Wikipedia

Ty Cobb

amerikansk basebollspelare

Tyrus Raymond "Ty" Cobb, född den 18 december 1886 i Narrows i Georgia, död den 17 juli 1961 i Atlanta i Georgia, var en amerikansk professionell basebollspelare som spelade 24 säsonger i Major League Baseball (MLB) 1905–1928. Cobb var outfielder, främst centerfielder. Han var även spelande tränare under sex säsonger 1921–1926.

Ty Cobb
Basebollspelare
Basebolltränare
Ty Cobb i Detroit Tigers dräkt cirka 1913.
Personlig information
Fullständigt namnTyrus Raymond Cobb
SmeknamnTy, The Georgia Peach
Födelsedatum18 december 1886
FödelseortUSA Narrows, GA, USA
Dödsdatum17 juli 1961 (74 år)
DödsortUSA Atlanta, GA, USA
Längd / Vikt185 cm / 79 kg
PositionCenterfielder, tränare
Slog / KastadeVänster / Höger
Klubbar*

Som spelare

Som tränare

* Klubbar i minor leagues och independent leagues utelämnade
Statistik
Grundserien W. Series  
Som spelare  
M 3 034 17
R 2 246 7
H 4 191 17
HR 117 0
RBI 1 938 9
AVG 0,367 0,262
OBP 0,433 0,314
SLG 0,513 0,354
SB 892 4
Som tränare  
Vinster 479 –
Förluster 444 –
Vinstprocent 0,519 –
Meriter

MLB-rekord (i urval)

Cobb, som hade smeknamnet The Georgia Peach, spelade under de första 22 säsongerna av karriären för Detroit Tigers, där han även var spelande tränare under de sista sex säsongerna. Han avslutade karriären med två säsonger för Philadelphia Athletics.

Cobb anses av många ha varit bland de bästa spelarna i MLB någonsin.[5][6][7] Hans storhetstid inföll under en period i MLB:s historia som kallas the dead-ball era (1901–1919), vilken kännetecknades av få homeruns och över huvud taget få poäng under matcherna.[8] Han saknade inte förmåga att slå långa slag; bland annat hade han högst slugging % i American League under åtta olika säsonger och flest homeruns under en säsong (det räckte dock med bara nio den säsongen). Han föredrog emellertid den spelstil som dominerade under perioden och visade förakt för homerun-slagmän som Babe Ruth under the live-ball era, vilken inträdde med början 1920.[9]

Cobbs heta temperament, aggressiva spelstil och extrema vinnarskalle gjorde honom impopulär bland motståndarna och deras supportrar (och en del medspelare)[10], men de flesta historierna om honom har visat sig vara överdrivna eller rentav påhittade[11], däribland att han vässade dobbarna på sina skor för att skada motståndare[12] och att han var en rasist[13].

Cobb satte under sin karriär en stor mängd rekord. Han hade högst slaggenomsnitt i American League under tolv olika säsonger[1] (eller elva[2]; det är omtvistat vem som hade högst slaggenomsnitt 1910, se nedan) och flest hits under åtta olika säsonger (det senare rekordet har tangerats av Willard Brown i Negro leagues)[2]. Under hela 23 olika säsonger, som dessutom kom i en följd, hade han ett slaggenomsnitt på minst 0,300, fyra fler än någon annan, och han tangerade rekordet för flest säsonger med ett slaggenomsnitt på minst 0,400 med tre, vilket även har tangerats efter honom.[1] När han lade av efter 1928 års säsong var han etta genom tiderna i MLB i bland annat hits (4 191 eller 4 189 beroende på källa[14]), poäng (2 246 eller 2 245 beroende på källa) och total bases (5 859 eller 5 854 beroende på källa), rekord som först långt senare överträffades, och han är fortfarande (2024) tvåa i hits efter Pete Roses 4 256[15] och i poäng efter Rickey Hendersons 2 295[16]. Hans mest kända rekord var kanske ändå det i slaggenomsnitt under karriären (0,367 eller 0,366 beroende på källa[14]), som gällde fram till dess att statistik från Negro leagues införlivades med MLB:s statistik 2024, då Josh Gibson övertog rekordet med ett slaggenomsnitt på 0,372.[17] Cobb dominerade inte bara med sitt slagträ utan var även en snabb och orädd löpare ute på bas, där han under karriären stal 892 (eller 897) baser, fortfarande (2024) fjärde flest i MLB:s historia.[18] I det defensiva spelet som outfielder var han inte lika framstående, men fortfarande ansedd som utmärkt av många.[7] Han innehar, mycket tack vare sin långa karriär, det mindre smickrande rekordet i American League i antal errors under karriären med 271.[19]

Cobb vann Chalmers Award 1911, en föregångare till MVP Award. Han valdes 1936, som en av de första fem spelarna någonsin, in i National Baseball Hall of Fame. Han fick flest röster av de fem, fler än bland andra Babe Ruth.[20] Hans röstandel på 98,2 % gällde som rekord ända fram till 1992, då Tom Seaver fick 98,8 % av rösterna.[21] Eftersom Cobb spelade utan tröjnummer på dräkten har Tigers inte kunnat pensionera hans tröjnummer, men i stället är hans efternamn uppsatt på klubbens hemmaarena på samma plats som namnen och numren på de spelare som fått sina tröjnummer pensionerade.[22]

Uppväxt

redigera
 
Cobb som bebis 1887.
 
En ung Cobb (längst till vänster i främre raden) när han spelade i hemstaden Royston.

Cobb föddes 1886 i ett litet lantligt samhälle kallat Narrows eller The Narrows[23] i Banks County i nordöstra Georgia. Hans far William Herschel Cobb (1863–1905)[24] var en välutbildad man som arbetade som lärare och tidningsredaktör. Han var även under en tid delstatssenator.[25] Cobbs mor Amanda Chitwood Cobb (1871–1936)[26] kom från en fin familj och var bara 15 år när han föddes.[25] Han fick senare två småsyskon, lillebrodern Paul (1889–1964)[27][28] och lillasystern Florence (1892–1944)[29].

När Cobb var barn flyttade familjen till närbelägna Royston, där han växte upp.[30] Redan i unga år blev han intresserad av baseboll och började spela för en lokal klubb i Royston. Han visade sig vara duktig och började drömma om en karriär inom sporten, till hans fars stora förtret. Fadern ville att han skulle skaffa sig en utbildning, men gick till slut motvilligt med på att han skulle få pröva lyckan som basebollproffs.[10] Faderns varning blev sedermera berömd: "Kom inte hem som en misslyckad person!" ("Don't come home a failure!")[30]

Karriär

redigera

Minor League Baseball

redigera

Inför 1904 års säsong grundades en ny proffsliga i baseboll i den amerikanska södern som fick namnet South Atlantic League. Ligan var en minor league på nivå C, den näst lägsta nivån.[31] Cobb, som då var 17 år, skrev brev till klubbarna i ligan och erbjöd sina tjänster. Han fick svar från klubben i Augusta i Georgia och lyckades ta en plats i laget med en lön på 50 dollar i månaden, men efter bara två matcher släpptes han av ekonomiska skäl. Han lät sig inte nedslås av detta utan fann en ny klubb i Anniston i Alabama[32], som spelade i den halvprofessionella Tennessee-Alabama League, en liga som stod utanför Minor League Baseball[33]. För att höja sitt eget värde skrev han vykort under falska namn som innehöll lyriska omdömen om honom själv till en inflytelserik sportjournalist. Denne gick på tricket och skrev en uppskattande artikel om honom.[34] Cobb spelade bra för Anniston fram till dess att klubben upplöstes i början av juli, och det finns uppgifter om att han spelade åtminstone någon match för klubben i Sheffield i Alabama i samma liga.[33] Han erbjöds efter det att komma tillbaka till Augusta och det accepterade han.[32] På 37 matcher för Augusta under säsongen var hans slaggenomsnitt bara 0,237.

Cobb fortsatte att spela för Augusta även 1905, som kom att bli ett avgörande år i hans liv. Under försäsongen fick han chansen att visa upp sig i ett par träningsmatcher mot hans framtida klubb Detroit Tigers, som hade sin försäsongsträning förlagd till Augusta.[31] Under säsongen lärde han sig att vara aggressiv som löpare ute på bas och att bunta, två egenskaper som kom att karakterisera hans spel under resten av karriären, av veteranen George Leidy.[35] Under Leidys mentorskap blev Cobb South Atlantic Leagues bästa spelare och Tigers och andra storklubbar började lägga märke till honom. Då, i början av augusti, inträffade en familjetragedi som kom att prägla Cobbs liv – hans mor sköt ihjäl hans far. Enligt modern hade fadern åkt bort och sagt att han inte skulle komma hem förrän ett par dagar senare. När hon väcktes på natten av ett ljud och såg någon huka utanför fönstret sköt hon två skott, enligt henne utan att inse att det var hennes make hon sköt. Det spekulerades i att fadern hade misstänkt att modern var otrogen och därför smugit tillbaka till huset; han var nämligen beväpnad när han sköts. Modern åtalades för dråp men friades. Cobb, som älskade och respekterade sin far, tog det hela mycket hårt.[36][37] När han senare tillfrågades varför han kämpade så hårt när han spelade svarade han att han gjorde det för sin far, som aldrig fick se honom spela på den högsta nivån.[38]

I samband med faderns tragiska död åkte Cobb hem till Royston, men bara någon vecka senare var han tillbaka och spelade för Augusta. Innan augusti var över, med ett slaggenomsnitt på 0,326 (högst i ligan och skyhögt över ligagenomsnittet på 0,225[31]) hade Detroit Tigers köpt hans kontrakt för 700 (eller 750) dollar.[32][39][40] Det var ett bitterljuvt ögonblick för Cobb, som sörjde att hans far inte fick uppleva denna stora stund.

Major League Baseball

redigera

Detroit Tigers

redigera
 
Cobb (till höger) i samspråk med Detroit Tigers tränare Bill Armour den 30 augusti 1905, samma dag som han debuterade för klubben.

Efter en tre dagar lång tågresa[39] debuterade Cobb för Detroit Tigers den 30 augusti 1905 i en hemmamatch mot New York Highlanders, bara tre veckor efter faderns tragiska bortgång. I sin första at bat, mot den framtida National Baseball Hall of Fame-medlemmen Jack Chesbro, slog han en double, den första av över 4 000 hits som han skulle komma att slå under karriären.[40] Han var den yngsta spelaren i American League (AL) den säsongen, ännu inte 19 år fyllda.[41] Cobb, som aldrig tidigare hade varit norr om Mason-Dixon-linjen och var en udda fågel i Detroit[42], fick utstå hård mobbning från sina nya lagkamrater, vilket fjärmade honom från dem samtidigt som han använde det som tändvätska[43]. Han spelade 41 matcher för Tigers, med ett slaggenomsnitt på blygsamma 0,240 (0,238 enligt Baseball-Reference.com), en homerun och 15 RBI:s.

Cobb missade säsongsinledningen 1906 när han var hemma i Georgia under moderns rättegång angående faderns död, men när han kom tillbaka fortsatte mobbningen och blev ännu värre. Hans lagkamrater uppfattade honom som snobbig; medan de tillbringade ledig tid i barer eller på taffliga varietéföreställningar besökte Cobb museer och bibliotek.[44] Trots lagkamraternas hårda behandling spelade han mycket bra och hade ett slaggenomsnitt över 0,350 i slutet av juni.[45] I juli lämnade han laget och återvände inte förrän i början av september. Enligt Tigers genomgick han någon form av operation, men många tror att han fick vård för ett nervöst sammanbrott som han fick på grund av pressen som han utsattes för.[38][44] Under säsongen höjde han sitt slaggenomsnitt rejält till 0,320 (0,316 enligt Baseball-Reference.com) på 98 matcher, med en homerun och 34 RBI:s (41 enligt Baseball-Reference.com). Under resten av karriären hade han aldrig ett lägre slaggenomsnitt än så.

