Hoppa till innehållet

Folkhögskola

Från Wikipedia
Version från den 18 februari 2023 kl. 13.44 av Harka (Diskussion | Bidrag) (puts)
Grundaren Nikolaj Frederik Severin Grundtvig.
Brunnsviks folkhögskola i Dalarna, med skulpturen Två generationer av Anders Jönsson.

Folkhögskola är en nordisk skolform för vuxenutbildning, ibland med internat. Den första folkhögskolan grundades 1844 i Rødding i Danmark. Den danske prästen, politikern och folkbildaren Nikolaj Frederik Severin Grundtvig betraktas som folkhögskolans fader.

Historik

Grundtvig fick inspiration till folkhögskolan från engelska internatskolor, och syftet var att ge bönder och andra från de breda folklagren högre bildning, genom personlig utbildning, "det levande ordet". Idén slog igenom efter 1864, efter dansk-tyska kriget. Redan 1870 fanns 50 folkhögskolor i Danmark. Skandinavismen och böndernas ökade politiska vikt, samt kanske det personliga engagemang August Sohlman vid tidningen Aftonbladet visade, fick till följd att Sverige tog upp den grundtvigska folkhögskolan.

De tre första svenska folkhögskolorna, vilka finansierades av landstingen, grundades 1868: Folkhögskolan Hvilan i Åkarp, Önnestads folkhögskola utanför Kristianstad samt Lunnevads folkhögskola i Östergötland, den sistnämnda ursprungligen under namnet Herrestads folkhögskola eller Östergötlands folkhögskola, vilken 1872 flyttades och bytte namn till det nuvarande Lunnevads folkhögskola.[1]

Den 17 april 1868 grundades Folkhögskolan Hvilan i Åkarp. Den är därmed landets äldsta folkhögskola. I november detta år anlände eleverna till de tre folkhögskolor som firade 150 år 2018. Leonard Holmström, som var Hvilans folkhögskolas första föreståndare, blev ett slags svensk motsvarighet till Grundtvig.

För att till en början nästan uteslutande ha varit böndernas högre undervisningsanstalt, blev folkhögskolorna från början av 1900-talet även förknippade med arbetarrörelsen, med skolor som Brunnsvik, grundad 1906. Efterhand har ytterligare folkrörelser tillkommit, som förestår så kallade rörelseskolor. Exempel är nykterhetsrörelsen (till exempel Wendelsberg (1908) eller Tollare folkhögskola (1952), idrottsrörelsen (till exempel Lillsveds idrottsfolkhögskola och Bosön idrottsfolkhögskola), kyrkor och samfund, samt andra folkrörelser och idéburna organisationer.[2]

Från början låg alla folkhögskolor på landet och var i första hand till för landsbygdsbefolkningens bildning. Den första folkhögskolan i en stad är Birkagårdens folkhögskola grundad 1916 av Natanael Beskow.

2019 fanns det i Sverige 156 folkhögskolor,[3] varav 112 bundna till föreningar, stiftelser, folkrörelser eller ideella organisationer. De resterande 43 folkhögskolorna drivs av landsting eller region.[4] Stora delar av skolornas verksamhet finansieras med allmänna medel från bland andra staten och fördelas via skolornas samlande organisation, Folkbildningsrådet. Utbildningen till folkhögskolelärare är av tradition förlagd till Linköpings universitet och dess folkhögskollärarprogram.

Kursutbud

Folkhögskolornas kurser delas vanligen in i tre kategorier:[5]

  • Allmänna kurser ersätter helt eller delvis gymnasiestudier och i viss mån grundskolestudier, och pågår under ett till fyra år beroende på förkunskaper. De allmänna kurserna är ett alternativ till komvux och finns i många olika profiler och inriktningar beroende på skola.
  • Särskilda kurser är inriktade på ett speciellt ämne som största delen av kursen ägnas åt. En del av de särskilda kurserna är yrkesinriktade eller vänder sig till specifika målgrupper. Ämnesmässigt dominerar särskilda inriktningar mot musik, bildkonst och annan estetisk verksamhet.[6]
  • Övriga kurser kan utgöras av kortkurser, sommarkurser, uppdragsutbildningar och kurser inom andra skolformer.

Det samtida kursutbudet för samtliga folkhögskolor åren 1952–2019 har publicerats som en öppen och fritt tillgänglig Folkhögskoledatabas. Till exempel kan databasen användas för att söka efter ämnen eller en specifik folkhögskolas kursutbud under efterkrigstiden.[7]

Studieomdöme

På särskilda och övriga kurser ges vare sig betyg eller omdöme.[8] På allmänna kursen ges inte betyg i enskilda ämnen, utan istället ges ett samlat studieomdöme av alla lärare som tillsammans bedömer elevens studieförmåga för samtliga ämnen. Omdömet ges efter minst ett års heltidsstudier.[9] Studierna behöver inte ha skett i sträck eller på samma folkhögskola. Omdömet ges på en sjugradig skala med nivåerna:

