Hoppa till innehållet

Hull City AFC

Från Wikipedia
Hull City AFC
Fotbollsklubb
Grundinformation
Grundad1904[1] (120 år sedan)
Fullständigt namnHull City Association Football Club
SmeknamnThe Tigers
SerieEFL Championship
OrtStorbritannien Kingston upon Hull, England, Storbritannien
HemmaarenaKCOM Stadium
(kapacitet: 25 586[2])
Klubbfärg(er)         
Nyckelpersoner
ÄgareTurkiet Acun Medya
OrdförandeTurkiet Acun Ilıcalı
TränareEngland Liam Rosenior
Ass. tränareEngland Justin Walker
LagkaptenEngland Lewie Coyle
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Division 3-mästare3 (1932/33 [North], 1948/49 [North], 1965/66, 2020/21)
Övrigt
Supporterklubb(ar)Hull City Official Supporters Club[3]
Webbplatshullcitytigers.com

Hull City AFC är en engelsk professionell fotbollsklubb i Kingston upon Hull, grundad 1904. Hemmamatcherna spelas på KC Stadium. Smeknamnet är The Tigers ("Tigrarna") efter färgerna på matchtröjorna. Klubben spelar sedan säsongen 2021/2022 i Championship.

KCOM Stadium.

Hull City AFC grundades 1904 och började då spela vänskapsmatcher på The Boulevard (hemmaarena för Hulls rugbyklubb) och Anlaby Road Cricket Ground. Notts County stod för motståndet i klubbens första match, som slutade 2-2. Efter ett år av sporadiska matcher och klubbens första deltagande i FA-cupen valdes klubben in i The Football League. Man fick börja i dåvarande Division 2 och deltog alltså för första gången i seriespel säsongen 1905/06. Den första seriematchen spelades mot Barnsley på Anlaby Road, där The Tigers (ett smeknamn man fått efter sina klubbfärger, svart/orange) vann med 4-1. Man slutade sin första säsong på en femteplats och höll till i toppen av tabellen fram till första världskriget.

1909/10 års upplaga av serien var länge det närmsta man kommit den absoluta toppfotbollen. Hull City slutade då som trea i serien och missade uppflyttning till högstadivisionen efter att ha förlorat mot Oldham Athletic med 3-0 i säsongens sista match. Oldham slutade tvåa och såg därmed till att Hull City bittert nog fick stanna i Division 2. Inte nog med att man missade uppflyttningen, man gjorde det på ett av de hårdaste sätt man kan tänka sig. Det skilde inte mer 0,29 mål per match i snitt upp till Oldham, en av de minsta marginalerna någonsin gällande uppflyttning.

I januari 1914 värvade man en spelare vid namn David Mercer. Mercer gjorde sin debut för klubben tre månader senare, som sedan följdes upp av inte mindre än 218 matcher i följd. Noterbart är även att 142 av dessa var under krigstiden, något som inte gör bedriften mindre beundransvärd. Inte undra på att han kallades "Magical Mercer".

Under 1920-talet hamnade klubben i ekonomiska problem, vilket fick till följd att man var tvungen att sälja sina bästa spelare. Trots det faktum att spelare tvingades lämna klubben i en rasande fart, lyckades man behålla en spelare vid namn George "Geordie" Maddison. Han visade klubben stor lojalitet och stannade i Hull City under inte mindre än 14 säsonger.

1929/30 var en säsong med väldigt blandade turer. Man gjorde sin bästa insats i FA-cupen dittills när man slog Blackburn Rovers och Plymouth Argyle, som då ledde andra respektive tredje divisionen. Man fortsatte bana väg med att slå både Newcastle United och Manchester City, två klubbar från förstadivisionen. Man var framme i semifinal, där man ställdes mot Arsenal. 2-2 slutade matchen efter att Hull City haft ledningen med 2-0. I omspelet gjorde The Gunners matchens enda mål. Hull City var ute ur cupen trots en strålande insats. Det sägs att en olycka sällan kommer ensam. Tyvärr stämde det denna säsong för Hull City. Inte nog med att man trots allt var litet besviken över att inte ha nått final i FA-cupen, man hamnade även i stora problem i serien på grund av det täta spelprogrammet och skador. Man hade inte mindre än nio matcher på 28 dagar. Detta ledde till att Hull City slutade näst sist i tvåan med endast Notts County efter sig. Efter diverse strul, där målskillnad återigen spelade Hull City ett elakt spratt, stod det klart att klubben fick lämna Division 2. Efter att ha haft som mål att gå upp till ettan under en längre tid fick man alltså lämna divisionen i fel ände.