Efter att mest ha varit centerfielder under de två första säsongerna spelade Cobb som rightfielder under de tre nästa, och det var också då som han etablerade sig som en superstjärna. Han fick sitt stora genombrott 1907 då han för första gången hade högst slaggenomsnitt i AL med 0,350, vilket även var högst i hela MLB. Han var den yngsta spelaren dittills att ha högst slaggenomsnitt i sin liga, ett rekord som stod sig till 1955 då det slogs av en annan Tigers-legend, Al Kaline.[46] Han var även bäst i MLB avseende RBI:s med 119, hits med 212 och total bases med 283 samt bäst i AL i slugging % med 0,468, on-base plus slugging (OPS) med 0,848 och stulna baser med 49 (53 enligt Baseball-Reference.com). Vidare slog han på sina 150 matcher fem homeruns, vilket räckte för att vara delat näst bäst i AL. Tigers vann AL för första gången och kvalificerade sig därmed för World Series mot Chicago Cubs, som vann enkelt med 4–0 i matcher (och en oavgjord). Cobb lyckades inte lika bra som i grundserien med ett slaggenomsnitt på bara 0,200 och inga RBI:s.[47]

Tigers vann AL igen 1908 och Cobb hade igen högst slaggenomsnitt i ligan med 0,324, på 150 matcher. Dessutom var han etta i slugging % med 0,475 (0,476 enligt Baseball-Reference.com), OPS med 0,842 (0,844 enligt Baseball-Reference.com), RBI:s med 108, hits med 188, doubles med 36, triples med 20 (bäst i MLB), extra-base hits med 60 och total bases med 276. Vidare slog han fyra homeruns. I en repris från föregående år stod Chicago Cubs för motståndet i World Series och Cubs vann igen, denna gång med 4–1 i matcher. Cobb spelade bättre och hade ett slaggenomsnitt på 0,368 och fyra RBI:s.[48]

Cobb hade en fantastisk säsong 1909, då hann vann en Triple Crown genom att vara bäst i AL i slaggenomsnitt (0,377), homeruns (nio) och RBI:s (107). Alla nio homeruns var "inside-the-park" och han var den enda spelaren i MLB under hela 1900-talet som var etta i sin liga i homeruns utan att slå en enda över outfieldstaketet.[49] Alla tre siffrorna var bäst inte bara i AL utan i hela MLB, vilket även gällde hans noteringar i on-base % (0,431), slugging % (0,517), OPS (0,948 [0,947 enligt Baseball-Reference.com]), hits (216), total bases (296), at bats per homerun (63,67) och stulna baser (76). Vidare var han bäst i AL med 116 poäng (115 enligt Baseball-Reference.com). Han spelade 156 matcher. En känd incident inträffade den 24 augusti då han orsakade ett sår på Philadelphia Athletics tredjebasman Frank Bakers arm med undersidan av sin ena sko när han försökte stjäla tredje bas. Cobb anklagades för att ha skadat Baker medvetet och AL:s chef Ban Johnson hotade honom med avstängning, men ett foto som tagits just när Cobb kastade sig fram visade att han inte hade varit ute efter att skada Baker.[50] För tredje raka säsongen vann Tigers AL, och ställdes i World Series mot Pittsburg Pirates, som hade storstjärnan Honus Wagner i laget. Utgången blev densamma som de två tidigare säsongerna för Tigers – förlust. Pirates vann med 4–3 i matcher och Cobb hade ett slaggenomsnitt på 0,231 och fem RBI:s. I match 2 utmärkte han sig genom att stjäla hem i tredje inningen.[51] Han fick aldrig mer under karriären chansen att spela i World Series.

 
Ett berömt foto av Cobb när han kastar sig med fötterna före mot tredje bas i en match 1910.

Inför 1910 års säsong utlovade Hugh Chalmers, ledare för bilföretaget Chalmers Motor Company i Detroit, en ny bil till den spelare som hade högst slaggenomsnitt i MLB.[52] Chalmers räknade nog med att Detroit-spelaren Cobb skulle vinna, men det skulle visa sig bli en hård kamp mellan Cobb och Nap Lajoie i Cleveland Naps. Inför säsongens sista match låg Cobb ganska klart före Lajoie och spelade inte i Tigers betydelselösa match. Lajoie å sin sida hade en dubbelmatch på schemat och lyckades slå åtta hits under de två matcherna. Ryktet sade att han, som var betydligt mer populär än Cobb, hade fått hjälp av motståndarna St. Louis Browns, vars tränare hade instruerat sin tredjebasman att positionera sig långt från hemplattan så att Lajoie lätt skulle kunna få hits genom att bunta i den riktningen, vilket han också gjorde. Ban Johnson kungjorde dock att Cobb trots allt hade slagit Lajoie, 0,385 mot 0,384, och stängde av Browns tränare på livstid. Chalmers beslutade ändå att ge en bil till både Cobb och Lajoie. Cirka 70 år senare upptäckte en forskare vid namn Pete Palmer att två av Cobbs hits under 1910 års säsong hade räknats dubbelt, vilket skulle innebära att Lajoie i själva verket hade högst slaggenomsnitt (och att Cobbs slaggenomsnitt under karriären var 0,366 och antalet hits var 4 189, i stället för de berömda siffrorna 0,367 respektive 4 191). Basebollkommissarien Bowie Kuhn ansåg dock att för lång tid hade passerat för att det skulle vara motiverat att ändra statistiken, och MLB har fortfarande Cobb som etta i AL i slaggenomsnitt 1910 medan många andra källor har Lajoie som etta.[53][54] Baseball-Reference.com listar Cobbs slaggenomsnitt som 0,382. Cobb var 1910 etta i MLB i on-base % (0,458), slugging % (0,554) och OPS (1,012) (0,455, 0,549 och 1,004 enligt Baseball-Reference.com) och etta i AL i poäng (106), på 140 matcher. Han slog åtta homeruns och hade 91 RBI:s.

Cobb hade sin bästa säsong 1911, och den anses vara en av de bästa säsongerna som någon slagman haft i MLB:s historia.[55] Den 12 maj, i en match mot New York Highlanders, visade han prov på den våghalsighet och fräckhet som utmärkte hans spel. Först gjorde han poäng från första bas på en single och senare gjorde han poäng från andra bas på en wild pitch. Senare i matchen stod han på andra bas efter en double när motståndarna började argumentera med domaren kring hemplattan över Tigers kvittering till 5–5 i matchen. När han insåg att ingen hade begärt timeout promenerade han till tredje bas, som var obevakad. Han fortsatte mot hemplattan utan att någon lade märke till honom, och lyckades kasta sig fram i folksamlingen och göra poäng till 6–5, ett resultat som stod sig matchen ut.[56] Från mitten av maj till början av juli hade han minst en hit i 40 raka matcher[55], vilket var ett nytt rekord för AL[57]. Han spelade 146 matcher och hade ett slaggenomsnitt så högt som 0,420 (0,419 enligt Baseball-Reference.com), det högsta han hade under karriären och högst i MLB den säsongen. Andra kategorier där han nådde det bästa resultatet under karriären var slugging % med 0,621 (0,620 enligt Baseball-Reference.com), OPS med 1,088 (1,086 enligt Baseball-Reference.com), RBI:s med 127, poäng med 147 (148 enligt Baseball-Reference.com), hits med 248 (nytt MLB-rekord[58]), doubles med 47, triples med 24 (tangerat 1917), extra-base hits med 79 och total bases med 367. I alla de nu nämnda kategorierna var han bäst i MLB utom i triples där han "bara" var bäst i AL. Vidare stal han 83 baser, flest i MLB, och slog åtta homeruns, delat näst flest i AL. Hugh Chalmers fortsatte trots föregående års kontrovers att engagera sig och instiftade 1911 Chalmers Award, ett pris till den spelare i National League (NL) respektive AL som var viktigast och nyttigast för sin klubb och liga, en föregångare till MVP Award som började delas ut 1931. Priset bestod återigen av en ny bil.[52] Cobb tilldelades priset i AL och fick sin andra Chalmers-bil på två år.

 
Cobb cirka 1912.

Cobbs heta temperament ledde 1912 till en avstängning och MLB:s första spelarstrejk. Den 15 maj spelade Tigers borta mot Highlanders i New York och Cobb häcklades av en åskådare under hela matchen. Till slut tappade han besinningen, hoppade upp på läktaren och sprang fram till häcklaren, som satt flera rader upp. Väl där slog och sparkade han honom besinningslöst. Det visade sig att offret hade förlorat sin ena hand och tre fingrar på den andra i en tidigare arbetsolycka, vilket Cobb med all sannolikhet inte var medveten om. AL:s chef Ban Johnson var på plats i arenan och stängde av Cobb på obestämd tid. Några dagar senare meddelade hans lagkamrater, som inte tyckte särskilt mycket om honom, något överraskande att de inte tänkte spela förrän hans avstängning hävdes. Johnson vägrade och det slutade med att Tigers ägare såg till att ett gäng ersättare rekryterades i Philadelphia, där Tigers befann sig för att möta Philadelphia Athletics. Ersättarna, tillsammans med några av Tigers åldersstigna tränare, förlorade mot Athletics med 2–24, men efter matchen avbröt de ordinarie spelarna strejken på Cobbs uppmaning[59] och hans avstängning bestämdes till tio dagar[60]. På de 140 matcher som han spelade hade han ett slaggenomsnitt på 0,410 (0,409 enligt Baseball-Reference.com), för andra säsongen i rad över 0,400. Det var även bäst i MLB den säsongen, liksom hans slugging % på 0,586 (0,584 enligt Baseball-Reference.com), hans OPS på 1,044 (1,040 enligt Baseball-Reference.com) och hans antal hits på 227 (226 enligt Baseball-Reference.com). Han slog sju homeruns och hade 83 RBI:s.

Inför 1913 års säsong krävde Cobb en löneförhöjning från de 9 000 dollar som han hade haft i årslön de föregående tre säsongerna till 15 000 dollar. Tigers ägare vägrade att tillmötesgå hans krav och Cobb var inte med på klubbens försäsongsträning utan satte ihop ett eget lag som han spelade uppvisningsmatcher med nere i södra USA. När grundserien drog igång den 10 april befann sig Cobb fortfarande där nere och positionerna verkade låsta. På inrådan av en skådespelare som var vän till Cobb bjöd ägaren dock upp Cobb till Detroit och efter ett kort möte var hans nya lön klar. Den offentliggjordes inte men anses ha legat på 12 000 dollar, högst av alla spelare i MLB (och troligen den första femsiffriga årslönen för en MLB-spelare[61]). Cobb gjorde sin säsongsdebut först den 29 april.[62] Tack vare detta kom han bara upp i 122 matcher under säsongen. Sin vana trogen hade han högst slaggenomsnitt i AL, med 0,390 (0,389 enligt Baseball-Reference.com), och han var även etta i on-base % med 0,467 (0,466 enligt Baseball-Reference.com). Båda dessa noteringar var även bäst i MLB. Hans slaggenomsnitt totalt under 1911–1913 på 0,408 (0,407 enligt Baseball-Reference.com[63]) är det högsta som någon haft i MLB-historien sett över tre raka säsonger.[1] Han hade fyra homeruns och 67 RBI:s.

Cobb spelade bara 98 matcher 1914, men hans slaggenomsnitt på 0,368 utsågs ändå till högst i AL (ligan hade på den tiden ingen skriven regel avseende hur mycket speltid som krävdes för att rankas, men med dagens krav skulle det inte ha räckt[64]). Om man rankar Cobb även i kategorierna on-base %, slugging % och OPS (vilket MLB inte gör[65]) så var hans siffror (0,466, 0,513 respektive 0,979) bäst i AL och avseende on-base % till och med bäst i MLB. Han slog bara två homeruns under säsongen, med 57 RBI:s.

Cobbs framfart ute på bas satte nya rekord 1915, då han stal hela 96 baser. Det var det högsta antalet som någon haft dittills i AL och det högsta i MLB dittills under 1900-talet. Antalet överträffades inte i MLB förrän 1962.[66] Samma säsong hade han för nionde året i rad, om man räknar 1910, högst slaggenomsnitt i AL (0,369; även bäst i MLB), vilket är den längsta sviten i MLB oberoende av liga.[1] Han var etta i MLB även i on-base % (0,486), OPS (0,973), poäng (144) och hits (208) samt bäst i AL i total bases (274). Han spelade 156 matcher och på dem hade han tre homeruns och 99 RBI:s.

 
Cobb glider in till tredje bas cirka 1917.

1916 fick Cobb till slut se sig besegrad i slaggenomsnitt i AL. Hans 0,371 (0,370 enligt Baseball-Reference.com) räckte inte till mot Tris Speakers 0,386. Däremot var han etta, inte bara i AL utan i MLB, i poäng (113) och stulna baser (68). Vidare slog han fem homeruns och hade 68 RBI:s på 145 matcher.

Under försäsongsträningen 1917 kom Cobb för sent till en match mot New York Giants och retades så mycket av motståndarna att han tappade humöret och stämplade Buck Herzog i Giants ovanför knät. Efter matchen utmanade Herzog Cobb på slagsmål, vilket arrangerades i Cobbs hotellrum och ska ha pågått i en halvtimme.[67] Under säsongen hade Cobb 35 matcher i rad där han hade minst en hit, och blev den första att ha två hit-sviter om minst 35 matcher under karriären.[57] Han var redan 1917 tillbaka som innehavare av högst slaggenomsnitt i AL med 0,383, vilket även var högst i MLB. Även i övrigt hade han fantastisk statistik och var på sina 152 matcher nummer ett i MLB i on-base % (0,444), slugging % (0,570), OPS (1,014), hits (225), doubles (44), triples (24), extra-base hits (74), total bases (335) och stulna baser (55). Han hade sex homeruns och 102 RBI:s (106 enligt Baseball-Reference.com).

Även 1918 hade Cobb högst slaggenomsnitt i AL, och MLB, med 0,382, och han var även bäst i MLB i on-base % med 0,440. Han slog 14 triples, vilket var flest i AL. Säsongen avbröts i förtid på grund av USA:s deltagande i första världskriget[68] och Cobb spelade 111 matcher med tre homeruns och 64 RBI:s (62 enligt Baseball-Reference.com). Han hoppade in som pitcher i två av de sista matcherna för säsongen.[69]

Cobb lyckades 1919 för tolfte, om man räknar 1910, och sista gången ha högst slaggenomsnitt i AL med 0,384, vilket även var högst i MLB. Hans 191 hits var delat bäst i både AL och MLB. Spelschemat reducerades till 140 matcher från det brukliga 154[70] och för Cobbs del blev det 124 matcher, under vilka han slog en homerun och hade 70 RBI:s (67 enligt Baseball-Reference.com).

 
Cobb (till höger) och Babe Ruth cirka 1920.

