Confiteor: Skillnad mellan sidversioner
se diskussionssidan |
|||
Rad 1: | Rad 1: | ||
'''Confiteor''' ([[latin]]: ''Jag bekänner'') är det latinska namnet på en i det [[katolicism|romersk-katolska]] [[missale]]t föreskriven formel för den offentliga [[syndabekännelse]]n. Den kan läsas eller sjungas, under mässa, under [[sakrament]]en eller vid enskild andakt. Från Confiteor kommer den latinska frasen '''Mea culpa''' (min skuld). |
'''Confiteor''' ([[latin]]: ''Jag bekänner'') är det latinska namnet på en i det [[katolicism|romersk-katolska]] [[missale]]t föreskriven formel för den offentliga [[syndabekännelse]]n. Den kan läsas eller sjungas, under mässa, under [[sakrament]]en eller vid enskild andakt. Från Confiteor kommer den latinska frasen '''Mea culpa''' (min skuld). |
||
Syndabekännelsen uppläses |
Syndabekännelsen uppläses vid början av varje [[mässa]], vid utdelning av [[nattvarden]] utom [[mässa]]n, vid [[generalabsolution]] och [[sista smörjelsen]] med fler kyrkliga handlingar. Den äldre formuleringen av Confiteor kan följas tillbaka till 700-talet och fick sin fasta form genom [[Pius V]]:s [[Romerska missalet|romerska missale]], den så kallade [[Tridentinsk rit|tridentinska riten]] från [[1570]]. Det förekommer dock flera mindre variationer av formuleringen av det äldre Confiteor, i de olika ordensriterna. |
||
I [[bön]]en erkänner individen sin skuld inför [[Gud]]: ''mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa'' – ''min skuld, min skuld, min mycket stora skuld''. Ordstävet förekommer utbrett även utanför religiösa sammanhang, när någon erkänner fel eller misstag. Under mässa brukar troende slå sig tre gånger på bröstet medan Mea culpa uttalas. |
I [[bön]]en erkänner individen sin skuld inför [[Gud]]: ''mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa'' – ''min skuld, min skuld, min mycket stora skuld''. Ordstävet förekommer utbrett även utanför religiösa sammanhang, när någon erkänner fel eller misstag. Under mässa brukar troende slå sig tre gånger på bröstet medan Mea culpa uttalas. |
Versionen från 18 juli 2016 kl. 14.46
Confiteor (latin: Jag bekänner) är det latinska namnet på en i det romersk-katolska missalet föreskriven formel för den offentliga syndabekännelsen. Den kan läsas eller sjungas, under mässa, under sakramenten eller vid enskild andakt. Från Confiteor kommer den latinska frasen Mea culpa (min skuld).
Syndabekännelsen uppläses vid början av varje mässa, vid utdelning av nattvarden utom mässan, vid generalabsolution och sista smörjelsen med fler kyrkliga handlingar. Den äldre formuleringen av Confiteor kan följas tillbaka till 700-talet och fick sin fasta form genom Pius V:s romerska missale, den så kallade tridentinska riten från 1570. Det förekommer dock flera mindre variationer av formuleringen av det äldre Confiteor, i de olika ordensriterna.
I bönen erkänner individen sin skuld inför Gud: mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa – min skuld, min skuld, min mycket stora skuld. Ordstävet förekommer utbrett även utanför religiösa sammanhang, när någon erkänner fel eller misstag. Under mässa brukar troende slå sig tre gånger på bröstet medan Mea culpa uttalas.
Äldre versionen
Denna, äldre, formulering av Confiteor, används i 1962 års romerska mässordning:
Latin | Svensk översättning*) | |
---|---|---|
Confiteor Deo omnipotenti, |
Jag bekänner inför Gud allsmäktig, |
*)Observera dock att officiell översättning saknas, då detta Confiteor alltid lästes på latin.
Nyare versionen
Denna, nyare, formulering av Confiteor, används i 1969 års romerska mässordning:
Latin | Officiell Översättning | Ordagrann översättning (med skillnader i fetstil) | ||
---|---|---|---|---|
Confiteor Deo omnipotenti |
Jag bekänner inför Gud allsmäktig
och er, mina bröder och systrar, att jag har syndat i tankar ord ord, gärningar och underlåtelse: detta är min skuld, min skuld, min egen stora skuld. Därför ber jag den saliga, alltid rena jungfrun Maria, alla änglar och helgon, och er, bröder och systrar, att be för mig inför Herren, vår Gud. |
Jag bekänner inför Gud allsmäktig |
Skillnader
Jämförelse mellan den äldre och den nya versionen, med skillnader markerade i fetstil:
Äldre formulering | Ny formulering | |
---|---|---|
Confiteor Deo omnipotenti, |
Confiteor Deo omnipotenti |
|
Källor
- Confiteor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)