Hoppa till innehållet

Henry Morgenthau

Från Wikipedia
För politikern född 1856, se Henry Morgenthau, Sr..
Henry Morgenthau
Henry Morgenthau, 1944.
Född11 maj 1891[1][2][3]
New York[4], USA
Död6 februari 1967[4][1][2] (75 år)
New York[5], USA
BegravdMount Pleasant Cemetery
Medborgare iUSA
Utbildad vidCornell University
Phillips Exeter Academy
Dwight School
SysselsättningPolitiker, nationalekonom
Befattning
USA:s finansminister (1934–1945)
ArbetsgivareUSA:s finansdepartement
Politiskt parti
Demokratiska partiet
MakaElinor Morgenthau
BarnHenry Morgenthau III (f. 1917)
Robert M. Morgenthau (f. 1919)
Joan Morgenthau Hirschhorn (f. 1922)
FöräldrarHenry Morgenthau, Sr.
Namnteckning
Redigera Wikidata

Henry Morgenthau, född 11 maj 1891 i New York, död 6 februari 1967 i New York, var en politiker för Demokratiska partiet i USA.

Morgenthau var finansminister 1934-1945, men hade under den perioden även inflytande över USA:s utrikespolitik. Morgenthau påstås vara den första och sista juden som har befunnit sig främst efter presidenten i ordningsföljd, i Amerika. [1]

Morgenthau ville att USA under och efter andra världskriget helt skulle bortse från Genève- och Haagkonventionerna i det ockuperade Tyskland, trots att USA var signatärmakt till bägge dessa konventioner. Han är känd som initiativtagare till Morgenthauplanen.

  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6vt2264, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Henry-Morgenthau-Jrtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 735, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), Моргентау Генри, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
Företrädare:
William Hartman Woodin
USA:s finansminister
1934–1945
Efterträdare:
Fred M. Vinson