Under 1920 års säsong var Cobb för första gången sedan 1906 inte bäst i AL i någon viktig statistisk kategori, delvis för att han bara deltog i 112 matcher. Denna säsong innebar ett skifte från the dead-ball era till the live-ball era, med mer fokus på homeruns och med Babe Ruth, som slog ofattbara 54 homeruns den säsongen, som den nya stjärnan.[8] Denna spelstil ogillades starkt av Cobb och han fortsatte att spela på det sätt som han kunde bäst, där det viktiga var att komma ut på bas och sedan avancera en bas i taget.[71] Han slog bara två homeruns, med 63 RBI:s. Cobbs slaggenomsnitt på 0,334 var lågt för att vara honom och räckte bara till tionde plats i AL, medan han var sexa i on-base % med 0,416.

Inför 1921 års säsong erbjöds Cobb att ta över som Tigers tränare, något som han först tackade nej till, men sedan ändrade han sig. Som spelande tränare fick han ta över en klubb som hade slutat sjua av åtta klubbar i AL föregående säsong, med flera åldersstigna spelare och en svag grupp pitchers. Under Cobbs ledning vann Tigers ändå tio fler matcher 1921 än 1920.[72] Som lag var Tigers slaggenomsnitt 0,316, vilket än i dag (2024) är rekord för AL.[73] Individuellt nådde Cobb den 19 augusti den prestigefyllda milstolpen 3 000 hits i grundserien under karriären, något som dock inte fick någon uppmärksamhet vid tidpunkten.[74] Han blev den fjärde spelaren att komma upp i denna siffra och är än i dag (2024) både den yngsta genom tiderna att göra det, drygt 34 år, och den som behövt lägst antal matcher, 2 135.[75] Han spelade bra och var näst bäst i AL i slaggenomsnitt med 0,389 och i on-base % med 0,452 samt tredje bäst i slugging % med 0,596 och i OPS med 1,048. Han satte personligt rekord genom att slå tolv homeruns och hade 101 RBI:s, allt på 128 matcher.

Under 1922 års säsong blev Cobb den första spelaren på 1900-talet att ha fyra matcher med minst fem hits under samma säsong.[76] Han spelade 137 matcher och höjde sitt slaggenomsnitt till 0,401. Han kom därmed för tredje gången under karriären över 0,400, vilket var ett tangerat rekord som fortfarande (2024) gäller.[1] Att han kom över denna gräns var dock resultatet av ett ingripande av AL:s chef Ban Johnson, som efter säsongen bestämde att Cobb hade haft två hits, och inte bara en som den officiella protokollföraren hade ansett, i en match den 15 maj.[77] Cobb var bara tvåa i slaggenomsnitt i AL eftersom George Sisler hade hela 0,420, och han var trea i on-base % med 0,462. Dessutom var hans 211 hits och 16 triples näst flest i AL och hans 42 doubles tredje flest. Han slog fyra homeruns och hade 99 RBI:s. Detroit vann 79 matcher, åtta fler än 1921.[78]

Cobb spelade inte dåligt 1923, men hans slaggenomsnitt på 0,340 räckte bara till åttonde plats i AL. På 145 matcher slog han sex homeruns och hade 88 RBI:s. Tigers kom upp i 83 vinster, vilket var fyra fler än föregående säsong, och kom tvåa i AL. Man var dock långt från ligasegern.[78]

 
Cobb glider in med en triple under en match i augusti 1924.

Under 1924 års säsong var Detroit närmare ligasegern i AL än under någon annan av de säsonger som Cobb var tränare för klubben, även om de bara blev trea. Tigers vann 86 matcher, tre fler än 1923 och bara sex färre än mästarna Washington Nationals/Senators.[78] Cobb hedrades med gåvor och hedersbetygelser under en ceremoni den 10 maj i samband med en bortamatch mot Washington.[79] Han spelade 155 matcher och hade ett slaggenomsnitt på 0,338, vilket inte ens var bland de tio bästa i AL. Däremot var han tvåa med 115 poäng (114 enligt Baseball-Reference.com) och trea med 211 hits. Han slog fyra homeruns och hade 79 RBI:s.

I säsongsinledningen 1925 missade Cobb några matcher på grund av influensa, men den 5 maj chockade han alla genom att slå tre homeruns i samma match, vilket tangerade det högsta antalet som någon slagit dittills i MLB under 1900-talet. I matchen slog han även en double och två singles, vilket gav 16 total bases, fler än någon haft i MLB dittills under 1900-talet.[80] 16 total bases var även nytt AL-rekord, som stod sig till 2012.[81] Dagen efter slog han två homeruns till, och tangerade då MLB-rekordet för flest homeruns i två matcher i rad. Det har av vissa hävdats att han inför dessa matcher sade att han för en gångs skull skulle satsa på att slå homeruns bara för att visa att han kunde, men detta är omtvistat.[82] Under de andra 119 matcherna som han spelade den säsongen slog han sju homeruns och tangerade därmed sitt personliga rekord på tolv homeruns. Han var bäst i AL i OPS med 1,066, näst bäst i on-base % med 0,468, tredje bäst i slugging % med 0,598 och fjärde bäst i slaggenomsnitt med 0,378. Med 102 RBI:s kom han för sjunde och sista gången under karriären upp i minst 100 RBI:s. I säsongens sista match hoppade han in som pitcher och har retroaktivt belönats med en save.[83] Som lag backade Tigers något och vann 81 matcher.[78]

Cobb genomgick en ögonoperation i mars 1926.[84] Han spelade bara 79 matcher under 1926 års säsong, med ett slaggenomsnitt på 0,339, fyra homeruns och 62 RBI:s. Tigers vann 79 matcher.[78] Efter säsongen meddelade han överraskande att han avslutade karriären, och inom kort gjorde Tris Speaker, en annan storspelare som var spelande tränare för Cleveland Indians, samma sak. Detta höjde en del ögonbryn, och det visade sig snart att bakgrunden var en påstådd spelskandal. En före detta pitcher för Tigers, Dutch Leonard, hävdade att han, Cobb, Speaker och Indians-spelaren Smoky Joe Wood hade kommit överens om att låta Tigers vinna en match mot Indians i slutet av 1919 års säsong, och att man satsat pengar på det resultatet. Som bevis lämnade Leonard in två brev skrivna hösten 1919, ett från Cobb och ett från Wood, där de skrev något som kunde tolkas som ett erkännande. Cobb och Wood kallades till förhör hos basebollkommissarien Kenesaw Mountain Landis, men båda hävdade att breven handlade om spel på hästar och att Leonards anklagelser var en hämnd för att Cobb tvingat bort honom från Tigers 1925. Speaker förnekade också, men han och Cobb tvingades att dra sig tillbaka från sporten. Press och allmänhet tog dock deras parti och när Leonard vägrade att komma på förhör hos Landis i januari 1927 meddelade Landis att de utpekade hade befunnits oskyldiga. Cobb och Speaker fick gå tillbaka till sina gamla klubbar, men klubbarna valde att släppa båda två och de blev då fria att skriva kontrakt med vilken klubb de ville.[84][85]

Philadelphia Athletics

redigera
 
Cobb (tvåa från höger) tillsammans med Lou Gehrig, Tris Speaker och Babe Ruth 1928.

Cobb skrev inför 1927 års säsong på ett kontrakt med Philadelphia Athletics, som ägdes och tränades av Connie Mack. Kontraktet rapporterades vara värt 40 000 dollar, och tillsammans med bonusar på totalt 35 000 dollar gjorde det honom till den bäst betalda spelaren i MLB. Cobb sade senare att han fortsatte att spela för att han ville få upprättelse och för att han ville kunna avsluta karriären på sina egna villkor. Den 10 maj spelade han för första gången i Detroit sedan han lämnade Tigers och han hälsades välkommen av stadens borgmästare. Efter lunch fick han åka i parad till arenan, där han före matchen fick motta tal och gåvor, bland annat en bil. Under själva matchen hyllades han av sin gamla hemmapublik, och matchen fick pausas för att han skulle kunna skriva autografer.[84] Den 18 juli slog han sin 4 000:e hit i grundserien under karriären, ironiskt nog på bortaplan mot sin gamla klubb Detroit. Bedriften uppmärksammades knappt då, men det skulle dröja ända till 1984 innan någon (Pete Rose) kopierade den.[86] (Enligt källor som Baseball-Reference.com var detta dock egentligen hans 3 998:e hit och nummer 4 000 kom först tre dagar senare.[87]) Än i dag (2024) har ingen mer än dessa två kommit upp i 4 000 hits i MLB.[88] Vid 40 års ålder var Cobb fortfarande en kraft att räkna med och hade under sina 133 matcher 1927 ett slaggenomsnitt på 0,357, femte högst i AL, och 22 stulna baser, delat tredje flest i AL. Vidare hade han fem homeruns och 93 RBI:s.

Cobbs andra säsong för Athletics 1928 blev hans sista under karriären. Han fick inte lika mycket speltid som föregående säsong och deltog bara i 95 matcher. Sista gången han fick spela från start var i slutet av juli och därefter användes han endast sparsamt som pinch hitter. Han slog sin sista hit, en double, den 3 september och spelade sin sista match åtta dagar senare. Den 17 september bjöd han in några reportrar till sitt hotellrum i Cleveland och meddelade att han avslutade karriären.[89] Hans slaggenomsnitt under säsongen var 0,323, långt ifrån dåligt men hans lägsta sedan 1906. Vidare slog han en homerun och hade 40 RBI:s.

Efter karriären

redigera
 
Cobbs minnestavla i National Baseball Hall of Fame and Museum.

Under hösten 1928 åkte Cobb tillsammans med ett par andra spelare och en domare till Japan för en serie välbesökta uppvisningsmatcher och träningar med japanska spelare. Även hans fru och tre yngsta barn var med på resan.[89] Senare åkte han till Europa med frun och fyra av de fem barnen och tillbringade en längre tid med att jaga i Skottland.[90]

Cobb var en av de fem första spelarna som valdes in i National Baseball Hall of Fame 1936. De andra fyra var Babe Ruth, Honus Wagner, Christy Mathewson och Walter Johnson. Cobb fick 98,2 % av rösterna (222 av 226), vilket var den högsta andelen bland de fem.[20] Denna röstandel skulle komma att gälla som rekord ända fram till 1992, då Tom Seaver fick 98,8 % av rösterna.[21] Cobb närvarade när National Baseball Hall of Fame and Museum invigdes den 12 juni 1939 i Cooperstown i delstaten New York.[20]

 
Cobb cirka 1951.

En biografi över Cobb, The Tiger Wore Spikes: An Informal Biography of Ty Cobb skriven av John McCallum, kom ut 1956.[91]

Cobb diagnosticerades med prostatacancer 1959 och opererades i Atlanta. Han hade också drabbats av diabetes och högt blodtryck på äldre dar på grund av sitt ohälsosamma leverne.[92] Dessutom led han av glomerulonefrit, även kallad Brights sjukdom.[93]

Våren 1961 tillbringade Cobb mycket tid på sjukhus i Atlanta för att få behandling mot cancern, som vid det laget hade spridit sig till hans ryggrad och kranium.[94] När han inte var inlagd vårdades han av sjuksköterskor i hemmet.[25] Han var dock frisk nog att åka till Los Angeles och vara med när den nya MLB-klubben Los Angeles Angels spelade sin första hemmamatch i slutet av april 1961. Det var den sista proffsmatchen i baseboll som han var på.[23]

Död

redigera

I juni 1961 blev Cobb inlagd på sjukhus i Atlanta för sista gången. Med sig hade han en papperspåse med värdepapper värda cirka en miljon dollar.[94] Det har även påståtts att han hade med sig en pistol, men sanningshalten i detta har ifrågasatts.[37] Cobb dog en månad senare, den 17 juli. Hans första fru Charlie och enda överlevande son Jimmy var några av de anhöriga som var hos honom under hans sista dagar.[94] Cobb blev 74 år gammal.

Cobbs begravning hölls bara 48 timmar efter hans död och var på familjens begäran en liten, privat tillställning.[37] De enda gamla basebollspelare som var närvarande var Ray Schalk, Mickey Cochrane och Nap Rucker. Dessutom kom en representant för National Baseball Hall of Fame and Museum.[94] Cobb begravdes i det familjemausoleum som han låtit bygga på Rose Hill Cemetery i hans hemstad Royston[95], där hans föräldrar och lillasyster Florence redan vilade[25].

Eftermäle

redigera

Ett par månader efter Cobbs död publicerades hans självbiografi My Life in Baseball – the True Record, spökskriven av sportjournalisten Al Stump.[96] Cobb och Stump hade arbetat med boken från och till under Cobbs sista år i livet, men enligt vad Stump senare påstod gav boken en förskönande bild av Cobb.[37]

I december 1961 publicerade tidskriften True en artikel av Stump som skildrade hans tid med Cobb under arbetet med självbiografin.[97] Stump framställde i artikeln Cobb som en alkoholiserad och drogberoende galning som betedde sig illa mot alla han mötte och gjorde Stump livrädd för honom. Andra personer som tillbringade tid med Cobb under hans sista dagar har dock lämnat en helt annan bild.[25]

1963 placerades en minnestavla över Cobb vid Detroit Tigers dåvarande hemmaarena Tiger Stadium. Tavlan hade inskriptionen "Greatest Tiger of All, A Genius in Spikes"[98]

 
En staty av Cobb utanför stadsbiblioteket i hans hemstad Royston.