Klubben vann Division 3 Norra säsongen 1932/33 och tog sig alltså tillbaka till Division 2 efter tre säsonger i trean. Bill McNaughton satte rekord i klubben med 41 mål under säsongen. Man satte även klubbrekord denna säsong i kategorin "största seger i FA-cupen" när man slog Stalybridge Celtic med 8-2 i första omgången. Man åkte dessvärre ur tvåan ganska omgående, 1935/36, efter att ha tvingats använda hela 32 spelare på grund av skador. Man blev kvar i trean fram till andra världskrigets slut.

1948/49 var en mycket bra säsong när man smärtfritt gick genom serien och samtidigt satte en del rekord på vägen. Under Raich Carters ledning vann man till exempel de nio första matcherna, vilket då var rekord för divisionen. Man satte också divisionsrekord i antal åskådare när man tog emot Rotherham Unitedjuldagen. 49 655 betalande trängde ihop sig, ett rekord som fortfarande står sig. Man tog sig även långt i FA-cupen, där man i femte omgången lottades mot Manchester United. Mötet lockade inte mindre än 55 019 åskådare till Boothferry Park. Man U vann matchen med 1-0, men åskådarantalet kommer för alltid stå fast som rekord på Boothferry Park.

Historien upprepades åtskilliga gånger och hissen mellan Division 2 och 3 fortsatte skicka upp och ned Hull City, men publiken bjöds trots det på godbitar. Klubben hittade bland annat två anfallare i Chris "Chillo" Chilton och Ken "Waggy" Wagstaff, ett anfallspar som formligen öste in mål och som kom att bli legendariska i klubben.

Man tog sig till kvartsfinal i FA-cupen 1965/66, där man bjöds på ett möte med Chelsea. I bortamötet i London lyckades man spela 2-2, men förlorade omspelet med 1-3. Detta andra möte lockade 45 328 åskådare.

Man lyckades aldrig riktigt fullt ut i seriespelet och hade säsongen 1970/71 som topp, då man slutade femma i Division 2.

1988/89 gick Hull City till kvartsfinal i FA-cupen. Motståndaren hette Liverpool och hade spelare som John Barnes och Ian Rush i laguppställningen. Hull City höll på att överraska hela fotbollsengland när man gick till paus med en 2-1-ledning. Liverpool lyckades dock vända och vinna med 3-2. Det kändes rätt typiskt för den tiden.

Det skulle dröja fram till 2000-talet innan man på allvar blev en klubb att räkna med. Denna nya era fick sin start när man investerade stora pengar, 43 500 000 pund, i att bygga en ny arena, KC Stadium. Under säsongen 2003/04 hade man hittat en stabilitet som tidigare saknades och hade fått ett ordentligt uppsving i ekonomin. Samtidigt hade man skaffat Peter Taylor (före detta förbundskapten) vid rodret. Allt detta tillsammans med nya spelare gjorde att Hull City lyckades ta sig ur Division 3 (nivå 4) relativt smärtfritt. Glädjen över uppflyttningen gick inte att ta miste på. Det var många, både spelare och fans, som tänkte "aldrig mer ned i träsket". Många visste att klubben hade ett bra lag, med nya intressanta spelare, däribland hemvändande Nick Barmby. Trots att det såg väldigt bra ut på samtliga plan var de flesta nog överens om att man skulle vara nöjd om man genomförde säsongen i Division 2 (nivå 3) på ett, med egna mått mätt, bra sätt.

Det blev bättre än så. Laget visade upp en helt ny klass och det är nästan orättvist att framhäva några särskilda spelare i det lag som 2004/05 slutade som tvåa i League One (nivå 3) och därmed tog sig upp i The Championship (nivå 2).

Tränaren och spelare firar uppflyttningen till Premier League i maj 2008.

De två första säsongerna i näst högsta divisionen var klubben ett bottenlag, men 2007/08 kom man trea och fick spela playoff om en plats i Premier League. Man slog Watford med 6-1 sammanlagt i semifinalen och mötte Bristol City i finalen den 24 maj 2008 på Wembley. Hull City vann med 1-0 och målet gjordes av Hull-sonen Dean Windass. Klättringen från fjärde högsta nivån till Premier League på bara fem säsonger var den tredje snabbaste genom tiderna.

Klubben vann sin första match i högstaligan någonsin, 2-1 mot Fulham, och förlorade bara en av de första nio matcherna, däribland bortasegrar mot Arsenal och Tottenham Hotspur. Vid den tidpunkten var man i delad ligaledning efter poäng (trea efter målskillnad), men under resten av säsongen vann man bara två matcher. Man klarade dock nytt kontrakt i Premier League med nöd och näppe.

