12658 Peiraios
Utseende
12658 Peiraios | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 19 september 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12658) Peiraios |
Alternativnamn | 1973 SL, 1998 XU79, 1996 TZ39[1] |
Uppkallad efter | Peiraios[3] |
Småplanetskategori | Jupiters trojaner (grekiska lägret)[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 25 februari 2023 | |
Aphelium | 5,4836 AU |
Perihelium | 4,8747 AU |
Halv storaxel | 5,1791 AU |
Excentricitet | 0,0587 |
Siderisk omloppstid | 4305,1 d (11,78 år) |
Medelanomali | 26,481° |
Inklination | 1,776° |
Longitud för uppstigande nod | 111,882° |
Periheliumargument | 325,856° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 26,45 km |
Albedo | 0,084 |
Absolut magnitud (H) | 11,34 |
12658 Peiraios eller 1973 SL[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L4.[2] Den upptäcktes 19 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter Peiraios i den grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 26 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12658 Peiraios” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12658. Läst 26 december 2022.
- ^ [a b] ”AstDyS 12658 Peiraios” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12658. Läst 26 december 2022.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12658 Peiraios” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12658. Läst 26 december 2022.
|