Karroosångare

	Karroosångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Sylvior; Sylviidae
Släkte	Curruca
Art	Karroosångare; C. layardi
Vetenskapligt namn
	§ Curruca layardi
Auktor	(Hartlaub, 1862)
Synonymer
	Parisoma layardi; Sylvia layardi; Karoosångare;

Karroosångare^[2] (Curruca layardi) är en afrikansk fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läten

Karroosångaren är en rätt kraftig, medelstor (13 cm) och mörk sångare med korta och rundade vingar, lång stjärt samt kort och kraftig, något böjd näbb. Den liknar rostgumpad sångare, men är blekare och har vitaktig istället för rostfärgad undergump. Vidare är strupen mindre tydligt streckad. Ljust öga kontrasterar med det mörka huvudet. Även sången liknar rostgumpad sångare, ett klart "pee-pee-cheeri-cheeri".^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Karroosångare delas in i fyra underarter med följande utbredning:^[6]

layardi – förekommer i sydvästra Sydafrika (södra Kapprovinsen)
aridicola – Namibia samt västra och centrala Sydafrika
barnesi – Lesotho
subsolana – sydcentrala Sydafrika (Great Karoo och Little Karoo)

Släktestillhörighet

Tidigare placerades den i släktet Parisoma och behandlades som en medlem av familjen timalior. Genetiska studier visar dock att den är en del av sylviorna.^[7] Där placerades den initialt i släktet Sylvia. Enligt studier från 2019^[8] består dock Sylvia av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan. Dessa delas allt oftare upp i två skilda släkten, varvid karroosångaren förs till Curruca.^[3]

Levnadssätt

Karroosångaren hittas i snår i karroo, på savann och i kustnära buskage, ofta i klippiga och kuperade områden. Fågeln är huvudsakligen insektsätare, men den har även noterats ta frukt som fikon och frön. Fågeln häckar mellan juli och januari, framför allt oktober–november. Arten är troligen stannfågel.^[4]^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ganska vanlig till vanlig.^[9]

Namn

Karroo, eller karoo, är ett stäpp- och halvökenområde i södra och västra Sydafrika. Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Edgar Leopold Layard (1824-1900), engelsk diplomat och tjänsteman verksam i Ceylon, Kapkolonin, Nya Kaledonien och Brasilien men också naturforskare och upptäcktsresande i Melanesien.^[10]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2016 Curruca layardi . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 20 december 2021.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ [a b] Aymí, R. & Gargallo, G. (2019). Layard's Warbler (Sylvia layardi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58975 5 april 2019).
^ [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ Voelker, G., and J.E. Light (2011), Palaeoclimatic events, dispersal and migratory losses along the Afro-European axis as drivers of biogeographic distribution in Sylvia warblers, BMC Evol. Biol. 11:63.
^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör karroosångare.
Bilder & media
Wikispecies har information om karroosångare.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Curruca layardi . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 20 december 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.

[hbw-4] [a b] Aymí, R. & Gargallo, G. (2019). Layard's Warbler (Sylvia layardi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58975 5 april 2019).

[sinclair-5] [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235

[CC-6] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

[7] Voelker, G., and J.E. Light (2011), Palaeoclimatic events, dispersal and migratory losses along the Afro-European axis as drivers of biogeographic distribution in Sylvia warblers, BMC Evol. Biol. 11:63.

[Cai-8] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

[9] Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[10] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]