Under nästa säsong var man inte lika lyckosam, utan man kom näst sist och åkte ur. 2010/11 var man ett mittenlag i The Championship, men satte ett nytt klubbrekord med 17 raka bortamatcher utan förlust.

Säsongen 2012/13 lyckades klubben ta sig tillbaka till Premier League efter att ha kommit tvåa i The Championship. Året efter kom man på 16:e plats i Premier League, men man gick för första gången i klubbens historia till final i FA-cupen. Där blev det dock förlust mot Arsenal med 3-2 efter förlängning, trots att man ledde med 2-0 redan efter åtta minuter. Eftersom Arsenal samma säsong kvalificerade sig för spel i Champions League fick Hull City en plats i Europa League 2014/15. Det innebar klubbens första spel i Europa någonsin. Klubben gick in i tredje kvalomgången och slog ut slovakiska FK AS Trenčín med 2-1 sammanlagt, men i nästa omgång åkte man ut mot belgiska KSC Lokeren med 2-2 sammanlagt (Lokeren gjorde fler bortamål). Samma säsong åkte man ur Premier League.

2015/2016 slutade Hull City fyra i Championship och vann uppflyttning via kval, men säsongen därpå åkte man återigen ur Premier League på 18:e plats.[4]

Klubben spenderade sedan tre år i Championship innan man hamnade på en sista plats i ligan säsongen 2019/2020 och föll ner i League One.[5] Man besvarade dock detta fall genom att säsongen 2020/2021 vinna League One och bli direkt uppflyttad till Championship igen.[6]

För lista över spelare, se Kategori:Spelare i Hull City AFC
Senast uppdaterad: 5 oktober 2024.[7]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
30 Kroatien Ivor Pandur 25 mars 2000 (24 år) Nederländerna Fortuna Sittard (-24)
22 England Carl Rushworth 2 juli 2001 (23 år) England Brighton & Hove Albion (-24)
31 Schweiz Anthony Racioppi 31 december 1998 (25 år) Schweiz Young Boys (-24)
32 Frankrike Thimothée Lo-Tutala 13 februari 2003 (21 år) England Tottenham Hotspur (-22)
34 England Harvey Cartwright 9 maj 2002 (22 år) England Hull City AFC

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2 England Lewie Coyle 15 oktober 1995 (29 år) England Fleetwood Town (-20)
3 England Ryan Giles 26 januari 2000 (24 år) England Luton Town (-24)
4 England Charlie Hughes 16 oktober 2003 (21 år) England Wigan Athletic (-24)
5 England Alfie Jones 7 oktober 1997 (27 år) England Southampton (-20)
6 Irland Sean McLoughlin 13 november 1996 (27 år) Irland Cork City (-19)
17 England Finley Burns 17 juni 2003 (21 år) England Manchester City (-24)
23 England Cody Drameh 8 december 2001 (22 år) England Leeds United (-24)
26 England Andy Smith 11 september 2001 (23 år) England Hull City AFC
29 England Matty Jacob 3 juni 2001 (23 år) England Hull City AFC

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
7 Kanada Liam Millar 27 september 1999 (25 år) Schweiz Basel (-24)
8 Tyskland Marvin Mehlem 11 september 1997 (27 år) Tyskland Darmstadt 98 (-24)
10 Turkiet Abdülkadir Ömür 25 juni 1999 (25 år) Turkiet Trabzonspor (-24)
14 Irland Harry Vaughan 6 april 2004 (20 år) England Oldham Athletic (-23)
18 England Xavier Simons 20 februari 2003 (21 år) England Chelsea (-22)
19 Colombia Steven Alzate 8 september 1998 (26 år) England Brighton & Hove Albion (-24)
20 Colombia Gustavo Puerta 23 juli 2003 (21 år) Tyskland Bayer Leverkusen (-24)
25 Ecuador Óscar Zambrano 20 april 2004 (20 år) Ecuador LDU Quito (-24)
27 England Regan Slater 11 september 1999 (25 år) England Sheffield United (-22)
45 Jamaica Kasey Palmer 9 november 1996 (28 år) England Coventry City (-24)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
9 Elfenbenskusten Chris Bedia 5 mars 1996 (28 år) Tyskland Union Berlin (-24)
11 Turkiet Dogukan Sinik 21 januari 1999 (25 år) Turkiet Antalyaspor (-22)
12 Italien João Pedro 9 mars 1992 (32 år) Turkiet Fenerbahçe (-24)
16 England Ryan Longman 6 november 2000 (24 år) England Brighton & Hove Albion (-21)
33 Algeriet Mohamed Belloumi 1 juni 2002 (22 år) Portugal Farense (-24)
36 England Will Jarvis 17 december 2002 (21 år) England Hull City AFC
44 England Abu Kamara 21 juli 2003 (21 år) England Norwich City (-24)
48 England Mason Burstow 4 augusti 2003 (21 år) England Chelsea (-24)

Not: Spelare i kursiv stil är inlånade.

