T-80

	T-80
	T-80BV
Generella egenskaper
Typ	Stridsvagn
Besättning	3
Längd	7,01 m
Bredd	3,60 m
Höjd	2,20 m
Vikt	46 ton
Tillverkare	först i Transmash, Omsk
Skydd och beväpning
Skydd	kompositpansar
Primär beväpning	125 mm slätborrad 2A46-kanon
Sekundär beväpning	7,62 mm PKT coaxiell ksp; 12,7mm NSVT luftvärnsksp
Mobilitet
Motor	GTD-1000 gasturbin; 930 kW (1 250 hk)
Upphängning	krängningshämmare
Hastighet på väg	70 km/h
Hastighet i terräng	48 km/h
Hastighet i vatten	-
Kraft/vikt	27 hk/ton
Räckvidd	335 km; 600 km med extra bränsletankar

T-80 är en rysk stridsvagn som är en vidareutveckling av stridsvagnen T-64. Den började produceras 1984 som en ny huvudstridsvagn för de sovjetiska styrkorna. T-80 kan ibland vara väldigt lik T-72 och det kan bli svårt att se skillnaden mellan dem. T-80 var den första stridsvagnen i världen som drevs av en gasturbin motor.

Produktionshistoria

I slutet av 1970-talet såg Sovjetunionen ett behov av en ny stridsvagn som skulle användas av deras elitstyrkor. T-64.an som var den mest avancerade stridsvagnen när den kom ut hade fortfarande vissa brister. Eldledningssystemet och styrningen var inte tillräckligt bra och den var väldigt dyr att producera. Så man tog beslutet att en ny stridsvagn skulle göras, en som skulle produceras parallellt med T-72:an, som också var en kom ursprungligen från T-64:an.

SKB-2 design byrån vid Kirov fabriken i Leningrad började experimentera på en ny modell baserad på T-64:an. Bland annat med en ny gasturbin motor och förbättrad upphängning från T-72. Detta gjorde att den blev en relativt lätt men snabb och kraftig stridsvagn. resultatet blev T-80 som introducerades 1976. Produktionen startade 1984 i Transmash, Omsk, tillskillnad från alla andra ryska stridsvagnar som har producerats i Uralvagonzavodfabriken i Niznij Tagil.

Tanken var att T-72.an skulle massproduceras för Sovjetshuvudstyrkor och export, de Östtyska och ungerska styrkorna skulle använda T-64:or från och med 1981 och T-80:or skulle produceras för elitstyrkorna.

Troligen kommer produktionen av T-80 modellerna att minska. Dels för gasturbinens stora bränsle förbrukning, de misslyckade användningarna av T-80BV Tjetjenien och för att den ryska regeringen ser det oekonomiskt att producera två olika stridsvagnar (T-80U och T-72BM) parallellt och ska istället tillverka T-90, som är en förbättring av T-72BM med viss teknik från T-80 modellerna.

Utrustning

T-80 var den första ryska stridsvagnen med att ha en laseravståndsmätare, ballistiskt datasystem och mörkerseende utrustning (däribland Agave-2). Den är även försedd med ERA reaktivt pansar har ett stort antal block monterade på vagnens översida och torn. Varje block reagerar och exploderar när det träffas av laddningar med riktad sprängverkan. Genom explosionen i blocket sprids den riktade strålen och dess kraft blir därmed svagare. Kraften räcker ofta inte riktigt till att tränga in i vagnen. Vilket gör att T-80 inte kan penetreras av någon NATO:s HEAT-pansarvärnsprojektiler. T-80 modellerna kan även 9K112 Kobra Följande anti-stridsvagns missiler.

1984 introducerades den nya varianten T-80U (U står för uluchsheniye som betyder förbättrad). Själva vagnens design gjordes av SKB-2 i Leningrad, kanonen och tornet gjordes av Morozov design byrån (samma som gjorde T-64:an). Den är försedd med gyrostabiliserad vapenutrustning, en ny generations reaktiva pansarblock som kallas Kontakt-5, Brod-M amfibie utrustning, projektilbaneberäknande datorer och avståndsmätande sikte. Hela systemet möjliggör avfyring under rörelse. T-80U kan avfyra 9M119 Reflecks (kallas av NATO för AT-11 sniper) följande missiler. Den fjärrstyrda kulsprutan för befälhavaren är utbytt mot en mer flexibel.

T-80U är har även GTD-1250 gasturbin motor, som är en förbättring av GTD-1000T och GTD-1000TF som är installerade på de tidigare T-80 modellerna. Den nya motorn kan drivas jetflygplans bränsle, diesel och bensin. den nya motorn är pålitlig och dynamisk stabil. Nackdelen är att den, som de andra ryska stridsvagnarna har en stor bränsleförbrukning, som den ryska armén såg som oacceptabelt under de Tjetjenska konflikterna.

