12155 Hyginus
Utseende
12155 Hyginus | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 26 mars 1971 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12155) Hyginus |
Alternativnamn | 4193 T-1, 1993 BZ5, 1991 PF27[1] |
Uppkallad efter | Gaius Julius Hyginus[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 9 augusti 2022 | |
Aphelium | 2,8986 AU |
Perihelium | 1,9117 AU |
Halv storaxel | 2,4052 AU |
Excentricitet | 0,2051 |
Siderisk omloppstid | 1362,4 d (3,73 år) |
Medelanomali | 25,516° |
Inklination | 3,097° |
Longitud för uppstigande nod | 115,871° |
Periheliumargument | 301,592° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 4,35 km |
Albedo | 0,194 |
Absolut magnitud (H) | 14,82 |
12155 Hyginus eller 4193 T-1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 26 mars 1971 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Gaius Julius Hyginus.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12155 Hyginus” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12155. Läst 24 augusti 2022.
- ^ [a b] ”AstDyS 12155 Hyginus” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12155. Läst 28 augusti 2022.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12155 Hyginus” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12155. Läst 24 augusti 2022.
|