En staty av Cobb skapad av Felix de Weldon uppfördes 1977 i närheten av Atlanta Braves hemmaarena Atlanta-Fulton County Stadium i Atlanta, och den flyttades 20 år senare till Braves nya hemmaarena Turner Field. Efter ytterligare 20 år flyttade Braves till Truist Park strax utanför Atlanta och då togs statyn inte med, utan den gavs till Cobbs hemstad Royston, där den placerades utanför stadsbiblioteket.[99]

Den ansedda tidningen The Sporting News publicerade i början av 1980-talet resultatet av forskning som hade gjorts av statistikern Pete Palmer.[100] Palmer hade upptäckt att en av Cobbs matcher 1910, där Cobb hade haft två hits, hade räknats dubbelt. Detta innebar dels att det egentligen var Nap Lajoie som hade högst slaggenomsnitt i AL den säsongen[54], och dels att Cobbs statistik under karriären var fel. Han hade inte 4 191 hits utan 4 189 och hans slaggenomsnitt var inte 0,367 utan 0,366. Basebollkommissarien Bowie Kuhn ansåg dock att för lång tid hade passerat för att det skulle vara motiverat att ändra statistiken.[53] Kuhn var kanske påverkad i sitt beslut av att Pete Rose var mitt uppe i en mycket uppmärksammad jakt på Cobbs berömda rekord på 4 191 hits.[101] De flesta källor, dock inte MLB, anger i dag 4 189 hits och 0,366 i slaggenomsnitt för Cobb.[14]

Al Stump gav 1994 ut en egen biografi över Cobb, Cobb: The Life and Times of the Meanest Man Who Ever Played Baseball.[102] Här påstod Stump att han berättade den sanna historien, den som Cobb inte ville skulle vara med i självbiografin 1961. Denna biografi, och artikeln i True 1961, låg till grund för filmen Cobb, i regi av Ron Shelton, som kom ut i slutet av 1994. Cobb spelas i filmen av Tommy Lee Jones och Stump av Robert Wuhl.[103] Filmen fick blandad kritik och blev en ekonomisk flopp.[37]

 
Ingången till Ty Cobb-museet i Royston.

Som en reaktion på den osympatiska bild av Cobb som målades upp i filmen Cobb[30] öppnade i juli 1998 ett Ty Cobb-museum i Royston.[104]

The Sporting News placerade 1998 Cobb på tredje plats i tidningens rankning av de 100 bästa basebollspelarna någonsin.[105] Året efter fick han dock bara 14:e flest röster när 1900-talets bästa MLB-spelare röstades fram av supportrar.[106]

 
Cobbs namn hedras i Comerica Park.

När Detroit Tigers nya hemmaarena Comerica Park öppnades 2000 fanns Cobbs namn uppsatt på en tegelvägg i arenan tillsammans med namnen och numren på de spelare som hade fått sina tröjnummer pensionerade av klubben. På Cobbs tid bar inte Tigers tröjnummer, så Cobb har inte kunnat få något tröjnummer pensionerat.[98]

Under 2010-talet publicerades flera uppmärksammade böcker och artiklar som avfärdade många av de myter om Cobb som tidigare hade setts som sanna. I en lång artikel 2010 visade William R. Cobb (inte släkt med Cobb) att Al Stump hade överdrivit eller hittat på många av de historier om Cobb som han skrev, och dessutom förfalskat brev och andra dokument i Cobbs namn i syfte att tjäna pengar.[37] En ny biografi över Cobb, Ty Cobb: A Terrible Beauty, skriven av Charles Leerhsen, kom ut 2015.[107] Leerhsen gav en annan bild av Cobb än den som hade etablerats av främst Stump efter Cobbs död[11], och kunde visa att Cobb, i motsats till vad många trodde, inte hade varit en rasist[13].

Ända sedan Cobb lade spikskorna på hyllan hade hans slaggenomsnitt, oavsett om det var 0,367 eller 0,366, ansetts vara det högsta i MLB-historien. Detta ändrades 2024, då statistik från Negro leagues införlivades med MLB:s statistik. Josh Gibson övertog då rekordet med ett slaggenomsnitt på 0,372.[17]

Privatliv

redigera
 
Cobb med hustrun Charlie och deras tre äldsta barn Ty Jr, Shirley och Herschel cirka 1917.

Cobb gifte sig i augusti 1908, efter att utan lov ha lämnat Detroit Tigers[108], med den fyra år yngre Charlotte "Charlie" Lombard (1890–1975)[109], som var dotter till en framstående man i Augusta. När det inte var basebollsäsong bodde paret de första åren hos hennes far utanför Augusta, men i slutet av 1913 köpte de ett eget hus inne i staden.[110] Huset var därefter familjens hem i 19 år. I januari 2017 sattes en minnesskylt upp utanför huset.[111] 1932 flyttade familjen till Atherton i Kalifornien, som ligger mellan San Francisco och San Jose. Strax innan flytten ansökte Cobbs fru om skilsmässa, men hon tog tillbaka ansökan.[110] Något senare köpte Cobb även ett hus vid Tahoesjön i Nevada.[112]

Cobb och hans fru skilde sig 1947 efter 39 års äktenskap.[92] Tillsammans fick de fem barn – Ty Jr (1910–1952)[113], Shirley (1914–1991)[114], Herschel (1916–1951)[115], Beverly (1919–1998)[116] och James, kallad Jimmy (1921–1996)[117].

Cobb gifte om sig 1949, bara två år efter skilsmässan från Charlie, med den 23 år yngre Frances "Pansy" Cass (1909–2000)[118], som var en frånskild tvåbarnsmor[119]. Detta äktenskap, som var barnlöst, slutade med skilsmässa 1956.[120]

Året efter skilsmässan flyttade Cobb tillbaka till Georgia och bosatte sig i Cornelia, drygt 40 kilometer nordväst om hans gamla hemstad Royston. Hans avsikt var att bygga ett hus i Royston, men de planerna förverkligades aldrig.[25]

Cobb blev frimurare 1907 och nådde 32:a graden 1912.[121]

Cobb hade huvudrollen i stumfilmen Somewhere in Georgia, som kom ut 1917. I den 30 minuter långa filmen spelar han sig själv i rollen som en basebollspelare från en småstad i Georgia som skriver på för Detroit Tigers. Han tvingas lämna flickan han älskar i Georgia, och hon uppvaktas då av en annan man. När Cobb återvänder för en uppvisningsmatch ser mannen till att Cobb kidnappas, men de illvilliga planerna kullkastas när Cobb bryter sig fri och klår upp sina fångvaktare. I slutet dyker han upp på planen i tid för att vinna matchen för sitt lag och även flickans hjärta.[122] Cobb ska ha fått 25 000 dollar för sin insats i filmen, som inte spelades in i Georgia utan i New York och som inte spelade in mycket pengar alls. Ingen kopia av filmen finns bevarad.[123]

 
Cobb i USA:s armé 1918.

Efter 1918 års säsong gick Cobb med i Chemical Warfare Service, en nyligen bildad del av USA:s armé med inriktning mot de kemiska vapen som hade kommit till användning under första världskriget. Cobb, som egentligen hade beviljats undantag från tjänstgöring i kriget eftersom han försörjde fru och tre barn, skeppades över Atlanten och anlände som kapten till Chaumont i Frankrike den 2 november. Bara nio dagar senare slöts vapenstilleståndet i Compiègneskogen och Cobb hann aldrig delta i några strider. Under en övning som gick fel hade han dock inandats giftig gas och när han kom hem till USA meddelade han att han avslutade karriären. Han ändrade sig efter ett tag när han kände sig bättre.[124]

Cobbs heta temperament ledde flera gånger till att han hamnade i bråk. Han ska vid ett tillfälle våren 1907, när Detroit Tigers hade försäsongsträning i Augusta i Georgia, ha attackerat en svart planskötare som kom fram och hälsade på honom, och när mannens fru kom för att hjälpa sin make, ska Cobb ha tagit stryptag på henne.[125] Cobbs lagkamrat Boss Schmidt ska sedan ha hoppat på Cobb för att få honom att sluta strypa kvinnan.[126] Den enda källan till denna händelse var dock Schmidt, som tyckte mycket illa om Cobb, och det är inte omöjligt att Schmidt hittade på det hela för att ställa Cobb i dålig dager.[13] Året efter i Detroit attackerade Cobb en svart arbetare som klagade när Cobb trampade i nylagd asfalt, vilket ledde till att Cobb befanns skyldig till misshandel. Cobb slapp dock undan straff och betalade mannen 75 dollar i en uppgörelse.[125] Enligt en källa utspelade sig händelsen 1907 och Cobb dömdes att betala 75 dollar i böter.[127] En mer allvarlig händelse inträffade 1909 i Cleveland, då Cobb sent en natt hamnade i bråk med en hotellanställd man. Cobb ska ha haft en kniv och motståndaren en blydagg. För att undvika att bli gripen lämnade Cobb staden efter bråket.[127] Senare nådde Cobb en uppgörelse med mannen och fick dessutom betala böter för ett mindre allvarligt brott i utbyte mot att han erkände. Den hotellanställde har ofta framställts som svart och det hela har utmålats som ett utslag av Cobbs rasism, men mannen var i själva verket vit.[11] En annan omskriven händelse inträffade i augusti 1912 i Detroit. Cobb och hans fru blev då attackerade av tre män i ett rånförsök. Cobb började slåss med männen och erhöll ett mindre knivsår i ryggen. Händelsen rapporterades i pressen vid tidpunkten.[128] Långt senare, i samband med arbetet med Cobbs självbiografi, ska Cobb ha uppgett för Al Stump att han dödade en av männen som attackerade honom. Till detta lade Stump i sin biografi över Cobb som publicerades 1994 att en oidentifierad kropp hade hittats i närheten. Vid kontroll av obduktionsprotokoll och tidningsartiklar från den tiden har det dock inte hittats några som helst spår av att en kropp skulle ha hittats i Detroit vid den aktuella tidpunkten.[37][125] I juni 1914 i Detroit hamnade Cobb i bråk med en butiksinnehavare och dennes svåger över fisk som Cobbs fru hade beställt i butiken. Cobbs fru ansåg att fisken var dålig, men butiksinnehavaren tyckte att den var bra och vägrade ge pengarna åter. När Cobb fick höra talas om detta beväpnade han sig med en revolver och begav sig till butiken. Där tvingade han innehavaren att ringa Cobbs fru och be om ursäkt, men mannens svåger dök upp och hamnade i slagsmål med Cobb. Polis tillkallades och Cobb satt gripen över natten, men svågern ville inte göra någon anmälan och Cobb släpptes. Senare anmälde däremot butiksinnehavaren Cobb och i stället för att riskera sex månaders fängelse om målet prövades i rätten, ingick Cobb en uppgörelse som innebar att han erkände i utbyte mot att han slapp undan med 50 dollar i böter. Cobb bröt tummen i slagsmålet och missade 22 matcher för Tigers.[129]

Cobb tjänade under sitt liv ihop till en mycket stor förmögenhet via olika investeringar, bland annat köpte han tidigt aktier i Coca-Cola och General Motors och såg sedan dessa stiga kraftigt i värde. Han köpte även tre Coca-Cola-fabriker. När han dog beräknades hans aktieportfölj ha varit värd cirka tolv miljoner dollar, en svindlande summa på den tiden.[130] En del av förmögenheten avsatte han i slutet av sitt liv till välgörenhet. Han donerade 100 000 dollar till bygget av ett sjukhus i Royston, vilket fick namnet Cobb Memorial Hospital till minne av hans föräldrar. Sjukhuset, som hade 24 bäddar, stod färdigt i januari 1950. Under åren växte verksamheten och 1991 fick den namnet Ty Cobb Healthcare System. Som mest har verksamheten haft över 1 200 anställda.[131] Cobb skapade också en stiftelse 1953 i syfte att ge stipendier till ekonomiskt utsatta collegestudenter i Georgia, och vid hans död åtta år senare testamenterade han en fjärdedel av sin kvarlåtenskap till stiftelsen.[132]

På fritiden ägnade sig Cobb ofta åt golf, hästpolo, jakt och sportfiske.[90]

