Serenad
Serenad betyder ursprungligen en hyllningssång framförd nedanför en dams fönster nattetid. Ordet kommer från italienskans serenata, av sereno; "klar (lugn) natthimmel".
Redan trubadurerna i 1100-talets Occitanien sjöng serenader för sitt hjärtas dam till ackompanjemang av luta, och serenadtraditionen levde vidare särskilt i renässansens Italien. Under 1600-talet blev det sed att studenterna i Europas universitetsstäder under natten tågade runt och hyllade sina utvalda flickor med serenader. Senare bildades små instrumentalkörer som kunde hyras för samma ändamål, och detta ledde till uppkomsten av en särskild instrumental musikform, serenata eller cassazione.
Från och med 1700-talet betecknar alltså serenad även ett rent instrumentalmusikverk i mindre format för orkester. Mozart skrev många serenader och senare även bl a Brahms och Tjajkovskij. I Sverige har under 1900-talet bl a Wilhelm Stenhammar och Lars-Erik Larsson komponerat serenader.
Under romantiken skrevs många serenader för manskör, speciellt i de svenska universitetsstäderna Uppsala och Lund. Där lever ännu bland studenterna traditionen att i manskör, med en eller fler i varje stämma, sjunga serenader för flickorna natten före studentnationernas Vårbal i mitten av maj.
I latinska länder, särskilt i Spanien, lever en motsvarande tradition bland studenterna att sjunga serenader. Där härstammar traditionen ända från 1200-talet och sånggrupperna kallas "Tunasångare".
Kända serenader
Kända serenader (urval)
- Svärdsång (Carl Maria von Weber)
- Kom du ljuva hjärtevän (Adam de la Hale)
- Till Österland vill jag fara (Wikander)
- Kristallen den fina
- I månens skimmer (Över nejdens skönhet glimmar)
- Gute Nacht (Adolf Eduard Marschner 1819-1853)
Externa länkar
- Serenad - ur Nordisk familjebok
- Uppsalaserenaden - om serenadtraditionen i Uppsala
- Tuna Medicina Murcia - en spansk "Tuna"
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
