Bas 90

JAS 39 Gripen lyfter från en kortbana belägen längs allmän väg

Attackflygplan som Su-24 blev ett nytt hot mot flygbaser under 1970- och 1980-talet

Bas 90 (Flygbassystem 90) var ett flygbassystem för det svenska flygvapnet som togs fram under kalla kriget för att vidareutveckla Bas 60-systemet. Precis som Bas 60 byggde Bas 90 på defensiv spridning av flygstridskrafter över många krigsflygbaser i händelse av krig, såväl som spridning av flygplan och markenheter inom individuella basområden. Planen var att sprida ut flygenheterna så att en division (8–12 flygplan) skulle vara stationerad per bas. Systemet var en skyddsåtgärd mot kärnvapen och flyganfall med syfte att göra det svårt för en motståndare att bekämpa det svenska flygvapnet på marken, och därmed utöka uthålligheten för flygvapnet i händelse av krig.

Historik

Israels anfall på det egyptiska flygvapnet under inledningen av Sexdagarskriget 1967 (Operation Focus), där man lyckades slå ut majoriteten av de egyptiska flygplanen medan de var på marken, bekräftade värdet i det svenska spridningskonceptet men visade samtidigt att systemet behövde förbättras. Den ökande räckvidden och precisionen hos mindre attackflygplan (exempelvis Su-24) samt introduktionen av klusterbomber och banpenetrerande bomber särskilt avsedda för bekämpning av flygbaser var ytterligare anledning att förbättra systemet. Bas 60 hade primärt byggts kring kärnvapenhotet.

Bas 90 togs fram under 1970-talet och utbyggnaden påbörjades under 1980-talet. Den huvudsakliga förbättringen i Bas 90 var att göra flygbaserna mindre sårbara för konventionella flyganfall genom att göra basen rörligare, vilket innebar att fler rullbanor byggdes inom ett basområde samt att markförbanden fick ökad rörlighet. Även kommunikationstekniken uppdaterades.

Målsättningen var att det skulle finnas ungefär 200 rullbanor av olika slag för militärt bruk över hela Sverige. Detta inkluderade baser som inte skulle byggas ut till Bas 90 standard, reservvägbaser från Bas 60-systemet och utvalda civila flygplatser. Själva baserna ingick i så kallade flygbasgrupper. En flygbasgrupp bestod av en huvudbas (byggd eller planerad att byggas ut till Bas 90) och en eller flera sidobaser och reservbaser.

I fredstid

I fredstid var flygdivisionerna stationerade vid sina respektive flygflottiljer och omgruppering till krigsflygbas skulle ske först när hotbilden ökade. Men många av flygflottiljerna fungerade också som krigsflygbaser och vissa flottiljer byggdes därför också ut till Bas 90. Krigsflygbaserna var enbart bemannade av en mindre bastropp i fredstid och den fulla basbataljonen bemannades inte förrän vid mobilisering (utom vid vissa övningar), eftersom förbanden till största delen utgjordes av värnpliktiga. Bassystemet var därmed aldrig fullt aktivt under perioden det existerade, liksom resten av den svenska försvarsmakten under kalla kriget och perioden därefter.

Huvudbasens uppbyggnad

Typisk utformning av en Bas 90-bas (ej skalenlig)

	Huvudbana (H) och kortbanor (B, C, D)
	Allmän väg
	Flygplansplattor
	Flygplansplatser
	KC, Kommandocentralen
	BasC, Bascentralen

Bas 90-baser byggdes främst från existerande Bas 60-baser. Det nya bassystemet krävde utökad infrastruktur och nya fortifikationer. Den nya utformningen av baserna betydde att en bas effektiva storlek uppgick till 20-40 kvadratkilometer, inklusive omkringliggande terräng som behövde bevakas och försvaras.

Huvudbana

Huvudbanan behölls från Bas 60-systemet och var en landningsbana med en längd på 2000–2300 meter och en bredd av 30–40 meter, med en taxibana parallellt med huvudbanan.

Huvudbanan benämndes Helge (H), enligt det svenska fonetiska alfabetet.

