Hoppa till innehållet

Blomkruksorm

Från Wikipedia
Blomkruksorm
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
UnderklassDiapsider
Diapsida
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
UnderordningOrmar
Serpentes
FamiljMaskormar
Typhlopidae
SläkteRamphotyphlops
ArtBlomkruksorm
R. braminus
Vetenskapligt namn
§ Ramphotyphlops braminus
AuktorDaudin, 1803
Hitta fler artiklar om djur med

Blomkruksormen (Ramphotyphlops braminus) är en liten maskorm från sydöstra Asien. Dess namn kommer av att den ofta hittas inkrupen i blomkrukor.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Arten kan nå en längd på upp till omkring 16 centimeter. Dess kropp påminner till utseendet något om en masks, men är inte segmenterad. Tydligt markerad nacke saknas och det kan ofta vara svårt att se skillnad mellan djurets huvudände och bakände, eftersom dess ögon är täckta av fjäll och bara vagt framträdande. Både nosen och bakkroppsspetsen är trubbiga, men på svanstippen finns en liten sporre. Fjällen på kroppen är släta och glansiga, vanligen silvergrå till ljusare brunaktiga på buken och mörkare gråbrunaktiga till svartbrunaktiga med en purpuraktig lyster på ryggen.

Genom människan och hennes krukväxter har blomkruksormen spridit sig till många delar av världen och etablerat populationer långt utanför sitt naturliga utbredningsområde, som Afrika, USA, Kina, Taiwan och Australien, samt många öar i Stilla havet.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Blomkruksormen är vanlig på brukad mark, där den gräver bland nedfallna löv och jord efter larver, ägg och puppor av myror och termiter. Den förekommer också under stockar och fuktiga löv i skogar och i bebodda områden även i trädgårdar. Fortplantningen sker genom partenogenes, det vill säga att honorna kan lägga ägg som ger upphov till nya individer utan att de befruktas av en hane. Upp till åtta ägg kan läggas per gång och alla avkommor blir genetiskt identiska med modern. Alla individer av arten man känner till har varit honor.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 2 september 2009.

Tryckt litteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • Schou, Per (red.). Djur: illustrerad guide till världens djurliv, Globe Förlaget, 2007. ISBN 0-7513-3427-8.