T-80U är utrustad med en 125 mm 2A46M slätborrad kanon som med det nya eldledningssystemet som är en förbättring än de som är installerade på de äldre ryska vagnarna. Kanonen kan avfyra APFSDS, HEAT och HEF. Den bär 45 projektiler varav 28 är förvarade i ammunitions magasinet till T-80:s automatiska hydromekaniska laddare. Räckvidden med siktet är 3000-4000 m beroende på ammunitions typen. 9M119 och 9M119M anti-stridsvagns missiler kan också skjutas genom kanonen med en räckvidd på 100-4000 m. Missilerna är till för att förstöra tungtbepansrade fordon eller helikoptrar på ett avstånd av 5 km.

Användning

Under de Tjetjenska krigen började T-80 stridsvagnarna för första gången att sättas i strid. Men eftersom kriget där var ett gerillakrig mot en okonventionell armé utan stridsfordon var T-80 effektivitet nästan enbart psykologisk. Då och då kunde den användas som stöd i stora strider, men annars hade bandvagnarna större nytta för att transportera soldater. En tung stridsvagn med en 125 mm slätborrad kanon är till ingen nytta mot en fiende som knappt syns och gömmer sig i små grupper i skogar och bland civila i städer. det reaktiva pansaret gav ett bra skydd, men vissa T-80 vagnar förstördes av bland annat pansarminor.

Hittills är känt att T-80U har exporterats till Pakistan 1997. Även Sydkorea lär ha gjort beställningar på ett antal vagnar. Kina beställde 200 T-80U stridsvagnar 1993.

T-80 finns idag i tjänst hos Cypern 41, Kina 200, Pakistan 100, Ryssland 2000, Sydkorea 80, Ukraina 273 och Syrien.

Varianter

T-80: Den första T-80 modellen som byggdes 1978. Några hundra byggdes innan produktionen gick över till T-80B
T-80B: Kallades ibland för Beryoza (björkträdet). Modifierad modell med kompositpansar-K på tornet som skydd från penetrerande projektiler.
T-80BK: befälstridsvagnsmodell av typen T-80B. Utrustad med bättre kommunikationsutrustning.
T-80BV: första T-80 modellen med reaktivpansar. Ämnad för strid mot amerikanska stridsvagnar. Senare varianter är väldigt lik T-80U.
T-80U: introducerades 1984 och sågs först öppet 1989. Den kallades för SMT (Sovjet Medium Tank) M1989 av NATO. Den nya formen på tornet och att den är försedd med andra generationens reaktivt pansar gjorde den bättre skyddad. Den här modellen är utrustad med 9K120 Svir laserstyrda pansarvärnsmissiler som ersatte det äldre Kobrasystemet. Missilerna skjuts från kanonen. T-80U har också en starkare GTD-1250 gasturbinmotor.
T-80UD: Ukrainsk version med en 1 000 hk dieselmotor och med förstagenerationens reaktivt pansar. Den tillverkas nästan uteslutande i Ryssland. I augusti 1996 beställde Pakistan 320 T-80UD stridsvagnar för cirka 580 miljoner dollar. De första 15 levererades i februari 1997. I mars och maj levererades 35 till, men de hade tekniska fel och Pakistanska regeringen avbröt beställningen enligt uppgifter från tidningen Moscow´s kommersant Daily.
T-80UK, T-80UDK: befälsversioner med R-163-50K och R-163-u-radio. De är också utrustad med TNA-4-navigationssystem, ny modell av ett elektriskt laddningssystem och Agave mörkerseende instrument som har en räckvidd på 2 600 meter. Dessa stridsvagnar blev de exporterade under 1990-talet i Ryssland.
T-80UE: en billigare exportvariant av T-80UK. Introducerades 1999 och är utrustad med Shtora skyddssystem.
T-80UM: uppgraderad med bättre Buran-P värmeseende (termiskt) sikte för skytten, 9M119M Reflecks-M följande missiler och med en tv-skärm för befälhavaren så att han ser omgivningen. Senare varianter är även utrustade med 125 mm 2A46M-4 slätborrad kanon, 1G46M sikte och TO-1KO-4 Buran-R värmeseende sikte. Den är detsamma som T-80U, men saknar infraröd sökningsstrålkastare av typen Luna. T-80UM har andra generationens reaktivt pansar.
T-80UM I: även kallad Bars och snöleoparden. Prototyp med Shtora- och Arena-skyddssystem. Man tror att den är utan Kontakt-5 reaktivt pansar.
T-80UM II: mer känd som Black Eagle Tank (svarta örnen stridsvagnen). Väldigt lite är känt om denna stridsvagn. Stridsvagnen är utrustad med ett nytt platt torn med en standardladdare för vanliga T-80:or och Kaktus reaktivt pansar. En ny förvaringslösning för ammunition ska hindra att den ska fatta eld vid en träff. Black Eagle Tank och T-95 är en ny modell av ryska stridsvagnar där tornet är obemannat. Besättningen sitter i en separat kapsel i chassit. Några exemplar har producerats men man vet inte vilken av de två som den ryska armén tänker ha som ny huvudstridsvagn.
T-84: ny ukrainsk version där vissa har 120mm NATO kanon.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör T-80.

(engelska) FAS - T-80 Bilder och fakta.
(engelska) Army Technology - T-80 Bilder och fakta.