Viggens och Gripens STOL-kapacitet minskade behovet av längre rullbanor

Kortbanor

För att flygplan inte skulle hindras från att verka från en bas efter ett fientlig flyganfall mot den byggdes kortbanor som alternativa rullbanor i anslutning till basen. Vanligtvis byggdes 2–3 kortbanor per bas. I likhet med reservvägbaserna i Bas 60-systemet byggdes ofta dessa banor längs allmän väg. Dock hade kortbanorna andra dimensioner jämfört med reservvägbaserna; en kortbana var 800 meter i längd och 17 meter i bredd jämfört med de äldre reservvägbaserna som var 1 500–2 000 meter i längd och 12 meter i bredd. Användning av kortare banor var möjligt tack vare Viggens (och senare Gripens) STOL-kapacitet. Också till skillnad från reservvägbaserna var att kortbanorna byggdes relativt nära och med direkt anslutning till huvudbasen, med samtliga banor sammanslutna via taxivägar som ofta också bestod av allmän väg som integrerats i basens infrastruktur. Detta betydde att en Bas 90-bas totalt sett hade flera kilometer av taxivägar. Användning av kortbanorna begränsades av mörker och dåligt väder och skulle främst användas om huvudbanan inte var tillgänglig.

Kortbanorna benämndes Bertil (B), Cesar (C), David (D), och så vidare enligt det svenska fonetiska alfabetet. Benämningen skedde i ordning från norr till söder.

Kortbana tillhörande Optand flygbas – notera hur vägen blir bredare

Flygplansplatser

Jämfört med Bas 60 spreds flygplansplatserna ut ännu mer i Bas 90. Individuella flygplansplatser spreds ut över hela basområdet, separerade med upp till 500 meters mellanrum. Mellan 20 och 40 flygplansplatser fanns på en bas, vilket var mer än antalet flygplan som skulle stationeras på en bas. Detta var för att man skulle kunna variera flygplansuppställning över tiden. Efter landning på basen möttes ett plan upp av en motorcykelburen flygplansvägvisare som visade vägen till en ledig flygplansplats där en klargöringstropp väntade. All förflyttning av flygplan mellan startbanor och flygplansplatser skedde för egen maskin, endast rangeringen in på flygplansplatsen krävde bogsering. Flygplansplatsen var vanligen en kvadratisk asfalterad yta i anslutning till en allmän väg som tjänade som taxiväg till huvudbanan och kortbanor. Beroende på den omgivande terrängen kunde platsen vara försedd med stolpar för kamouflage. På flygplansplatsen fanns en anslutning till baskabelnätet genom vilken föraren i flygplanet kunde få aktuell uppdatering om luftläget via startorder- och uppdragslänken från Luftförsvarscentral, samt även kommunicera med personalen i KC. Flygteknikern var också inkopplad på kommunikationssystemet för att både kommunicera med klargöringsledaren i KC och med föraren i flygplanet.

Uppställning av JA 37 Viggen och klargöringsfordon enligt rörlig klargöringsprincip, som Bas 90 byggde på, här under offentlig visning

Kommandocentralen (KC)

Kommandocentralen vid en huvudbas är ledningsplats för huvudbasen, sidobaserna och reservbaserna. Härifrån leddes den direkta verksamheten vid baserna, såsom:

• klargöring, beredskap av flygplanen
• flygtrafikledning av startande och landande plan
• basräddning och alarmering
• marktrafikledning och separation av fordon och flygplan inom basområdet.
• spridning och förflyttning av flygplanen
• fälthållning av banor och taxivägar
• rapportering till högre förband och luftförsvarscentraler

I de ursprungliga planerna skulle alla gamla Kommandocentraler från Bas 60 byggas ut och förses med utrymmen för mat och toalett, dock kom endast två centraler att byggas ut. I operationsrummet där verksamheten pågick fanns följande personal:

• Lum = Luformarkör (markerar information om fientligt flyg sänds via radiolufor på lägeskartan)
• Tam = Tablåmarkör (markerar flygplanens status på basen)
• Lvoribef = Officer ur armén (kontaktperson gentemot luftvärnet runt basen)
• FlygTL = Trafikledare som ansvarar för flygverksamheten (start och landning på basen)
• MarkTL = Trafikledare som ansvarar för att samordnar marktrafiken på bansystemet så att fordon och flygplan inte krockar.
• TLbi = Assistent till de båda trafikledarna
• Ledbi = Assistent till klargöringsledaren
• Klargled = Leder klargöringsverksamheten av flygplanen på basen
• VB = Vakthavande befäl som är ansvarig för verksamheten i kommandocentralen
• BivB = Assistent till vakthavande befälet

I angränsande rum i centralen fanns en operatörsplats för landningsradar som betjänas av en flygtrafikledare, en telefonväxel som reserv till huvudväxeln i Bascentralen samt miltexutrustning för samband.