  • Utmärkt studieförmåga (4)
  • Utmärkt-Mycket god studieförmåga (3,5)
  • Mycket god studieförmåga (3)
  • Mycket god studieförmåga-God studieförmåga (2,5)
  • God studieförmåga (2)
  • God studieförmåga-Mindre god studieförmåga (1,5)
  • Mindre god studieförmåga (1)[10]

Med omdömet kan en folkhögskoleelev söka till högskola förutsatt att kursen har givit honom eller henne tillräcklig behörighet. Eleven placeras då i en särskild kvot.[11]

Folkhögskoleverksamheten i Svenskfinland

I Finland finns för närvarande (2009) 17 svenskspråkiga folkhögskolor. Fem av skolorna bygger på religiös grund medan de övriga är allmänt kulturella. Skolorterna är följande: Borgå, Esbo, Hangö, Helsingfors, Pernå, Karis, Pargas, Houtskär, Pålsböle (Åland), Kronoby, Lappfjärd, Vasa, Vörå, Närpes och Nykarleby.[12]

De finlandssvenska folkhögskolorna är jämförelsevis små. Flertalet av kurserna är förlagda till vinterhalvåret. Sommarkurser är sällsynta. Vissa folkhögskolor kallas i Finland för folkakademier. De finlandssvenska folkakademiernas antal uppgick 2009 till tre.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Svensk uppslagsbok, 1948
  2. ^ Laginder, A.-M., Önnesjö, E., Carlsson, I., & Nylander, E. (Eds.). (2018). Folkhögskolan 150 år : Folkbildning & Forskning Årsbok 2018. Stockholm: Föreningen för folkbildningsforskning. Retrieved from http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-148207
  3. ^ ”Om folkhögskolan - Folkbildningsrådet”. http://www.folkbildningsradet.se//om-folkhogskolan/. Läst 7 augusti 2019. 
  4. ^ ”Folkhögskola - annorlunda vuxenutbildningar”. Folkhögskola.nu. Arkiverad från originalet den 14 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150214033426/http://www.folkhogskola.nu/Om-folkhogskolan/Folkhogskola---vuxenutbildning/. Läst 1 mars 2015. 
  5. ^ Powerpointpresentation[död länk] av folkhögskoleidén från folkhögskolornas informationstjänst
  6. ^ Fürst, H, Levelius, S & Nylander, E. (11 november 2018). ”Kulturell bildning i folkhögskolans regi: Deltagare och lärare på estetiska profilkurser”. Folkbildningsrådet. https://www.folkbildningsradet.se/globalassets/rapporter/utvarderingar/2018/fbr-kulturell-webb.pdf. Läst 21 juli 2022. 
  7. ^ ”Folkhögskoledatabasen : Epress : LiU.se”. ep.liu.se. https://ep.liu.se/databases/fhdb/search.aspx. Läst 21 juni 2022. 
  8. ^ ”Anvisningar för folkhögskolornas studieomdömen”. Folkbildningsrådet. http://www.folkbildningsradet.se//globalassets/studerandefragor-folkhogskolor/anvisningar-studieomdome-folkhogskola-2013-14.pdf?epieditmode=true. Läst 9 mars 2015. 
  9. ^ ”Frågor om behörigheter”. www.folkhögskola.nu. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160827144232/https://www.folkhogskola.nu/Om-folkhogskolan/Vanliga-fragor-och-svar/Fragor-om-behorigheter. Läst 1 juli 2016. 
  10. ^ ”Studieomdöme och behörighetsintyg på Allmän kurs”. Folkhögskola.nu. Arkiverad från originalet den 25 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150525162956/http://www.folkhogskola.nu/Om-folkhogskolan/Behorigheter/Studieomdome-och-behorighetsintyg/. Läst 25 maj 2015. 
  11. ^ Om behörigheter Arkiverad 3 januari 2008 hämtat från the Wayback Machine. på folkhögskolornas informationstjänsts webbplats
  12. ^ Finlandssvensk karriär- och rekryteringsservice

Vidare läsning

  • Folkhögskolan 150 år. Folkbildning & forskning, 2002-7389 ; 2018. Stockholm: Förening för Folkbildningsforskning. 2018. Libris 22527395. ISBN 9789198021363 
  • Furuland, Gunnel; Wikfeldt, Lars (2012). På upptäcktsfärd i folkhögskolans värld : en resa i ett svunnet och nutida bildningslandskap. Stockholm: LaGun. Libris 13552746. ISBN 9789197910927 
  • Svensk folkhögskola under 75 år / under medverkan av Enoch Ingers... ; utgiven av Karl Hedlund. Stockholm: Hökerberg. 1943. Libris 1455757 
  • Andersson, Per., Colliander, H. & Harlin, E.-M., red (2015). Om folkhögskolan: En särskild utbildningsform för vuxna. Lund: Studentlitteratur. ISBN 978-91-44-13330-0 

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Folkhögskola.

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Folkhögskola&oldid=51908037”