Hoppa till innehållet

Gul sisel

Från Wikipedia
Gul sisel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
Släktesislar
Spermophilus
ArtGul sisel
S. fulvus
Vetenskapligt namn
§ Spermophilus fulvus
Auktor(Lichtenstein, 1823)
Hitta fler artiklar om djur med

Gul sisel[2] (Spermophilus fulvus)[3][4][5] är en däggdjursart som först beskrevs av Lichtenstein 1823. Den ingår i släktet sislar och familjen ekorrar.[6][7]

De flesta arterna i det tidigare släktet Spermophilus har efter DNA-studier konstaterats vara parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur. Detta släkte har därför delats upp i flera släkten. Kvar i Spermophilus finns endast den gamla världens sislar, som denna art.[8][9]

Tre underarter finns listade i Catalogue of Life:[6]

  • S. fulvus fulvus (Lichtenstein, 1823)
  • S. fulvus hypoleucos (Satunin, 1909)
  • S. fulvus oxianus (Thomas, 1915)

Två ytterligare underarter skall vara kända enligt IUCN[1].

Arten är en stor och kraftigt byggd sisel med en kroppslängd på 34 till 50 cm inklusive den 7 till 12 cm långa svansen, och en kroppsvikt som varierar mellan 460 och över 1 200 g. Kroppen har gulgrå päls utan några teckningar, medan svansens ovansida är gulgrå med en del insprängda svarta hår, och dess undersida ljust rödbrun. Som alla sislar har den små öron, stora ögon och kindpåsar avsedda att bära upphittad föda i.[10]

Habitatet utgörs av öknar och halvöknar med sand. ler- och lössjord. Den kan även förekomma i angränsande skogbeklädda områden.[1] En dagaktiv art som framför allt är aktiv på morgonen innan morgonfuktigheten helt har torkat upp. Födan består av frön, lökar och gröna växtdelar. Arten lever i kolonier. Den sover vintersömn, och har troligtvis en inaktivitetsperiod även när årstemperaturen är som högst.[10]

Denna sisel förekommer i centrala Asien från Kazakstan och angränsande delar av Ryssland i norr över Uzbekistan, västra Tadzjikistan och Turkmenistan till nordöstra Iran, norra Afghanistan och Kina.[1]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Även om den är utsatt för ett visst jakttryck, har inga större hot registrerats.[1]

  1. ^ [a b c d e] Tsytsulina, K., Formozov, N. & Sheftel, B. 2008 Spermophilus fulvus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ David W. MacDonald, Peter Forbes, Bill MacKeith (1984). Jordens djur: Gnagarna. Bonnier Fakta. sid. 28. ISBN 91-34-50355-2 
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  4. ^ (2005) , website Spermophilus fulvus, Mammal Species of the World
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+fulvus/match/1. Läst 4 mars 2016. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016.  Arkiverad 22 oktober 2011 på WebCite
  9. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  10. ^ [a b] S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 168, 170–171. ISBN 978-1-4081-1399-8 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]