Bascentralen (BasC)

För den mer övergripande ledningen av basernas och basbataljonens långsiktiga verksamhet byggdes på varje Bas 90 en Bascentral som var en ny fortifikatoriskt skyddad anläggning. Där stationerades den flygande personalen, ledningen för basens skydd och långsiktiga ledning, väderfunktionen och en sambandscentral. Centralen hade egen reservkraft och skydd mot biologiska och kemiska vapen. För planering av flyguppdrag fanns i centralen planeringsdatorer från vilka man kunde överföra planering och kringinformation till Viggen-planen med datastaven, denna kunde även användas till att föra över inspelningar av genomförda uppdrag till utvärderingsdatorer i centralen där uppdragen kunde analyseras.

Bakre stabsplats

Härifrån ledes personaltjänsten, fältposttjänsten och försvarsinformation.

Basbataljon 85

Rörlig klargöring – verktyg och redskap som troppen behövde för klargöringen transporterades på en klargöringskärra

Basbataljon 85 var den typmässiga benämningen på den bataljon som skulle betjäna en flygbas 90 och totalt organiserades cirka 30 bataljoner under 80-talet.

En av huvudförbättringarna i den nya bataljonstypen var ökad rörlighet, vilket innebar att klargöringsförbanden blev motoriserade för att snabbt kunna omgruppera till och mellan basens många och utspridda flygplansplatser. Ammunition, bränsle, verktyg och annan klargöringsmateriel transporterades direkt i fordonen och på släpvagnar. Konceptet kallades rörlig klargöring.

Flygbasjägare infördes också för att förbättra försvarsförmågan mot fientliga marktrupper, särskilt specialförband. Flygbasjägarna patrullerade utanför basens fasta försvarslinjer och skulle aktivt söka upp och bekämpa hot mot basen.

Bataljonsstab

Ledning av själva basen och bataljonen. De leder bataljonen från Bascentralen.

Stabskompani

Ledning av flygplan på marken och i luften, bemannar Kommandocentralen.

Stationskompani

Har hand om underhåll av flygplan och flygplansmateriel samt vapen till flygplanen. De klargör och reparerar flygplanen, och är organiserat i ett antal klargöringstroppar beroende på basens storlek och uppgifter. Klargöringstroppar var fordonsburna och dirigerades av klargöringsledaren till en flygplansplats där man mötte upp ett flygplan som skulle klargöras. En klargöringstropp bestod av 15 man, med 6 fordon av olika slag och 4 släpvagnar. En klargöringstropp gick åt per flygplan.

Markförsvarskompani

Markförsvarskompaniet hade till uppgift att skydda basbataljonen och flygförbanden. Det bestod av två delar, flygbasjägarpluton/-er och närskyddsplutoner. Närskyddsplutonerna skulle ständigt bevaka bataljonens närområde, de grupperade närmast basen på ett avstånd av 6–8 km. Genom att låta närskyddsgrupper utrustade med hundar patrullera en fast slinga kring basen kunde man snabbt upptäcka om ett specialförband hade passerat slingan och uppta förföljandet. Detta samtidigt som andra enheter beordrades att spärra specialförbandets troligaste väg. Även olika typer av larmminor nyttjades för att i ett tidigt skede upptäcka fientligt inträngande mot basen.

Flygbasjägarna hade till uppgift att patrullera längre ut från basen, cirka 10–20 km. Dessa enheter skulle hindra och försvåra fiendens anfall mot basen. I varje basbataljon fanns en till två flygbasjägarplutoner. Införandet av flygbasjägare som mer aktivt skulle söka upp och slå ut främst specialförband var den stora skillnaden i markförsvaret av basen jämfört med Bas 60. Skälet till att detta gjordes var för att ytterligare markförsvarsenheter behövdes då basområdet hade utökats markant jämfört med Bas 60, och därmed också sårbarheten för främst inträngande specialförband.

Skyddskompani

Huvuduppgiften var att bistå vid olyckor på basen samt skydda denna vid ett angrepp med ABC-stridsmedel.

Flygfältsarbetskompani

Skötte underhållet av bansystemet på basen. Även reparations- och röjningsarbeten ingick i uppgifterna.

Underhållskompani

Svarade för förplägnads-, sjukvårds- samt underhållstjänsten på basen. (ej underhåll av flygplansmateriel)

Idag

I och med kalla krigets slut avtog utbyggnaden av Bas 90, och var avstannad i mitten av 1990-talet. Försvarsbeslutet 1996 innebar kraftiga neddragningar och nya förutsättningar varför projektet ”Flygbassystem 2000” startades i slutet av 90-talet med målet om införande 2002-2006.