Statistik

redigera

Som spelare

redigera

Major League Baseball

redigera
Grundserien
redigera
År Klubb M PA AB R H XBH TB 2B 3B HR RBI BB IBB SO HBP SB CS AVG OBP SLG OPS
1905 DET 41 164[a] 150[b] 19 36 7 45 6 0 1 15 10 ? ?[c] 0 2 ? 0,240[d] 0,288[e] 0,300[f] 0,588[g]
1906 DET 98 386[h] 350[i] 45 112[j] 21 142[k] 13[l] 7[m] 1 34[n] 19 ? ?[o] 3 23 ? 0,320[p] 0,360[q] 0,406[r] 0,766[s]
1907 DET 150 646[t] 605 97[u] 212 47 283 28 14 5 119 24 ? ?[v] 5 49[w] ? 0,350 0,380 0,468 0,848
1908 DET 150 635 581[x] 88 188 60 276 36 20 4 108 34 ? ?[y] 6 39 ? 0,324 0,367[z] 0,475[aa] 0,842[ab]
1909 DET 156 651[ac] 573 116[ad] 216 52 296 33 10 9 107 48 ? ?[ae] 6 76 ? 0,377 0,431 0,517 0,948[af]
1910 DET 140 593[ag] 509[ah] 106 196[ai] 57[aj] 282[ak] 36[al] 13 8 91 64 ? ?[am] 4 65 ? 0,385[an] 0,458[ao] 0,554[ap] 1,012[aq]
1911 DET 146 654[ar] 591[as] 147[at] 248 79 367 47 24 8 127 44 ? ?[au] 8 83 ? 0,420[av] 0,467[aw] 0,621[ax] 1,088[ay]
1912 DET 140 609[az] 553 119 227[ba] 60 324[bb] 30 23 7 83 43 ? ?[bc] 5 61 ?[bd] 0,410[be] 0,458[bf] 0,586[bg] 1,044[bh]
1913 DET 122 501[bi] 428[bj] 70 167 38 229 18 16 4 67 58 ? 31 4 51 ? 0,390[bk] 0,467[bl] 0,535[bm] 1,002[bn]
1914 DET 98 414[bo] 345 69 127 35 177 22 11 2 57 57 ? 22 6 35 17 0,368 0,466 0,513 0,979
1915 DET 156 700[bp] 563 144 208 47 274 31 13 3 99 118 ? 43 10 96 38 0,369 0,486 0,487 0,973
1916 DET 145 636[bq] 542[br] 113 201 46 267 31 10 5 68 78 ? 39 2 68 24 0,371[bs] 0,452[bt] 0,493[bu] 0,945[bv]
1917 DET 152 669[bw] 588 107 225 74 335 44 24 6 102[bx] 61 ? 34 4 55 ? 0,383 0,444 0,570 1,014
1918 DET 111 473[by] 421 83[bz] 161 36 217 19 14 3 64[ca] 41 ? 21 2 34 ? 0,382 0,440 0,515 0,955
1919 DET 124 545[cb] 497[cc] 92 191 50 256 36 13 1 70[cd] 38 ? 22 1 28 ? 0,384 0,429[ce] 0,515[cf] 0,944[cg]
1920 DET 112 495[ch] 428 86[ci] 143 38 193 28 8 2 63 58 ? 28 2 15 10 0,334 0,416 0,451 0,867
1921 DET 128 581[cj] 507 124 197 65 302 37 16 12 101 56 ? 19 3 22 15 0,389 0,452 0,596 1,048
1922 DET 137 612[ck] 526 99 211 62 297 42 16 4 99 55 ? 24 4 9 13 0,401 0,462 0,565 1,027[cl]
1923 DET 145 647[cm] 556 103 189 53 261 40 7 6 88 66 ? 14 3 9 10 0,340 0,413 0,469 0,882
1924 DET 155 726[cn] 625 115[co] 211 52 281 38 10 4 79 85 ?[cp] 18 1 23 14 0,338 0,418 0,450 0,868[cq]
1925 DET 121 490[cr] 415 97 157 55 248 31 12 12 102 65 ?[cs] 12 5 13 9 0,378 0,468 0,598 1,066
1926 DET 79 273 233 48 79 27 119 18 5 4 62 26 ?[ct] 2 1 9 4 0,339 0,408 0,511 0,919[cu]
1927 PHA 133 574 490 104 175 44 236 32 7 5 93 67 ?[cv] 12 5 22 16[cw] 0,357 0,440 0,482 0,922[cx]
1928 PHA 95 393 353 55[cy] 114 32 152 27 4 1 40 34 ?[cz] 16 4 5[da] 8 0,323 0,389 0,431 0,820[db]
Totalt (24 år) 3 034 13 067[dc] 11 429[dd] 2 246[de] 4 191[df] 1 137[dg] 5 859[dh] 723[di] 297[dj] 117 1 938[dk] 1 249 ? ?[dl] 94 892[dm] ? 0,367[dn] 0,433 0,513[do] 0,946[dp]

     Bäst i Major League Baseball
     Bäst i American League
     Sämst i Major League Baseball
     Sämst i American League

  1. ^ 165 enligt Baseball-Reference.com
  2. ^ 151 enligt Baseball-Reference.com
  3. ^ 23 enligt Baseball-Reference.com
  4. ^ 0,238 enligt Baseball-Reference.com
  5. ^ 0,286 enligt Baseball-Reference.com
  6. ^ 0,298 enligt Baseball-Reference.com
  7. ^ 0,584 enligt Baseball-Reference.com
  8. ^ 394 enligt Baseball-Reference.com
  9. ^ 358 enligt Baseball-Reference.com
  10. ^ 113 enligt Baseball-Reference.com
  11. ^ 141 enligt Baseball-Reference.com
  12. ^ 15 enligt Baseball-Reference.com
  13. ^ 5 enligt Baseball-Reference.com
  14. ^ 41 enligt Baseball-Reference.com
  15. ^ 40 enligt Baseball-Reference.com
  16. ^ 0,316 enligt Baseball-Reference.com
  17. ^ 0,355 enligt Baseball-Reference.com
  18. ^ 0,394 enligt Baseball-Reference.com
  19. ^ 0,749 enligt Baseball-Reference.com
  20. ^ 642 enligt Baseball-Reference.com
  21. ^ 99 enligt Baseball-Reference.com
  22. ^ 55 enligt Baseball-Reference.com
  23. ^ 53 enligt Baseball-Reference.com
  24. ^ 580 enligt Baseball-Reference.com
  25. ^ 42 enligt Baseball-Reference.com
  26. ^ 0,368 enligt Baseball-Reference.com
  27. ^ 0,476 enligt Baseball-Reference.com
  28. ^ 0,844 enligt Baseball-Reference.com
  29. ^ 655 enligt Baseball-Reference.com
  30. ^ 115 enligt Baseball-Reference.com
  31. ^ 45 enligt Baseball-Reference.com
  32. ^ 0,947 enligt Baseball-Reference.com
  33. ^ 598 enligt Baseball-Reference.com
  34. ^ 508 enligt Baseball-Reference.com
  35. ^ 194 enligt Baseball-Reference.com
  36. ^ 56 enligt Baseball-Reference.com
  37. ^ 279 enligt Baseball-Reference.com
  38. ^ 35 enligt Baseball-Reference.com
  39. ^ 46 enligt Baseball-Reference.com
  40. ^ 0,382 enligt Baseball-Reference.com (näst bäst i AL)
  41. ^ 0,455 enligt Baseball-Reference.com
  42. ^ 0,549 enligt Baseball-Reference.com
  43. ^ 1,004 enligt Baseball-Reference.com
  44. ^ 656 enligt Baseball-Reference.com
  45. ^ 592 enligt Baseball-Reference.com
  46. ^ 148 enligt Baseball-Reference.com
  47. ^ 42 enligt Baseball-Reference.com
  48. ^ 0,419 enligt Baseball-Reference.com
  49. ^ 0,466 enligt Baseball-Reference.com
  50. ^ 0,620 enligt Baseball-Reference.com
  51. ^ 1,086 enligt Baseball-Reference.com
  52. ^ 610 enligt Baseball-Reference.com
  53. ^ 226 enligt Baseball-Reference.com
  54. ^ 323 enligt Baseball-Reference.com
  55. ^ 30 enligt Baseball-Reference.com
  56. ^ 34 enligt Baseball-Reference.com (sämst i MLB)
  57. ^ 0,409 enligt Baseball-Reference.com
  58. ^ 0,456 enligt Baseball-Reference.com
  59. ^ 0,584 enligt Baseball-Reference.com
  60. ^ 1,040 enligt Baseball-Reference.com
  61. ^ 504 enligt Baseball-Reference.com
  62. ^ 429 enligt Baseball-Reference.com
  63. ^ 0,389 enligt Baseball-Reference.com
  64. ^ 0,466 enligt Baseball-Reference.com
  65. ^ 0,534 enligt Baseball-Reference.com
  66. ^ 1,000 enligt Baseball-Reference.com
  67. ^ 415 enligt Baseball-Reference.com
  68. ^ 701 enligt Baseball-Reference.com
  69. ^ 637 enligt Baseball-Reference.com
  70. ^ 543 enligt Baseball-Reference.com
  71. ^ 0,370 enligt Baseball-Reference.com
  72. ^ 0,451 enligt Baseball-Reference.com
  73. ^ 0,492 enligt Baseball-Reference.com
  74. ^ 0,943 enligt Baseball-Reference.com
  75. ^ 671 enligt Baseball-Reference.com
  76. ^ 106 enligt Baseball-Reference.com
  77. ^ 474 enligt Baseball-Reference.com
  78. ^ 81 enligt Baseball-Reference.com
  79. ^ 62 enligt Baseball-Reference.com
  80. ^ 548 enligt Baseball-Reference.com
  81. ^ 498 enligt Baseball-Reference.com
  82. ^ 67 enligt Baseball-Reference.com
  83. ^ 0,428 enligt Baseball-Reference.com
  84. ^ 0,514 enligt Baseball-Reference.com
  85. ^ 0,942 enligt Baseball-Reference.com
  86. ^ 496 enligt Baseball-Reference.com
  87. ^ 87 enligt Baseball-Reference.com
  88. ^ 582 enligt Baseball-Reference.com
  89. ^ 613 enligt Baseball-Reference.com
  90. ^ 1,026 enligt Baseball-Reference.com
  91. ^ 648 enligt Baseball-Reference.com
  92. ^ 727 enligt Baseball-Reference.com
  93. ^ 114 enligt Baseball-Reference.com
  94. ^ 2 enligt Baseball-Reference.com
  95. ^ 0,867 enligt Baseball-Reference.com
  96. ^ 492 enligt Baseball-Reference.com
  97. ^ 4 enligt Baseball-Reference.com
  98. ^ 0 enligt Baseball-Reference.com
  99. ^ 0,918 enligt Baseball-Reference.com
  100. ^ 3 enligt Baseball-Reference.com
  101. ^ 19 enligt Baseball-Reference.com
  102. ^ 0,921 enligt Baseball-Reference.com
  103. ^ 54 enligt Baseball-Reference.com
  104. ^ 0 enligt Baseball-Reference.com
  105. ^ 6 enligt Baseball-Reference.com
  106. ^ 0,819 enligt Baseball-Reference.com
  107. ^ 13 103 enligt Baseball-Reference.com
  108. ^ 11 440 enligt Baseball-Reference.com
  109. ^ 2 245 enligt Baseball-Reference.com
  110. ^ 4 189 enligt Baseball-Reference.com
  111. ^ 1 136 enligt Baseball-Reference.com
  112. ^ 5 854 enligt Baseball-Reference.com
  113. ^ 724 enligt Baseball-Reference.com
  114. ^ 295 enligt Baseball-Reference.com
  115. ^ 1 944 enligt Baseball-Reference.com
  116. ^ 680 enligt Baseball-Reference.com
  117. ^ 897 enligt Baseball-Reference.com
  118. ^ 0,366 enligt Baseball-Reference.com
  119. ^ 0,512 enligt Baseball-Reference.com
  120. ^ 0,944 enligt Baseball-Reference.com
World Series
redigera
År Klubb M PA AB R H XBH TB 2B 3B HR RBI BB IBB SO HBP SB CS AVG OBP SLG OPS
1907 DET 5 20[a] 20 1 4 1 6 0 1 0 0 0 0 3 ?[b] 0 ? 0,200 ?[c] 0,300 ?[d]
1908 DET 5 20[e] 19 3 7 1 8 1 0 0 4 1 ?[f] 2 ?[g] 2 ? 0,368 ?[h] 0,421 ?[i]
1909 DET 7 28[j] 26 3 6 3 9 3 0 0 5 2 ?[k] 2 ?[l] 2 ? 0,231 ?[m] 0,346 ?[n]
Totalt (3 år) 17 68[o] 65 7 17 5 23 4 1 0 9 3 ?[p] 7 ?[q] 4 ? 0,262 ?[r] 0,354 ?[s]
  1. ^ 21 enligt Baseball-Reference.com
  2. ^ 1 enligt Baseball-Reference.com
  3. ^ 0,238 enligt Baseball-Reference.com
  4. ^ 0,538 enligt Baseball-Reference.com
  5. ^ 21 enligt Baseball-Reference.com
  6. ^ 0 enligt Baseball-Reference.com
  7. ^ 0 enligt Baseball-Reference.com
  8. ^ 0,400 enligt Baseball-Reference.com
  9. ^ 0,821 enligt Baseball-Reference.com
  10. ^ 29 enligt Baseball-Reference.com
  11. ^ 0 enligt Baseball-Reference.com
  12. ^ 1 enligt Baseball-Reference.com
  13. ^ 0,310 enligt Baseball-Reference.com
  14. ^ 0,656 enligt Baseball-Reference.com
  15. ^ 71 enligt Baseball-Reference.com
  16. ^ 0 enligt Baseball-Reference.com
  17. ^ 2 enligt Baseball-Reference.com
  18. ^ 0,314 enligt Baseball-Reference.com
  19. ^ 0,668 enligt Baseball-Reference.com

Som tränare

redigera

Major League Baseball

redigera
Grundserien
redigera
År Klubb M V F O V% RS RA Plac. GB
1921 DET 154 71 82 1 0,464 887 852[a] 6:a (av 8) 27
1922 DET 155 79 75 1 0,513 828 791[b] 3:a (av 8) 15
1923 DET 155 83 71 1 0,539 831[c] 741 2:a (av 8) 16
1924 DET 156 86 68 2 0,558 849 796[d] 3:a (av 8) 6
1925 DET 156 81 73 2 0,526 903 829[e] 4:a (av 8) 16,5
1926 DET 157 79 75 3 0,513 793 830[f] 6:a (av 8) 12
Totalt (6 år) 933 479 444 10 0,519 5 091[g] 4 839[h] – –
  1. ^ 851 enligt Baseball-Reference.com
  2. ^ 789 enligt Baseball-Reference.com
  3. ^ 833 enligt Baseball-Reference.com
  4. ^ 794 enligt Baseball-Reference.com
  5. ^ 828 enligt Baseball-Reference.com
  6. ^ 825 enligt Baseball-Reference.com
  7. ^ 5 093 enligt Baseball-Reference.com
  8. ^ 4 828 enligt Baseball-Reference.com
World Series
redigera

Detroit Tigers kvalificerade sig inte för World Series under de år som Cobb var klubbens spelande tränare.

