Diskussion:Järn- och stålproduktion

Helt utbytt och utökad text

Texten saknar helt källor och är också lite för omfattande, en hel del info återfinns redan i länkade artiklar. Sedan är den helt owikifierad, har lite staccatoartad struktur och är inlagd av en anvädnare som flera gånger lagt in plagiat. Texten innehåller mer substans är den tidigare verionen, men är problemen ändå så stora att en återgång till tidigare version ändå är att föredra?--Yger (diskussion) 29 april 2014 kl. 11.28 (CEST)

Båda texterna saknar källor, original version är väldig torftig och den nya versionen har som sagts ovan en del problem, frågan är om inte den nya versionen trots allt skulle fungera bättre som utgångspunkt för en bättre artikel? Klart är att den behöver en hel del jobb, men jobbar man tillsammans så borde man kunna wikifiera och städa upp strukturen rätt snabbt. Magnus242 (diskussion) 29 april 2014 kl. 12.27 (CEST)

Radera! Plagiat åtminstone bland annat härifrån. - Averater (diskussion) 29 april 2014 kl. 13.13 (CEST)

(Redigeringskonflikt) Tack för tipset. Jag lade in ett stycke i Google och fick napp på jernkontoret.se. Återställer. Artikeln ifråga kan förstås användas som grund för en utvidgning. --LPfi (diskussion) 29 april 2014 kl. 13.18 (CEST)

Jag har nu tagit bort tillägget. Skickligt hittat!--Yger (diskussion) 29 april 2014 kl. 13.17 (CEST)

Jag har läst artikeln som hastigast, men har inte tid att göra något ordentligt med den. Jag har inte arbetat med metallurgi annat än i historiska sammanhang, men har en del av den relevanta litteraturen i bokhyllan. Här är några spridda kommentarer:

• Järn och stål definieras ett gott stycke ner i artikeln, men det borde göras i toppen. Dagens definitioner är inte de historiska. Detta står eller borde stå någon stans.
• Järn- och stålproduktion handlar om framställning av materialen järn och stål, inte om framställning av produkter av dessa: hammare, spik, cyklar, bilar etc. Framställningen är idag inte bara baserad på järnmalm utan också till stor del på skrot.
• Också limonit bryts i gruvor, vad jag vet, dock inte i Skandinavien. Har för mig att detta bl.a. gäller Frankrike, men har inte säkra uppgifter.
• De malmer som beskrivs är oxidmineral. Man bör sätta in de kemiska formlerna på dessa. Det bör även svenska läsare kunna stå ut med.
• Kol i en masugn har två funktioner: Dels förbränns det och alstrar värme, dels bidrar det till att reducera ut järnet. Reaktionen går i flera steg, där den viktigaste är mellan järnoxider och kolmonoxid, som bildats vid förbränningen av kol med underskott på syre. I en elektrsik masugn - inte i drift idag - användes elektriciteten till uppvärmning, medan reduktionen skedde med träkol. Man sparade då på det dyra träkolet.
• I en blästerugn smälte man inte järnet utan det framställdes som en mjuk klump, ofta kallat en lupp. Det som smälte var slagget, som emellertid hade hög järnhalt, s.k. fayalitslagg, ett järnsilikat. Blästerugnar gav smidbart järn i ett steg men till priset av stora järnförluster. Detta kallas direkt järnframställning. När man höjer temperaturen som i en masugn smälter järnet men tar upp kol och är inte längre smidbart. Man får ett bättre utnyttjande av järnet i malmen men måste i stället färska det för att få ner kolhalten och göra det smidbart. Detta kallas indirekt järnframställning. Direkt och indirekt järnframställning förekom länge parallellt, i stort sett beroende på malmen, men traditioner och kunskaper spelade också in. Fosforrik malm som sjö- och myrmalm, kunde bättre utnyttjas i en blästerugn. Järnsvamp är mycket riktigt framställt genom direktreduktion. Referensen till kinesisk järnframställning är det svårt att säga något om. Det har varit en del oenighet mellan fackfolk om hur det gick till.
• Puddelprocessen, som nämns i samma avsnitt var en färskningsmetod och hör därför hemma i avsnittet om sådana. Den var viktig i England, eftersom den kunde genomföras med stenkol eller koks som bränsle, men inte i Sverige, där man framställde smidesjärn med träkol. Metoderna har kallats tysksmide, vallonsmide, lancashiresmide och franche-comtésmide. Tillsammans kallas de härdfärskningsmetoder. Vallonsmidet blev speciellt använt vid de s.k. vallonbruken i Uppsland, som fick malm från Dannemora och exporterade till engelska degelstålverk i och omkring Sheffield. Lancashiresmidet som kom till Sverige ca. år 1830, var den teknik som var längst i bruk i Sverige, in på 1950 eller 60-talen. Karmansbo i Västmnanland är ett komplett körbart lancashirebruk som nu är museum. Gemensamt för de gamla färskningsmetoderna liksom för puddelmetoden är att smidesjärnet inte blir framställt i flytande utan i halvfast form, som hamras och eventuellt valsas för att få bort slagg, som i detta fall är järnoxid.

Det är sedan plats att skriva om modernare metoder, Bessemer, Thomas, Martin och elektrostålprocesser och så den teknik som används för färskning idag LD-processen där man färskar med syrgas. Jernkontoret har en skrift i två band, "Järn- och stålframställning : Utvecklingen i Sverige 1850 till 2000." (2004). Man kan finna det mesta som behövs för Wikipeida i kapitel 1 av denna bok. Jag ger gärna ytterligare råd, kan sända något på norska som jag skrivit själv, men har som sagt inte tid att skriva själv nu. Roufu (diskussion) 29 april 2014 kl. 16.49 (CEST)

Malm?

”Järnmalm är mineral som innehåller grundämnet järn i sådan halt och kemisk sammansättning att den kan användas till framställning av järn och stål.” Jag är inte särskilt kunnig i ämnet men som jag har förstått det är definitionen av begreppet ”malm” (inklusive järnalm) ”ekonomisk”, dvs halten ska vara så hög att det är ekonomiskt lönsamt att bryta och bearbeta malmen. Så står det också i artikeln om järnmalm. Men som det står här är det järnmalm m det går att framställa järn, inget om att det ska vara lönsamt. Hyperboré (diskussion) 19 augusti 2019 kl. 22.12 (CEST)

Jag rättade på detta. Men det är fortfarande en dålig text, något jag påpekade för flera år sedan. Roufu (diskussion) 20 augusti 2019 kl. 22.44 (CEST)

Jag håller inte med om att begreppet Malm innefattar en ekonomisk komponent. Det finns malmtillgångar med brytbar malm och med icke brytbar malm. Då lägger man in en ekonomisk aspekt. Det finns malmer med höga mängder av grundämnen som ger ett mindre kvalitativt stål, framförallt svavel och fosfor. Med moderna metoder går dock dessa att tas bort.94.255.240.150 28 januari 2023 kl. 22.46 (CET)

Historik

Stycket om historik är mycket tunt och innehåller täcker inte på långa väger det som titeln anger. Jag saknar en artikel om järnframställning där de historiska aspekterna bättre passar än i denna artikel. 94.255.240.153 28 januari 2023 kl. 22.52 (CET)