Hoppa till innehållet

Kuddväxt

Från Wikipedia
Fjällglim, Silene acaulis. Kuddens solsida har börjat blomma, medan skuggsidan tar lite längre tid på sig.

Kuddväxter[1] är kompakta och låga växter som bildar täta mattor, tuvor eller "kuddar"[2]. De växer vanligen på stenig till sandig väldränerad mark och har oftast ett djupgående rotsystem. De förekommer i alpina och arktiska miljöer och flest arter förekommer i Anderna och Himalaya samt Turkiet.[3] Arterna från Nya Zeeland bildar ofta kompakta halvsfäriska kuddar, liksom de i Anderna. Aubert et al. upptar 1309 arter i sin katalog (varav 587 arter bildar täta halvsfäriska kuddar) fördelade på 273 släkten och 62 familjer. Flest arter bland de som bildar täta kuddar återfinns i familjerna Saxifragaceae (97), Caryophyllaceae (77), Primulaceae (62) och Brassicaceae (60). Vissa arter kan i mer skyddade lägen växa som buskar, ris eller rosettväxter.[4] Kuddväxter är ingen systematisk grupp, utan en beteckning på ett växtsätt som beror på konvergent evolution som en anpassning till en karg miljö.[4]

Det täta växtsättet hjälper till att minska avdunstning, bevara värme[5] och klara andra påfrestningar i dessa vindpinade, kalla och ofta torra[6] miljöer. Kuddväxterna skapar i sin tur möjligheter för andra arter, både av växter och djur, att etablera sig.[7][8] Deras tillväxt är långsam och kuddarna kan nå mycket hög ålder (hundratals år).[9]

Bland nordiska arter märks fjällglim, som är den mest studerade kuddväxten av alla, och fjällgröna.

Flera arter odlas som stenpartiväxter.

  1. ^ Kuddväxter i Nationalencyklopedin,
  2. ^ Ibland talar man om mattbildande och kuddbildande växter, men gränsen mellan dem är oskarp. Aubert et al. (2014) sid. 60.
  3. ^ Aubert et al. (2014), sid. 68.
  4. ^ [a b] Aubert et al. (2014), sid. 60.
  5. ^ En halvsfärisk form ger lägsta möjliga kvot mellan yta och volym - och värmeförlusterna sker genom ytan!
  6. ^ I meningen: brist på vatten i flytande form.
  7. ^ Pressmeddelande 2013-01-29, Hjälper andra växter att överleva Arkiverad 14 november 2018 hämtat från the Wayback Machine. på Göteborgs universitet.
  8. ^ Anya M. Reid & Christopher P. Lortie, 2012, Cushion plants are foundation species with positive effects extending to higher trophic levels, Ecosphere 3:11:96, sid. 1-18.
  9. ^ William F. Morris & Daniel F. Doak, 1998, Life history of the long-lived gynodioecious cushion plant Silene acaulis (Caryophyllaceae), inferred from size-based population projection matrices Arkiverad 14 november 2018 hämtat från the Wayback Machine., American Journal of Botany 85:6, sid. 784-793.
  10. ^ Vegetable sheep i Encyclopedia of New Zealand 1966.
  11. ^ The Herbarium of Antarctic Vascular Plants.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • · Laboratoire d'Ecologie Alpine, Grenoble: Online databas till A worldwide catalogue of cushion plants 100 years after Hauri and Schröter.