Rekord

redigera

Det sägs att Cobb innehade runt 90 MLB-rekord när han avslutade karriären.[10][13] I tabellen nedan anges några av dem och när de slogs, om så har skett.

Kategori Rekord Slaget av År
Säsonger med högst slaggenomsnitt i ligan 12[a] Ej slaget –[1]
Säsonger med ett slaggenomsnitt på minst 0,300 23 Ej slaget –[1]
Slaggenomsnitt under tre säsonger i rad 0,408[b] Ej slaget –[1]
Säsonger med flest hits i ligan 8 Ej slaget[c] –[2][d]
Hits under en månad 68 Ej slaget –[3]
Matcher av en outfielder under karriären 2 934 Ej slaget –[4]
Säsonger med minst en homerun 24 Rickey Henderson 2003[134]
Poäng under karriären 2 246[e] Rickey Henderson 2001[135]
Hits under karriären 4 191[f] Pete Rose 1985[58]
Singles under karriären 3 054[g] Pete Rose 1984[136]
Säsonger med minst 200 hits 9 Pete Rose 1979[3]
Matcher under karriären 3 034 Hank Aaron 1974[137]
Plate appearances under karriären 13 067[h] Hank Aaron 1974[i][138]
At bats under karriären 11 429[j] Hank Aaron 1974[139]
Total bases under karriären 5 859[k] Stan Musial 1962[140]
Yngst att ha högst slaggenomsnitt i ligan 20 år, 292 dagar Al Kaline 1955[46]
Slaggenomsnitt under karriären 0,367[l] Josh Gibson 1944[141][m][n]
Runs batted in under karriären 1 938[o] Babe Ruth 1932[142]
Extra-base hits under karriären 1 137[p] Babe Ruth 1931[143]
Säsonger med högst on-base plus slugging i ligan 10 Babe Ruth 1929[2]
  1. ^ 11 enligt Baseball-Reference.com[2]
  2. ^ 0,407 enligt Baseball-Reference.com[63]
  3. ^ Dock tangerat av Willard Brown
  4. ^ Browns rekord blev inte officiellt förrän 2024[133]
  5. ^ 2 245 enligt Baseball-Reference.com
  6. ^ 4 189 enligt Baseball-Reference.com
  7. ^ 3 053 enligt Baseball-Reference.com
  8. ^ 13 103 enligt Baseball-Reference.com
  9. ^ 1975 enligt Baseball-Reference.com
  10. ^ 11 440 enligt Baseball-Reference.com
  11. ^ 5 854 enligt Baseball-Reference.com
  12. ^ 0,366 enligt Baseball-Reference.com
  13. ^ När Gibson nådde 1 800 at bats
  14. ^ Gibsons rekord blev inte officiellt förrän 2024[133]
  15. ^ 1 944 enligt Baseball-Reference.com
  16. ^ 1 136 enligt Baseball-Reference.com