Bas 90 avvecklades helt under 2000-talet och de flesta krigsflygbaser är avmilitariserade och sålda till civila ägare. Ungefär 20 baser hade byggts ut till Bas 90-standard i varierande grad när systemet lades ned.

Under 2010-talet har dock intresset för utspridd basering av stridsflyg kommit tillbaka, beroende på säkerhetsutvecklingen.

Lista på samtliga utbyggda Bas 90

I samband med att en flygbas anlades, fick den ett tillfälligt anläggningsnummer av Flygförvaltningens byggnadsavdelning, senare Fortifikationsverket. Detta då flygbasens geografiska lokalisering var hemlig. När flygbasen överfördes till Flygvapnet, fick den en ny beteckning till exempel Fält 40. År 1975 numrerades flygbaserna om. Det vill säga istället för att flygbasen benämndes Fält 1 eller C 8, infördes en tvåsiffrig numrering, där till exempel Fält 40 blev krigsflygbas 66. År 1999 gjorde numrering om, där krigsflygbaserna fick en tresiffrig numrering, till exempel krigsflygbas 029 för Hagshult flygbas.

Dock så tappade beteckningssystemet sin betydelse i slutet av 1990-talet, dels på grund av den stora avvecklingen av baserna. Men även när förmågan i omvärlden till satellitövervakning ökade. Genom att beteckningssystemet tappade sin betydelse, började på flygbaserna benämnas efter geografiska namn, som till exempel Fällfors flygbas. Dock så var det fortfarande en straffbar handling att röja basens geografiska läge för obehöriga.

Till en början fokuserades utbyggnaden av Bas 90 till den norra delen av Sverige, eftersom flygvapnet ville utöka baskapaciteten där.

Uppsala

Hässlö

Söderhamn

Frösön

Bråvalla

Malmen

Råda Såtenäs

Luleå

Byholma

Hagshult

Moholm Karlsborg

Lidköping Hasslösa

Visby

Rommehed

Kjula

Örebro

Karlstad

Kubbe

Färila

Gunnarn

Vidsel

Fällfors

Åmsele

Jokkmokk

Hallviken

Tierp

Heden

Uråsa

Optand

Sättna

Kosta

Gällivare

Knislinge

Mora

Arvidsjaur

Ljungbyhed

Flygbaser i Bas 90-systemet. Projektet avbröts efter östblockets kollaps, varför utbyggnaden inte färdigställdes.

