Vä
Vä är den sydvästiligaste delen av tätorten Kristianstad i Kristianstads kommun och kyrkby i Vä socken i nordöstra Skåne, med cirka 2 500 invånare. Motorvägen på E22 som går mellan Kristianstad och Malmö går förbi Vä.
| Vä | |
| Del av tätorten Kristianstad | |
 Vä centrum i augusti 2010
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Skåne |
| Län | Skåne län |
| Kommun | Kristianstads kommun |
| Distrikt | Vä distrikt |
| Koordinater | 55°59′50″N 14°5′16″Ö / 55.99722°N 14.08778°Ö |
| Folkmängd | 2 500 (2011) (cirka) |
| Grundad | 1100-talet (?) |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Postort | Kristianstad |
| Postnummer | 291 XX |
| Riktnummer | 044 |
| Tätortskod | TX452 |
| Geonames | 2665990 |
  Väs läge i Skåne län
| |
| Wikimedia Commons: Vä | |
Namnet Vä kommer av forndanskans wæ som betecknar en helig plats, kultplats och motsvaras av det fornsvenska vi, isländska vé, helgedom, och ortnamnet skrevs under 1100-talet bland annat Wæe och We, med det tidigaste belägget från 1170, Wæ.[1]
Historik
redigeraBebyggelse har funnits sedan det första århundradet e.Kr. och staden grundades sannolikt på 1100-talet på kungligt initiativ genom att marken tillhörde konunglev (kungamaktens egendomar). En bidragande orsak till stadsbildandet kan vara att ett så kallat premonstratenskloster förlades till Vä 1170, som dock efter en brand 1213 flyttades till Bäckaskog.
Under den danska tiden hade Vä stadsrättigheter, omnämnd som stad från 1250-talet. Men redan under tidigt 1200-tal omnämndes Vä i kung Valdemars Jordebok. Staden blomstrade under medeltiden, och viktiga näringar var bland annat järn- och metallhantering. Vä var även berömt för sina silversmeder. 1452 brändes staden av Karl Knutsson (Bonde) i samband med dennes härjnings- och plundringståg i Skåne[2], och 1509 av Svante Nilsson (Sture), 1569 av hertig Karl (senare Karl IX), och till grunden på nytt 1612, under Kalmarkriget, av Gustav II Adolf (som skrev; "Vi har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja"), vilket fick den danske kungen Kristian IV att i maj 1614 utfärda fundationsbrev och grunda Kristianstad på Allö i Helge å, samt flytta det som fanns kvar av Vä och Åhus dit.
Mariakyrkan i Vä är från 1100-talet. Sankta Gertruds kyrkoruin är från ett kapell byggt på 1400-talet och troligen förstört i samband med att Gustav II Adolf förstörde staden 1612.[3] I södra delen av Vä finns även ruinerna efter stadens senmedeltida helgeandshus, vilket instiftades 1481.[4]
Befolkningsutveckling
redigera| Befolkningsutvecklingen i Vä 1900–1970[5][6] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | |||
| 1900 | 983 | † | ||
| 1960 | 1 015 | |||
| 1965 | 1 363 | |||
| 1970 | 1 766 | |||
Se även
redigeraKällor
redigera- Skånes Historia, Ingvar Andersson, 1947
- Skånes Historia, Gösta Johannesson, 1972
- Stads- och kommunhistoriska institutet
- ^ ”Vä förr stad nu by”. Gamla ortnamsregistret. Folk och språkminnern. https://www4.sprakochfolkminnen.se/NAU/bilder/_s2lx001/115129a1/p1/0000122a.pdf. Läst 26 september 2024.
- ^ Uno Röndahl (1981): Skåneland utan forskoning, Arkiverad 27 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine. (
PDF)
- ^ ”S:ta Gertruds kyrkoruin”. Kristianstads kommun. http://www2.kristianstad.se/sv/se-gora/a322347/sta-gertruds-kyrkoruin/detaljer. Läst 8 november 2016.
- ^ Græbe, Henrik (1971). Kyrkorna i Vä. sid. 120
- ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån.
- ^ ”Folkmängd och landareal i tätorter, per tätort. Vart femte år 1960 - 2020”. Statistiska centralbyrån. https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatortN/. Läst 28 maj 2021.
- ^ ”Tätorter 1960-2005” (PDF). Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010.
Vidare läsning
redigera- Thun, Egon; Anglert, Mats (1984). Vä. Rapport / Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Medeltidsstaden, 99-0158680-1 ; 57. Stockholm: Riksantikvarieämbetet och Statens historiska mus. Libris 7619028. ISBN 91-7192-596-1. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1705480/FULLTEXT01.pdf