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Batting Average Records” (på engelska). Baseball Almanac. https://www.baseball-almanac.com/recbooks/rb_bavg1.shtml. Läst 7 november 2024. 
  2. ^ [a b c d e f] ”Most Times Leading League Batting Statistics” (på engelska). Baseball-Reference.com. https://www.baseball-reference.com/leaders/leaders-most-times-bat.shtml. Läst 7 november 2024. 
  3. ^ [a b c] ”Hits Records” (på engelska). Baseball Almanac. https://www.baseball-almanac.com/recbooks/hits.shtml. Läst 7 november 2024. 
  4. ^ [a b] ”Career Leaders & Records for Def. Games as OF” (på engelska). Baseball-Reference.com. https://www.baseball-reference.com/leaders/Gm_of_career.shtml. Läst 7 november 2024. 
  5. ^ Guest, J. Conrad (27 juni 2009). ”Why Ty Cobb is the Greatest Ballplayer─Ever” (på engelska). Bleacher Report. Arkiverad från originalet den 15 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180115200236/https://bleacherreport.com/articles/207788-why-ty-cobb-is-the-greatest-ballplayer-ever. Läst 7 november 2024. 
  6. ^ Friend, Harold (24 februari 2010). ”Ty Cobb: Baseball's Greatest Player” (på engelska). Bleacher Report. Arkiverad från originalet den 11 november 2020. https://web.archive.org/web/20201111202041/https://bleacherreport.com/articles/351595-ty-cobb-baseballs-greatest-player. Läst 7 november 2024. 
  7. ^ [a b] Burgess III, Bill. ”Assessing Ty Cobb as the Greatest All-Around Player Who Ever Lived” (på engelska). Baseballguru.com. Arkiverad från originalet den 26 september 2023. https://web.archive.org/web/20230926044303/https://baseballguru.com/bburgess/analysisbburgess10.html. Läst 7 november 2024. 
  8. ^ [a b] Gordon, David J. (2018). ”The Rise and Fall of the Deadball Era” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 19 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240519201009/https://sabr.org/journal/article/the-rise-and-fall-of-the-deadball-era/. Läst 7 november 2024. 
  9. ^ Brownell II, Roy E. (2006). ”Was Ty Cobb a Power Hitter?” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2023. https://web.archive.org/web/20231004224305/https://sabr.org/journal/article/was-ty-cobb-a-power-hitter/. Läst 7 november 2024. 
  10. ^ [a b c] Schwartz, Larry. ”He was a pain ... but a great pain” (på engelska). ESPN. Arkiverad från originalet den 26 februari 2024. https://web.archive.org/web/20240226012759/https://www.espn.com/sportscentury/features/00014142.html. Läst 7 november 2024. 
  11. ^ [a b c] Castrovince, Anthony (17 maj 2016). ”Author says Cobb's reputation built on tales” (på engelska). Major League Baseball. Arkiverad från originalet den 2 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240702192432/https://www.mlb.com/news/ty-cobb-history-built-on-inaccuracies-c178601094. Läst 7 november 2024. 
  12. ^ Holmes, Dan (30 augusti 2012). ”Five myths about Ty Cobb” (på engelska). Vintage Detroit Collection. Arkiverad från originalet den 1 december 2023. https://web.archive.org/web/20231201023032/https://www.vintagedetroit.com/five-myths-about-ty-cobb/. Läst 7 november 2024. 
  13. ^ [a b c d] Smith, Kyle (31 maj 2015). ”How Ty Cobb was framed as a racist” (på engelska). New York Post. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2023. https://web.archive.org/web/20231004135825/https://nypost.com/2015/05/31/how-ty-cobb-was-framed-as-a-racist/. Läst 7 november 2024. 
  14. ^ [a b c] Krabbenhoft, Herm (2019). ”How Many Hits Did Ty Cobb Make in His Major League Career? What Is His Lifetime Batting Average?” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 13 april 2024. https://web.archive.org/web/20240413061544/https://sabr.org/journal/article/how-many-hits-did-ty-cobb-make-in-his-major-league-career-what-is-his-lifetime-batting-average/. Läst 7 november 2024. 
  15. ^ ”All-Time MLB Player Hitting Stat Leaders” (på engelska). Major League Baseball. https://www.mlb.com/stats/hits/all-time-totals. Läst 7 november 2024. 
  16. ^ ”All-Time MLB Player Hitting Stat Leaders” (på engelska). Major League Baseball. https://www.mlb.com/stats/runs/all-time-totals. Läst 7 november 2024. 
  17. ^ [a b] Simon, Andrew (29 maj 2024). ”Top leaderboard changes as Negro Leagues join Major League record” (på engelska). Major League Baseball. Arkiverad från originalet den 15 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240715195719/https://www.mlb.com/news/stats-leaderboard-changes-negro-leagues-mlb. Läst 7 november 2024. 
  18. ^ ”All-Time MLB Player Hitting Stat Leaders” (på engelska). Major League Baseball. https://www.mlb.com/stats/stolen-bases/all-time-totals. Läst 7 november 2024. 
  19. ^ ”MLB Outfielder Error Records” (på engelska). Baseball Almanac. https://www.baseball-almanac.com/recbooks/rb_ofer.shtml. Läst 7 november 2024. 
  20. ^ [a b c] Muder, Craig. ”First BBWAA election in 1936 produced historic ballot” (på engelska). National Baseball Hall of Fame and Museum. Arkiverad från originalet den 28 november 2023. https://web.archive.org/web/20231128095821/https://baseballhall.org/discover/1936-election-produced-historic-ballot. Läst 7 november 2024. 
  21. ^ [a b] Muder, Craig. ”Fingers, Seaver turned pitching dominance into bronze” (på engelska). National Baseball Hall of Fame and Museum. Arkiverad från originalet den 1 mars 2024. https://web.archive.org/web/20240301111959/https://baseballhall.org/discover/inside-pitch/Fingers-Seaver-turned-pitching-dominance-into-bronze. Läst 7 november 2024. 
  22. ^ Beck, Jason (1 december 2021). ”Tigers' all-time retired numbers” (på engelska). Major League Baseball. Arkiverad från originalet den 22 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240722140246/https://www.mlb.com/news/tigers-retired-numbers-c299380966. Läst 7 november 2024. 
  23. ^ [a b] Holmes, Dan (18 december 2012). ”Nine things you didn't know about Ty Cobb” (på engelska). Vintage Detroit Collection. Arkiverad från originalet den 25 september 2023. https://web.archive.org/web/20230925033221/https://www.vintagedetroit.com/nine-things-you-didnt-know-about-ty-cobb/. Läst 7 november 2024. 
  24. ^ ”William Herschel Cobb” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 22 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240722153532/https://www.findagrave.com/memorial/10280491/william_herschel-cobb. Läst 7 november 2024. 
  25. ^ [a b c d e f] Montville, Leigh (27 oktober 1992). ”The Last Remains of a Legend” (på engelska). Sports Illustrated. Arkiverad från originalet den 30 september 2023. https://web.archive.org/web/20230930123952/https://vault.si.com/vault/1992/10/27/the-last-remains-of-a-legend-ty-cobb-baseballs-eccentric-genius-died-in-rural-georgia-more-than-30-years-ago-very-wealthy-and-virtually-alone-the-author-recently-paid-him-a-visit. Läst 7 november 2024. 
  26. ^ ”Amanda Chitwood Cobb” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 7 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230307195626/https://www.findagrave.com/memorial/40308341/amanda-cobb. Läst 7 november 2024. 
  27. ^ Lamb, Bill (September 2019). ”Paul Cobb” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 5 mars 2024. https://web.archive.org/web/20240305104606/https://sabr.org/bioproj/person/paul-cobb/. Läst 7 november 2024. 
  28. ^ ”John Paul Cobb” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240821180811/https://www.findagrave.com/memorial/143384600/john-paul-cobb. Läst 7 november 2024. 
  29. ^ ”Florence Leslie Cobb” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240821180352/https://www.findagrave.com/memorial/85988818/florence-leslie-cobb. Läst 7 november 2024. 
  30. ^ [a b c] Stavenhagen, Cody (28 januari 2022). ”At the Ty Cobb Museum, we are still learning about a complicated legend” (på engelska). The Athletic. Arkiverad från originalet den 22 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240722161655/https://www.nytimes.com/athletic/3089728/2022/01/28/at-the-ty-cobb-museum-we-are-still-learning-about-a-complicated-legend/. Läst 7 november 2024. 
  31. ^ [a b c] Rice, Stephen V.. ”April 28, 1905: Youngsters Ty Cobb, Eddie Cicotte, and Clyde Engle excel in Augusta's South Atlantic League win over Macon” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2023. https://web.archive.org/web/20231004021439/https://sabr.org/gamesproj/game/april-28-1905-youngsters-ty-cobb-eddie-cicotte-and-clyde-engle-excel-in-augustas-south-atlantic-league-win-over-macon/. Läst 7 november 2024. 
  32. ^ [a b c] Forrester, Wade (26 april 2014). ”April 26, 1904: Ty Cobb Arrives On The Scene” (på engelska). On This Day In Sports. Arkiverad från originalet den 6 december 2023. https://web.archive.org/web/20231206050306/http://onthisdayinsports.blogspot.com/2014/04/april-26-1904-ty-cobb-arrives-on-scene.html. Läst 7 november 2024. 
  33. ^ [a b] ”Scorebook from Cobb's early career on display Dec. 18” (på engelska). Franklin County Citizen Leader. 9 december 2021. Arkiverad från originalet den 22 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240722201620/https://www.franklincountycitizen.com/local-news/scorebook-cobbs-early-career-display-dec-18. Läst 7 november 2024. 
  34. ^ McMurray, John (Februari 2016). ”Grantland Rice's legacy in the Deadball Era” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 21 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230721155514/https://sabr.org/journal/article/grantland-rices-legacy-in-the-deadball-era/. Läst 7 november 2024. 
  35. ^ Rice, Stephen V.. ”George Leidy” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 30 september 2023. https://web.archive.org/web/20230930123457/https://sabr.org/bioproj/person/george-leidy/. Läst 7 november 2024. 
  36. ^ Rheinheimer, Kurt (1 maj 2003). ”Reader Favorites: Ty Cobb: Death in the Dark” (på engelska). Blue Ridge Country. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2023. https://web.archive.org/web/20231009142123/https://blueridgecountry.com/archive/favorites/ty-cobb-murder-mystery/. Läst 7 november 2024. 
  37. ^ [a b c d e f g] Cobb, William R. (2010). ”The Georgia Peach: Stumped by the Storyteller” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 19 februari 2024. https://web.archive.org/web/20240219121649/https://sabr.org/journal/article/the-georgia-peach-stumped-by-the-storyteller/. Läst 7 november 2024. 
  38. ^ [a b] Schwartz, Larry. ”Demon on the diamond” (på engelska). ESPN. Arkiverad från originalet den 31 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230531013707/https://www.espn.com/sportscentury/features/00051323.html. Läst 7 november 2024. 
  39. ^ [a b] ”Cobb still revered, reviled 100 years after first game” (på engelska). ESPN. 29 augusti 2005. Arkiverad från originalet den 29 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240529213935/https://www.espn.com/mlb/news/story?id=2146324. Läst 7 november 2024. 
  40. ^ [a b] ”August 30, 1905: Ty Cobb debuts...” (på engelska) (PDF). DiamondsintheDusk.com. Arkiverad från originalet den 4 december 2023. https://web.archive.org/web/20231204004858/https://www.diamondsinthedusk.com/uploads/articles/50-img2-AUGUST301905_Cobb_Ty_debut.pdf. Läst 7 november 2024. 
  41. ^ ”1905 American League Awards, All-Stars and Other Leaders” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 30 september 2023. https://web.archive.org/web/20230930123455/https://www.baseball-reference.com/leagues/AL/1905-other-leaders.shtml. Läst 7 november 2024. 
  42. ^ Holmes, Dan (28 januari 2017). ”When Ty Cobb arrived in Detroit as a rookie he was entering a strange world” (på engelska). Vintage Detroit Collection. Arkiverad från originalet den 24 februari 2024. https://web.archive.org/web/20240224154445/https://www.vintagedetroit.com/ty-cobb-arrived-detroit-rookie-entering-strange-world/. Läst 7 november 2024. 
  43. ^ Holmes, Dan (17 april 2019). ”Ty Cobb and Sam Crawford eventually repaired their stormy relationship” (på engelska). Vintage Detroit Collection. Arkiverad från originalet den 19 april 2023. https://web.archive.org/web/20230419163937/https://www.vintagedetroit.com/ty-cobb-and-sam-crawford-eventually-repaired-their-stormy-relationship/. Läst 7 november 2024. 
  44. ^ [a b] Hunter, George (25 mars 2020). ”In defense of Ty Cobb, perhaps the Detroit Tigers' most infamous and misunderstood ballplayer” (på engelska). Detroit Metro Times. Arkiverad från originalet den 9 december 2023. https://web.archive.org/web/20231209174536/https://www.metrotimes.com/arts/in-defense-of-ty-cobb-perhaps-detroits-most-infamous-and-misunderstood-ballplayer-24181608. Läst 7 november 2024. 
  45. ^ ”Ty Cobb 1906 Batting Game Log” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 30 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240530111824/https://www.baseball-reference.com/players/gl.fcgi?id=cobbty01&t=b&year=1906. Läst 7 november 2024. 
  46. ^ [a b] ”Facts and Figures - Baseball batting champions” (på engelska). Baseball Digest. November 2000. Arkiverad från originalet den 15 november 2010. https://web.archive.org/web/20101115102341/http://findarticles.com/p/articles/mi_m0FCI/is_11_59/ai_66010628/. Läst 7 november 2024. 
  47. ^ ”1907 World Series” (på engelska). Baseball Almanac. Arkiverad från originalet den 15 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240515044804/https://www.baseball-almanac.com/ws/yr1907ws.shtml. Läst 7 november 2024. 
  48. ^ ”1908 World Series” (på engelska). Baseball Almanac. Arkiverad från originalet den 25 april 2024. https://web.archive.org/web/20240425235221/https://baseball-almanac.com/ws/yr1908ws.shtml. Läst 7 november 2024. 
  49. ^ ”Year in Review : 1909 American League” (på engelska). Baseball Almanac. Arkiverad från originalet den 16 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240516103609/https://www.baseball-almanac.com/yearly/yr1909a.shtml. Läst 7 november 2024. 
  50. ^ Samoray, Jeff (2016). ”August 24, 1909: An honest slide by Ty Cobb — or malicious intent?” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 18 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240618054641/https://sabr.org/gamesproj/game/august-24-1909-an-honest-slide-by-ty-cobb-or-malicious-intent/. Läst 7 november 2024. 
  51. ^ ”1909 World Series” (på engelska). Baseball Almanac. Arkiverad från originalet den 14 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240514152655/https://www.baseball-almanac.com/ws/yr1909ws.shtml. Läst 7 november 2024. 
  52. ^ [a b] Muder, Craig. ”Chalmers Award honored baseball's best” (på engelska). National Baseball Hall of Fame and Museum. Arkiverad från originalet den 22 september 2023. https://web.archive.org/web/20230922044558/https://baseballhall.org/discover/inside-pitch/chalmers-award-is-born. Läst 7 november 2024. 
  53. ^ [a b] Thorn, John (23 juli 2014). ”Major League Baseball Record Keeping” (på engelska). Our Game. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210830224706/https://ourgame.mlblogs.com/major-league-baseball-record-keeping-3fd036a44072?gi=6b0c9b73ef04. Läst 7 november 2024. 
  54. ^ [a b] Holmes, Dan (15 september 2012). ”How many batting titles does Ty Cobb really have?” (på engelska). Vintage Detroit Collection. Arkiverad från originalet den 6 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230606161536/https://www.vintagedetroit.com/how-many-batting-titles-does-ty-cobb-really-have/. Läst 7 november 2024. 
  55. ^ [a b] Merrick, Thomas E.. ”July 4, 1911: Ty Cobb's 40-game hitting streak ends as Ed Walsh, White Sox drop Detroit” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 23 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240523062932/https://sabr.org/gamesproj/game/july-4-1911-ty-cobbs-40-game-hitting-streak-ends-as-ed-walsh-white-sox-drop-detroit/. Läst 7 november 2024. 
  56. ^ Holmes, Dan (3 augusti 2013). ”Ty Cobb's most daring baserunning maneuver defeated the Yankees” (på engelska). Vintage Detroit Collection. Arkiverad från originalet den 5 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230605202917/https://www.vintagedetroit.com/ty-cobbs-most-daring-baserunning-maneuver-defeated-the-yankees/. Läst 7 november 2024. 
  57. ^ [a b] ”MLB Hitting Streaks” (på engelska). Baseball Almanac. Arkiverad från originalet den 20 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240520001614/https://www.baseball-almanac.com/feats/feats-streak.shtml. Läst 7 november 2024. 
  58. ^ [a b] ”Progressive Leaders & Records for Hits” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 30 september 2023. https://web.archive.org/web/20230930100405/https://www.baseball-reference.com/leaders/H_progress.shtml. Läst 7 november 2024. 
  59. ^ Hofmann, Paul. ”May 18, 1912: Tigers stage baseball's first player strike in support of Ty Cobb” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 24 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240724111155/https://sabr.org/gamesproj/game/may-18-1912-major-league-baseballs-first-strike/. Läst 7 november 2024. 
  60. ^ Reisler, Jim (28 april 2012). ”A Beating in the Stands, Followed by One on the Field” (på engelska). The New York Times. Arkiverad från originalet den 5 april 2024. https://web.archive.org/web/20240405175329/https://www.nytimes.com/2012/04/29/sports/baseball/ty-cobbs-outburst-led-to-notorious-game-in-1912.html. Läst 7 november 2024. 
  61. ^ Haupert, Michael (2011). ”Baseball's Major Salary Milestones” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 21 februari 2024. https://web.archive.org/web/20240221143103/https://sabr.org/journal/article/baseballs-major-salary-milestones/. Läst 7 november 2024. 
  62. ^ Merrick, Thomas E.. ”April 29, 1913: Ty Cobb's holdout ends” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 24 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240724113857/https://sabr.org/gamesproj/game/april-29-1913-ty-cobbs-holdout-ends/. Läst 7 november 2024. 
  63. ^ [a b] ”Ty Cobb Batting Stats for Years 1911 to 1913” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241007095900/https://www.baseball-reference.com/players/c/cobbty01.shtml#1911-1913-sum:batting_standard. Läst 7 november 2024. 
  64. ^ Thorn, John (24 juli 2014). ”Major League Baseball Record Keeping, Part 2” (på engelska). Our Game. Arkiverad från originalet den 25 mars 2024. https://web.archive.org/web/20240325141129/https://ourgame.mlblogs.com/major-league-baseball-record-keeping-part-2-dd94be2af325. Läst 7 november 2024. 