= Fullt utbyggd

= Delvis utbyggd

= Planerad, ej utbyggd

Anläggningsnummer	Flygfält	FV-kod-1	FV-kod 2	Utbyggnadsår	Antal kortbanor	Övrigt
Anl 102	Gunnarn	fält 28	60	1987	3	Ägs åter av Fortifikationsverket sedan 2023
Anl 103	Hagshult	C 18	29	1983	3	Fortfarande militärt.
Anl 105	Moholm	fält 8	36	–	–	Planerad, ej utbyggd.
Anl 106	Hallviken	fält 27	–	–	–	Planerad, ej utbyggd. Äldre flygbas från andra världskriget.
Anl 109	Tierp	fält 14	48	–	–	Planerad, ej utbyggd.
Anl 113	Heden	fält 32	61	–	–	Planerad, ej utbyggd.
Anl 115	Råda	fält 20	37	1990-1991	4 (delade med Såtenäs)	Bildade parbas tillsammans med Såtenäs.
Anl 119	Fällfors	fält 40	66	1983	3	Enda flygbas 90 med krigsbergtunnel.
Anl 120	Örebro	–	47	1994	0	Begränsad utbyggnad, inga kortbanor. Civil flygplats.
Anl 126	Hasslösa	fält 6	35	–	–	Planerad, ej utbyggd. Skulle ha blivit en så kallad parbas tillsammans med Lidköping.
Anl 130	Uråsa	fält 88	27	–	–	Planerad, ej utbyggd.
Anl 131	Lidköping	fält 21	34	–	–	Planerad, ej utbyggd. Skulle ha blivit en så kallad parbas tillsammans med Hasslösa.
Anl 136	Rommehed	fält 15	44	1990	2	Idag Borlänge flygplats.
Anl 143	Kjula	fält 56	46	1987	2	Idag Eskilstuna flygplats.
Anl 147	Visby	C 25	43	1992	1	Idag Visby flygplats. Detachement till F 17 Kallinge.
Anl 150	Optand	fält 26	–	1991	2	Ingen huvudbana, enbart två kortbanor.
Anl 160	Vidsel	fält 42	62	1989	3	Del av Robotförsöksplats Norrland.
Anl 163	Sättna	fält 45	58	–	–	Planerad, ej utbyggd.
Anl 166	Kosta	fält 87	31	–	–	Planerad, ej utbyggd.
Anl 168	Gällivare	fält 33	–	–	–	Planerad, ej utbyggd. Civil flygplats.
Anl 170	Kubbe	fält 44	57	1990	3
Anl 171	Åmsele	fält 41	67	1985	3
Anl 172	Knislinge	fält 84	25	–	–	Planerad, ej utbyggd.
Anl 177	Byholma	fält 85	26	1989	2
Anl 181	Färila	fält 46	59	1991	3
Anl 189	Jokkmokk	fält 49	69	1988	3	Fortfarande militärt.
Anl 192	Mora	–	–	–	–	Planerad, ej utbyggd. Civil flygplats.
Anl 202	Arvidsjaur	–	–	1989	0	Begränsad utbyggnad, inga kortbanor.
Anl 211	Karlstad	–	53	1997	0	Begränsad utbyggnad, inga kortbanor. Idag Karlstads flygplats.
Anl 301	Hässlö	F 1	01	1991	1	Begränsad utbyggnad, avser en kortbana på E18 öster om Västerås (idag motorväg). Tidigare F 1 Hässlö. Flygplatsen idag civil.
Anl 303	Malmen	F 3	03	1992	1	Begränsad utbyggnad, en kortbana. Idag Helikopterflottiljen.
Anl 304	Frösön	F 4	04	1991	1	Tidigare Jämtlands flygflottilj. Idag Åre Östersund flygplats.
Anl 305	Ljungbyhed	F 5	05	1985	1	Begränsad utbyggnad, en kortbana. Tidigare Krigsflygskolan. Idag civilt flygfält.
Anl 306	Karlsborg	F 6	06	–	–	Planerad, ej utbyggd. Tidigare Västgöta flygflottilj
Anl 307	Såtenäs	F 7	07	1990–1991	4 (delade med Råda)	Bildade parbas tillsammans med Råda. Skaraborgs flygflottilj.
Anl 313	Bråvalla	F 13	13	1981	0	Begränsad utbyggnad, inga kortbanor. Tidigare Bråvalla flygflottilj.
Anl 315	Söderhamn	F 15	15	1978	1	Begränsad utbyggnad, enbart en kortbana. Tidigare Hälsinge flygflottilj.
Anl 316	Uppsala	F 16	16	?	0	Begränsad utbyggnad, inga kortbanor.
Anl 321	Luleå	F 21	21	1996	1	Begränsad utbyggnad, en kortbana. Norrbottens flygflottilj, delvis civilflygplats. Militär förvaltning.

Se även

• Jeep Gladiator
• Räddningsterrängbil 922
• Berghangar
• Flygsystem 2020

Referenser

Webbkällor

• Rystedt, Jörgen (25 april 2009). ”FLYGBASSYSTEM 90” (pdf). Försvarets historiska telesamlingar. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100828113027/http://www.aef.se/FHT-dokument/Flygbassystemet%20Bas%2090.pdf. Läst 19 februari 2013. 
• Dennis Hedlund flygsida
• Allt om svenska flygbaser
• Törnell, Bernt (2007). Svenska militära flygbaser (pdf), Fortifikationsverket.
• Hofvander, Bo (1981). Bas 90, Flygvapnets nya bassystem (pdf). Flygvapennytt.
• Hofvander, Bo (1981). Bas 90, Flygvapnets nya bassystem (del 2) (pdf). Flygvapennytt.
• Hofvander, Bo (1994). En svensk profil (pdf). Flygvapennytt.

Tryckta källor

• Andersson, Lennart. Svenska Flygbaser. Svensk Flyghistorisk Förening (SFF), 2008. ISSN 0345-3413
• Andersson, Lennart. ÖB:s Klubba. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB), 2010. ISBN 9789185789740
• Andersson, Lennart, et al. Svenskt Flyg Under Kalla Kriget. Medströms Bokförlag, 2016. ISBN 9789173291347

Externa länkar

• Lista över flygvapnets krigsflygbaser
• Fortifikation-Väst (2017) "Eskilstunabasen"
• Flygbassystem 90 (1986) (YouTube)