) Westborough, USA |
| Begravd | Arlingtonkyrkogården[4] kartor |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | United States Naval Academy  |
| Sysselsättning | Officer, ubåtssjöman, politiker |
| Befattning | |
| High Commissioner of the Trust Territory of the Pacific Islands (1947–1948) Chef för USA:s flotta (1947–1949) | |
| Politiskt parti | |
| Republikanska partiet | |
| Utmärkelser | |
| Legionär av Legion of Merit | |
| Redigera Wikidata | |
Louis Emil Denfeld, född 13 april 1891 i Westborough, Massachusetts, död 28 mars 1972 på samma plats, var en amerikansk sjöofficer (4-stjärnig amiral) i USA:s flotta.
Denfeld var Chief of Naval Operations, den högsta yrkesmilitära befattningen inom flottan och därmed ledamot av Joint Chiefs of Staff, från 15 december 1947 till 1 november 1949.
Denfeld tvingades avgå på grund av den försvarspolitiska kontroversen "amiralernas revolt".[5]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Efter examen från United States Naval Academy 1912 tjänstgjorde Denfeld både ombord på jagare och, och efter första världskriget, även på ubåtar. Därtill en mängd stabsbefattningar på land.[6]
Under merparten av andra världskriget, från januari 1942 till mars 1945, var Denfeld konteramiral och biträdande chef för Bureau of Naval Personnel i Washington D.C. Från mars 1945 förde han befäl över Battleship Division 9, med slagskeppet USS Wisconsin (BB-64) som flaggskepp, som deltog i slaget om Okinawa samt bombardemang av Japanska fastlandet.[6]
Efter Japanska kapitulationen, återvände Denfeld till Washington, D.C. som chef för Bureau of Naval Personnel med viceamirals grad och ledde efterkrigstidens demobiliseringsprogram. Denfeld utsågs till 4-stjärnig amiral och befälhavare för United States Pacific Command & United States Pacific Fleet i februari 1947. Den 15 december samma år tillträdde Denfeld som Chief of Naval Operations.[6]
Denfeld tvingades avgå på grund av den försvarspolitiska kontroversen "amiralernas revolt" som bottnade i djup rivalitet med USA:s flygvapen.[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Louis E. Denfeld, tidigare version.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6j96dhv, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000002680, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 6620036, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, ancexplorer.army.mil .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Luebke, Peter C. (03 2023). ”H-078-1: "The Revolt of the Admirals"” (på engelska). www.history.navy.mil. Naval History and Heritage Command. https://www.history.navy.mil/about-us/leadership/director/directors-corner/h-grams/h-gram-078/h-078-1.html. Läst 3 september 2024.
- ^ [a b c] ”Admiral Louis E. Denfeld” (på engelska). www.history.navy.mil. Naval History and Heritage Command. https://www.history.navy.mil/browse-by-topic/people/chiefs-of-naval-operations/admiral-louis-e--denfeld.html. Läst 3 september 2024.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Louis E. Denfeld.
|