Hoppa till innehållet

Formula 1 Powerboat World Championship

Från Wikipedia
Formula 1 Powerboat World Championship
2004_F1_Powerboat_World_Championship_Grand_Prix_of_Singapore.jpg
F1-båtar vid rundningsbojar i Singapore 2004
DatumFlera evenemang per år
ArrangörUnion Internationale Motonautique
Deltagare
Nationer i kvalDeltävlingar
Värdskap
SpelplatserOlika
Start i lopp, 1999
Michael Werners F1-båt, som rundar en boj, 1999
Jonas Andersson i Karlshamn, 2001

Formula 1 Powerboat World Championship, eller F1 H2O, är en tävlingsklass på rundbana för kustnära vatten inom motorbåtsport, som kan jämföras med bilsportens formel 1. Tävlingen arrangeras sedan 1981 av Union Internationale Motonautique.

Båtarna kör på banor som är markerade med bojar. Båtarna är ensitsiga katamaraner med tunnelskrov, som är tillverkade helt och hållet i kompositmaterial. För att skydda förarna är båtarna försedda med förarkabin, kraschboxar, deformerbara spetsar samt en luftkudde som löser ut om båten hamnar upp och ner i vattnet. Luftkuddens syfte är att få båten att flyta på ett sånt sätt att föraren inte hamnar under vatten. I värsta fall har förarna också ett system med andningsluft de kan använda om de hamnar upp och ner.

Båtarna har en toppfart på omkring 130 km/tim på rundbanan och de accelererar från 0 till 100 km/timme på 1,7 sekunder.

Alla båtar är försedda med en Mercury Marine 2,5 liters V6 tvåtaktsmotor, som har en effekt på över 400 kk vid 10.500 varv per minut. Denna ger båten en fart på 100 km/h på mindre än två sekunder och en högsta hastighet på över 250 km/h. Båtarna tillverkas av Guido Cappellinis Dac Racing i Italien, Massimo Roggieros Baba Racing i Italien[1], Jonathan Jones Dragon F1 Powerboats Ltd i Wales[2] och Christen Mølgaard Laustsens Molgaard Racing i Kalundborg i Danmark.[3]

Den genom tiderna mest meriterade föraren inom F1 H2O är Guido Cappellini, som säsongen 2009 tog sin tionde världsmästartitel. Förarna är organiserade i team med en eller flera förare och gemensam underhållsgrupp. De genomför ett antal lopp i sex–åtta tävlingar på olika platser under en säsong och tävlar om enskilda lopp och sammanlagt säsongresultat.

Deltävlingar i Norden

[redigera | redigera wikitext]

Deltävlingar har anordnats i Finland i Tammerfors 1998, i Helsingfors 2002 och 2003 samt i Lahtis 2008 och 2009.[4]

Världsmästare

[redigera | redigera wikitext]
År Världsmästare
----- -----
1981 Italien Renato Molinari
1982 Storbritannien Roger Jenkins
1983 Italien Renato Molinari
1984 Italien Renato Molinari
1985 Storbritannien Bob Spalding
1986 USA Gene Thibodaux
1987 Inget VM
1988 Inget VM
1989 Inget VM
År Världsmästare
1990 Storbritannien John Hill
1991 Wales Jonathan Jones
1992 Italien Fabrizio Bocca
1993 Italien Guido Cappellini
1994 Italien Guido Cappellini
1995 Italien Guido Cappellini
1996 Italien Guido Cappellini
1997 USA Scott Gillman
1998 Wales Jonathan Jones
1999 Italien Guido Cappellini
År Världsmästare
2000 USA Scott Gillman
2001 Italien Guido Cappellini
2002 Italien Guido Cappellini
2003 Italien Guido Cappellini
2004 USA Scott Gillman
2005 Italien Guido Cappellini
2006 USA Scott Gillman
2007 Finland Sami Seliö
2008 USA Jay Price
2009 Italien Guido Cappellini
År Världsmästare
2010 Finland Sami Seliö
2011 Italien Alex Carella
2012 Italien Alex Carella
2013 Italien Alex Carella
2014 Frankrike Philippe Chiappe
2015 Frankrike Philippe Chiappe
2016 Frankrike Philippe Chiappe
2017 Italien Alex Carella
2018 USA Shaun Torrente
2019 USA Shaun Torrente
År Världsmästare
2020 Inget VM
2021 Sverige Jonas Andersson
2022 USA Shaun Torrente
2023 Sverige Jonas Andersson

Framträdande förare i de nordiska länderna

[redigera | redigera wikitext]
  • Finland: Sami Seliö har varit en av de mest framgångsrika förarna med bland annat totalsegrar 2007 och 2010. Andra framgångsrika förare har varit Filip Roms (till exempel sexa totalt 2016) och Alec Weckström (femma totalt 2015).
  • Norge: Bästa norska föraren har varit Marit Strømøy med bland annat en tredeplacering totalt 2019.
  • Sverige: År 2021 blev Jonas Andersson i Team Sweden totalsegrare och har under årens lopp haft flera andra framskjutande placeringar. Andra framgångsrika förare har varit bland andra Erik Stark (till exempel tvåa totalt 2018), Pierre Lundin (till exempel fyra totalt 2007), Erik Edin (till exempel nia totalt 2018) och Jesper Forss (12:a totalt 2015).

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]