Hoppa till innehållet

Finnoxel

Från Wikipedia
Finnoxel
Lövverk och frukt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRosordningen
Rosales
FamiljRosväxter
Rosaceae
SläkteRönnsläktet
Sorbus
ArtFinnoxel
S. hybrida
Vetenskapligt namn
§ Sorbus hybrida
AuktorLinné

Finnoxel (Sorbus hybrida L, synonym Sorbus fennica (Kalm) Fr) är en art inom rönnsläktet i familjen rosväxter.

Finnoxeln är ett lågt träd, 4–5 m högt, ibland buskartat. Bladen är ludna på undersidan. Blommar i juni med gulvita starkt doftande blommor i klasar. Bären är centimeterstora och röda, smakar något surt.

Arten är tetraploid (2n=68)[1] och apomiktisk, d.v.s. den förökar sig utan att blommorna befruktas. Alla avkomlingar blir därför genetiskt identiska med ursprungsväxten. Hårdraget skulle man kunna säga att det är samma individ, som finns åtskilt på flera ställen. (Jämför daggkåpa och maskros.)

Fåglar äter gärna frukterna, och sprider därigenom arten genom de frön som följer med fågelns träck.

Sällsynt kan dock finnoxeln få fertila blommor, och den kan då hybrisera sig med rönn.

Finnoxel är en skärgårdsväxt och finns sparsamt i södra Norges kusttrakter, norra Bohuslän, Södermanland, Gotland inklusive Fårö och Gotska sandön, Uppland, och sydvästligaste Finland inklusive Åland.

Utbredningskartor

[redigera | redigera wikitext]

Förväxlingsarter

[redigera | redigera wikitext]

Träd med snarlika utseenden är fagerrönn (Sorbus meinchii) och avarönn (Sorbus teodori). Enligt senare forskning anses fagerrönn och avarönn enbart vara olika populationer av samma art.[källa behövs] Avarönn har fått sitt namn efter den första noterade växtplatsen vid Ava på Fårö.

Torr, gärna kalkrik mark.

Bladen har vissa likheter med såväl rönn (Sorbus acuparia och oxel (Sorbus intermedia) vilket givit upphov till de alternativa namnen rönnoxel och oxelrönn.

Ett dialektalt namn på Gotland är ampur-tré.[2]

  1. ^ Artdatabanken, SLU ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714171722/http://www.artfakta.se/artfaktablad/Sorbus_Meinichii_1509.pdf. Läst 6 juli 2014. 
  2. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, s 8, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Den virtuella floran [4]