Utlånade spelare

[redigera | redigera wikitext]
Nr Land Pos Namn
21 England  F Brandon Fleming (i England Doncaster Rovers till 31 maj 2025)
25 Irland  F James Furlong (i England Wimbledon till 31 maj 2025)
Nr Land Pos Namn
28 Wales  MF Callum Jones (i England Morecambe till 31 maj 2025)
- Peru  MF Yuriel Celi (i Peru Universitario de Deportes till 31 december 2024)

Årets spelare

[redigera | redigera wikitext]
Michael Turner, Årets spelare säsongerna 2007–08 och 2008–09.
Jarrod Bowen, Årets spelare säsongerna 2017–18 och 2018–19.
År Vinnare
1999–00 England Mark Greaves
2000–01 Jamaica Ian Goodison
2001–02 England Gary Alexander
2002–03 Nordirland Stuart Elliott
2003–04 Irland Damien Delaney
2004–05 Nordirland Stuart Elliott
2005–06 Wales Boaz Myhill
2006–07 England Andy Dawson
2007–08 England Michael Turner
2008–09 England Michael Turner
2009–10 Irland Stephen Hunt
2010–11 Irland Anthony Gerrard
2011–12 Slovenien Robert Koren
2012–13 Egypten Ahmed Elmohamady
2013–14 England Curtis Davies
2014–15 England Michael Dawson
2015–16 Uruguay Abel Hernández
2016–17 England Sam Clucas
2017–18 England Jarrod Bowen
2018–19 England Jarrod Bowen
2019–20 Ingen tilldelad
2020–21 England George Honeyman[8]
2021–22 England Keane Lewis-Potter[9]
  • The Championship eller motsvarande (nivå 2): Tvåa och uppflyttad 2012/13; Playoff-vinnare 2007/08
  • League One eller motsvarande (nivå 3): Mästare 1932/33 (North), 1948/49 (North), 1965/66, 2020/21; Tvåa och uppflyttad 1958/59, 2004/05; Trea och uppflyttad 1984/85
  • League Two eller motsvarande (nivå 4): Tvåa och uppflyttad 1982/83, 2003/04
  1. ^ ”Our History” (på engelska). Hull City AFC. Arkiverad från originalet den 7 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160307172428/http://www.hullcitytigers.com/club/since_1904/. Läst 26 januari 2016. 
  2. ^ ”Interesting KC Stadium Facts” (på engelska). KCStadium.co.uk och Stadium Management Company. http://kcstadium.co.uk/kc-stadium/stadium-facts. Läst 26 januari 2016. 
  3. ^ ”Official Supporters Club” (på engelska). Hull City AFC. Arkiverad från originalet den 7 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160307221442/http://www.hullcitytigers.com/fans/signed-merchandise/. Läst 26 januari 2016. 
  4. ^ ”Dismal Hull City condemned to Premier League relegation” (på amerikansk engelska). Arkiverad från originalet den 18 september 2017. https://web.archive.org/web/20170918155531/https://sports.yahoo.com/news/hull-city-relegated-premier-league-132722486--sow.html. Läst 18 september 2017. 
  5. ^ ”Hull City relegated from Championship” (på engelska). ITV News. 22 juli 2020. https://www.itv.com/news/calendar/2020-07-22/hull-city-relegated-from-championship. Läst 24 maj 2021. 
  6. ^ ”Hull 3-1 Wigan: Grant McCann's Tigers win Sky Bet League One title” (på engelska). Sky Sports. https://www.skysports.com/football/news/11719/12291135/hull-3-1-wigan-grant-mccanns-tigers-win-sky-bet-league-one-title. Läst 24 maj 2021. 
  7. ^ ”Hull City Player Profiles” (på engelska). Hull City AFC. Arkiverad från originalet den 21 mars 2020. https://web.archive.org/web/20160113010204/http://www.hullcitytigers.com//team/player-profile/. Läst 21 mars 2020. 
  8. ^ ”Honeyman’s Hat-Trick Of End-Of-Season Awards”. Hull City AFC. 12 maj 2021. Arkiverad från originalet den 16 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210616144756/https://www.hullcitytigers.com/news/2021/may/honeymans-hat-trick-of-end-of-season-awards/. Läst 1 juli 2021. 
  9. ^ ”Lewis-Potter wins hat-trick of awards”. Hull City AFC. 3 maj 2022. https://www.wearehullcity.co.uk/news/2022/may/hull-city-awards-recap-2022/. Läst 27 november 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]