  65. ^ ”Year in Review : 1914 American League” (på engelska). Baseball Almanac. Arkiverad från originalet den 15 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240515001258/https://www.baseball-almanac.com/yearly/yr1914a.shtml. Läst 7 november 2024. 
  66. ^ ”Yearly League Leaders & Records for Stolen Bases” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 18 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240718011627/https://www.baseball-reference.com/leaders/SB_leagues.shtml. Läst 7 november 2024. 
  67. ^ Schechter, Gabriel. ”Buck Herzog” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 21 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240521044850/https://sabr.org/bioproj/person/buck-herzog/. Läst 7 november 2024. 
  68. ^ ”1918: All Work or Fight and No Play” (på engelska). This Great Game. Arkiverad från originalet den 5 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240605034838/https://thisgreatgame.com/1918-baseball-history/. Läst 7 november 2024. 
  69. ^ Adler, David, Aguilera, Nick och Svoboda, Dylan (23 maj 2022). ”These all-time hitters have taken the mound before” (på engelska). Major League Baseball. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220809172053/https://www.mlb.com/news/legendary-position-players-pitching. Läst 7 november 2024. 
  70. ^ ”1919: Say it Ain't So” (på engelska). This Great Game. Arkiverad från originalet den 20 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240520082025/https://thisgreatgame.com/1919-baseball-history/. Läst 7 november 2024. 
  71. ^ Holmes, Dan (12 mars 2012). ”When the Tigers, Yankees, Cobb, and Ruth brawled in Detroit at Navin Field” (på engelska). Vintage Detroit Collection. Arkiverad från originalet den 1 mars 2024. https://web.archive.org/web/20240301180543/https://www.vintagedetroit.com/when-the-tigers-yankees-cobb-and-ruth-brawled-in-detroit-at-navin-field/. Läst 7 november 2024. 
  72. ^ Holmes, Dan (17 februari 2012). ”Ty Cobb served as player/manager for Tigers during The Roaring '20s” (på engelska). Vintage Detroit Collection. Arkiverad från originalet den 9 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230609114555/https://www.vintagedetroit.com/ty-cobb-served-as-playermanager-for-tigers-during-the-roaring-20s/. Läst 7 november 2024. 
  73. ^ ”Batting Average Team Records” (på engelska). Baseball Almanac. https://www.baseball-almanac.com/recbooks/rb_bavg2.shtml. Läst 7 november 2024. 
  74. ^ Jordan, Douglas. ”August 19, 1921: Ty Cobb joins the 3,000-hit club” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 30 november 2022. https://web.archive.org/web/20221130005430/https://sabr.org/gamesproj/game/august-19-1921-ty-cobb-joins-the-3000-hit-club/. Läst 7 november 2024. 
  75. ^ ”3,000 Hits Club” (på engelska). Baseball Almanac. https://www.baseball-almanac.com/hitting/hi3000c.shtml. Läst 7 november 2024. 
  76. ^ Marshall, Brian (2018). ”Was Willie Keeler the First to Record Four 5-Hit Games in a Season During the 19th Century?” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 21 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230721155633/https://sabr.org/journal/article/was-willie-keeler-the-first-to-record-four-5-hit-games-in-a-season-during-the-19th-century/. Läst 7 november 2024. 
  77. ^ Marshall, Brian (2014). ”The Three, or Was It Two, .400 Hitters of 1922” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 7 december 2023. https://web.archive.org/web/20231207072759/https://sabr.org/journal/article/the-three-or-was-it-two-400-hitters-of-1922/. Läst 7 november 2024. 
  78. ^ [a b c d e] ”Detroit Tigers Team History & Encyclopedia” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 18 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240718011605/https://www.baseball-reference.com/teams/DET/. Läst 7 november 2024. 
  79. ^ ”May 10, 1924: It's "Ty Cobb Day" at Washington's Griffith Stadium, as the Detroit Tigers player-manager is honored with gifts and testimonials over his record-breaking career. He has 3 hits, including a triple, in 5 at-bats but the Tigers lose to the Senators, 3-2.” (på engelska). X. 10 maj 2024. https://x.com/100YearsAgoNews/status/1788957798161605050. Läst 7 november 2024. 
  80. ^ Stowell, Alan. ”May 5, 1925: Ty Cobb hits 3 home runs, sets total bases record as Tigers pummel Browns, 14-8” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240803172645/https://sabr.org/gamesproj/game/may-5-1925-ty-cobb-hits-3-home-runs-sets-total-bases-record-as-tigers-pummel-browns-14-8/. Läst 7 november 2024. 
  81. ^ Sullivan, T.R. (8 maj 2012). ”Hamilton swings into history with four home runs” (på engelska). Major League Baseball. Arkiverad från originalet den 1 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230501180355/https://www.mlb.com/news/rangers-outfielder-josh-hamilton-makes-history-with-four-home-runs-c30730042. Läst 7 november 2024. 
  82. ^ ”Did Ty Cobb Call His Shot in St. Louis In '25? New Information Strongly Suggests That He Did Indeed” (på engelska). Big League Investigations. 26 juli 2021. Arkiverad från originalet den 13 april 2024. https://web.archive.org/web/20240413105049/https://www.bigleagueinvestigations.com/post/did-ty-cobb-call-his-shot-in-st-louis-in-25-new-information-strongly-suggests-that-he-did-indeed. Läst 7 november 2024. 
  83. ^ Zerby, Jack. ”October 4, 1925: Heilmann grabs AL batting title; Cobb 'saves' the day” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 22 september 2023. https://web.archive.org/web/20230922034351/https://sabr.org/gamesproj/game/october-4-1925-heilmann-grabs-al-batting-title-cobb-saves-the-day/. Läst 7 november 2024. 
  84. ^ [a b c] Riis, Richard (25 maj 2016). ”May 10, 1927: Ty Cobb returns home to Detroit with Philadelphia A's” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 21 september 2023. https://web.archive.org/web/20230921105030/https://sabr.org/gamesproj/game/may-10-1927-ty-cobb-returns-home-to-detroit-with-philadelphia-as/. Läst 7 november 2024. 
  85. ^ Martano, Steven (29 april 2020). ”Ty Cobb, game-fixing, and the fascinating end to an iconic career” (på engelska). Beyond the Box Score. Arkiverad från originalet den 28 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230528165815/https://www.beyondtheboxscore.com/2020/4/29/21241400/ty-cobb-game-fixing-detroit-tigers-philadelphia-athletics-mlb. Läst 7 november 2024. 
  86. ^ Bak, Richard (18 november 2013). ”No hoopla when Ty Cobb got his 4,000th hit” (på engelska). Vintage Detroit Collection. Arkiverad från originalet den 26 februari 2024. https://web.archive.org/web/20240226153256/https://www.vintagedetroit.com/no-hoopla-when-ty-cobb-got-his-4000th-hit/. Läst 7 november 2024. 
  87. ^ ”Ty Cobb 1927 Batting Game Log” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 30 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240530125117/https://www.baseball-reference.com/players/gl.fcgi?id=cobbty01&t=b&year=1927. Läst 7 november 2024. 
  88. ^ ”All-Time MLB Player Hitting Stat Leaders” (på engelska). Major League Baseball. https://www.mlb.com/stats/hits/all-time-totals. Läst 7 november 2024. 
  89. ^ [a b] Hawthorn, Tom (12 december 2022). ”Ty Cobb's Last Hurrah: The 1928 Japan Tour” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240813195305/https://sabr.org/journal/article/ty-cobbs-last-hurrah-the-1928-japan-tour/. Läst 7 november 2024. 
  90. ^ [a b] ”Champion” (på engelska). Time. 10 maj 1937. Arkiverad från originalet den 30 september 2007. https://web.archive.org/web/20070930231051/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,757792,00.html. Läst 7 november 2024. 
  91. ^ ”The Tiger wore spikes;: An informal biography of Ty Cobb” (på engelska). Amazon. Arkiverad från originalet den 22 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150122211544/http://www.amazon.com/The-Tiger-wore-spikes-biography/dp/B0006AUHWK. Läst 7 november 2024. 
  92. ^ [a b] Mirkin, Gabe (29 oktober 2015). ”Ty Cobb: Anger in athletes” (på engelska). Villages-News.com. Arkiverad från originalet den 27 september 2023. https://web.archive.org/web/20230927152756/https://www.villages-news.com/2015/10/29/ty-cobb-anger-in-athletes/. Läst 7 november 2024. 
  93. ^ ”Did You Know?” (på engelska). Ty Cobb Museum. Arkiverad från originalet den 30 december 2006. https://web.archive.org/web/20061230070900/http://www.tycobbmuseum.org/didyouknow.shtml.htm. Läst 7 november 2024. 
  94. ^ [a b c d] Kossuth, James. ”Cobb's Illness and Death” (på engelska). James Kossuth. Arkiverad från originalet den 17 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110717233209/http://wso.williams.edu/~jkossuth/cobb/death.htm. Läst 7 november 2024. 
  95. ^ Fricks, Wesley (11 juni 2009). ”Former Detroit Tigers Star Ty Cobb and His Long Journey Home To Georgia” (på engelska). Bleacher Report. Arkiverad från originalet den 13 december 2009. https://web.archive.org/web/20091213232728/https://bleacherreport.com/articles/196652-former-detroit-tigers-star-ty-cobb-and-his-long-journey-home-to-georgia. Läst 7 november 2024. 
  96. ^ ”My life in baseball,: The true record” (på engelska). Amazon. Arkiverad från originalet den 13 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160113031310/https://www.amazon.com/My-life-baseball-true-record/dp/B0007DZJF6. Läst 7 november 2024. 
  97. ^ ”Ty Cobb's Wild Ten-Month Fight to Live” (på engelska) (PDF). Nebraska Hot Stove League. Arkiverad från originalet den 18 april 2016. https://web.archive.org/web/20160418172311/http://nebraskahsl.com/2012%20FTB/31%20ftb/hsl-ty%20cobb%20story%20(00523773).PDF. Läst 7 november 2024. 
  98. ^ [a b] Krabbenhoft, Herm (2006). ”Fascinating Aspects About the Retired Uniform Numbers of the Detroit Tigers” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 30 september 2023. https://web.archive.org/web/20230930234721/https://sabr.org/journal/article/fascinating-aspects-about-the-retired-uniform-numbers-of-the-detroit-tigers/. Läst 7 november 2024. 
  99. ^ Brown, Brian (24 juli 2019). ”Ty Cobb Statue, 1977, Royston” (på engelska). Vanishing Georgia. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2022. https://web.archive.org/web/20221003182310/https://vanishinggeorgia.com/2019/07/24/ty-cobb-statue-1977-royston/. Läst 7 november 2024. 
  100. ^ Smith, Dave. ”A Number of Changes” (på engelska). National Baseball Hall of Fame and Museum. Arkiverad från originalet den 27 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240727125530/https://baseballhall.org/discover-more/stories/baseball-history/changing-nature-of-statistics. Läst 7 november 2024. 
  101. ^ Schwarz, Alan (8 juli 2004). ”A numbers revolution” (på engelska). ESPN. Arkiverad från originalet den 3 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240703191216/https://www.espn.com/mlb/columns/story?id=1835745&columnist=schwarz_alan. Läst 7 november 2024. 
  102. ^ ”Cobb: The Life and Times of the Meanest Man Who Ever Played Baseball” (på engelska). Amazon. Arkiverad från originalet den 24 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230524193204/https://www.amazon.com/Cobb-Times-Meanest-Played-Baseball/dp/B0018785T2. Läst 7 november 2024. 
  103. ^ ”Cobb” (på engelska). IMDb. Arkiverad från originalet den 31 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230531203843/https://www.imdb.com/title/tt0109450/. Läst 7 november 2024. 
  104. ^ ”About The Museum” (på engelska). Ty Cobb Museum. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2024. https://web.archive.org/web/20241001134448/https://tycobbmuseum.org/about-the-museum/. Läst 7 november 2024. 
  105. ^ ”Baseball's 100 Greatest Players” (på engelska). Baseball Almanac. Arkiverad från originalet den 22 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240622052052/https://www.baseball-almanac.com/legendary/lisn100.shtml. Läst 7 november 2024. 
  106. ^ ”All Century Team” (på engelska). Baseball Almanac. Arkiverad från originalet den 19 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240619052113/https://www.baseball-almanac.com/legendary/limc100.shtml. Läst 7 november 2024. 
  107. ^ ”Ty Cobb: A Terrible Beauty” (på engelska). Amazon. Arkiverad från originalet den 10 april 2023. https://web.archive.org/web/20230410152138/https://www.amazon.com/Ty-Cobb-Terrible-Charles-Leerhsen/dp/1451645767. Läst 7 november 2024. 
  108. ^ Sanders, Precious (6 augusti 2022). ”This day in baseball: Ty Cobb gets married” (på engelska). Archived Innings. Arkiverad från originalet den 6 december 2023. https://web.archive.org/web/20231206200113/https://archivedinnings.com/2022/08/06/this-day-in-baseball-ty-cobb-gets-married/. Läst 7 november 2024. 
  109. ^ ”Charlie Marion Lombard Cobb” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240820203220/https://www.findagrave.com/memorial/85200055/charlie_marion_cobb. Läst 7 november 2024. 
  110. ^ [a b] Price, Ed (21 juni 1996). ”Aggressive play defined Ty Cobb” (på engelska). The Augusta Chronicle. Arkiverad från originalet den 9 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070209235657/http://chronicle.augusta.com/history/cobb.html. Läst 7 november 2024. 
  111. ^ Michaux, Scott (14 januari 2017). ”Marker unveiled for baseball legend Cobb” (på engelska). The Augusta Chronicle. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240814212719/https://www.augustachronicle.com/story/opinion/columns/2017/01/15/marker-unveiled-baseball-legend-cobb/14271594007/. Läst 7 november 2024. 
  112. ^ Magin, Kyle (2020). ”Ty Cobb: A Tamer Tiger at Tahoe” (på engelska). Tahoe Quarterly. Arkiverad från originalet den 21 april 2024. https://web.archive.org/web/20240421143221/https://tahoequarterly.com/looking-back/ty-cobb-a-tamer-tiger-at-tahoe. Läst 7 november 2024. 
  113. ^ ”Dr Tyrus Raymond "Ty" Cobb Jr.” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240820200604/https://www.findagrave.com/memorial/85206741/tyrus_raymond_cobb. Läst 7 november 2024. 
  114. ^ ”Shirley Marion Cobb Beckworth” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240820201130/https://www.findagrave.com/memorial/85205538/shirley_marion_beckworth. Läst 7 november 2024. 
  115. ^ ”Roswell Herschel Cobb” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240820202715/https://www.findagrave.com/memorial/85206983/roswell_herschel_cobb. Läst 7 november 2024. 
  116. ^ ”Beverly Cobb McLaren” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240820203811/https://www.findagrave.com/memorial/85205910/beverly_mclaren. Läst 7 november 2024. 
  117. ^ ”James Howell "Jimmy" Cobb” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240820204345/https://www.findagrave.com/memorial/70787880/james_howell_cobb. Läst 7 november 2024. 
  118. ^ ”Frances Josephine "Pansy" Fairbairn McGrath” (på engelska). Find a Grave. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240821182707/https://www.findagrave.com/memorial/118178214/frances_josephine_mcgrath. Läst 7 november 2024. 
  119. ^ ”The Old Gang” (på engelska). Time. 26 september 1949. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071018010340/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,800761-1,00.html. Läst 7 november 2024. 
  120. ^ ”Milestones” (på engelska). Time. 21 maj 1956. Arkiverad från originalet den 5 december 2006. https://web.archive.org/web/20061205135053/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,808526,00.html. Läst 7 november 2024. 
  121. ^ ”Ty Cobb” (på engelska). Universal Co-Masonry. Arkiverad från originalet den 18 april 2024. https://web.archive.org/web/20240418010416/https://www.universalfreemasonry.org/en/famous-freemasons/ty-cobb. Läst 7 november 2024. 
  122. ^ ”Somewhere in Georgia” (på engelska). IMDb. Arkiverad från originalet den 5 april 2023. https://web.archive.org/web/20230405045855/https://www.imdb.com/title/tt0158971/. Läst 7 november 2024. 
  123. ^ Edelman, Rob (2010). ”Ty Cobb, Actor” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 23 februari 2024. https://web.archive.org/web/20240223162045/https://sabr.org/journal/article/ty-cobb-actor/. Läst 7 november 2024. 
  124. ^ Rosengren, John. ”Hall of Famers served in World War I Gas & Flame Division” (på engelska). National Baseball Hall of Fame and Museum. Arkiverad från originalet den 29 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240529033704/https://baseballhall.org/discover/hall-of-famers-served-in-armys-gas-and-flame-division. Läst 7 november 2024. 
  125. ^ [a b c] King, Gilbert (30 augusti 2011). ”The Knife in Ty Cobb's Back” (på engelska). Smithsonian. Arkiverad från originalet den 25 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240525082323/https://www.smithsonianmag.com/history/the-knife-in-ty-cobbs-back-65618032/. Läst 7 november 2024. 
  126. ^ ”March Classic Moments” (på engelska). ESPN. Arkiverad från originalet den 25 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240625211455/https://www.espn.com/sportscentury/moments/9903.html. Läst 7 november 2024. 
  127. ^ [a b] Papalas, Anthony (1984). ”Lil' Rastus Was Ty Cobb's Good Luck Charm” (på engelska). Society for American Baseball Research. Arkiverad från originalet den 14 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240614162750/https://sabr.org/journal/article/lil-rastus-cobbs-good-luck-charm/. Läst 7 november 2024. 
  128. ^ ”Ty Cobb Is Stabbed In The Back” (på engelska). The Press Democrat. 13 augusti 1912. Arkiverad från originalet den 30 september 2023. https://web.archive.org/web/20230930123415/https://cdnc.ucr.edu/cgi-bin/cdnc?a=d&d=SRPD19120813.2.9&e=-------en--20--1--txt-txIN-%22Ty+Cobb%22-------. Läst 7 november 2024. 
  129. ^ Martin, Andrew (29 december 2011). ”Spoiled Fish Jeopardized Ty Cobb's Career” (på engelska). Seamheads.com. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210810023548/https://seamheads.com/blog/2011/12/29/spoiled-fish-jeopardized-ty-cobbs-career/. Läst 7 november 2024. 
  130. ^ Duggan, Wayne (5 april 2020). ”Ty Cobb: The Greatest Pro Athlete Investor Of All Time?” (på engelska). Yahoo!. Arkiverad från originalet den 24 december 2021. https://web.archive.org/web/20211224075453/https://finance.yahoo.com/news/ty-cobb-greatest-pro-athlete-132519674.html. Läst 7 november 2024. 
  131. ^ ”"A Hospital Built with a Bat"” (på engelska). Ty Cobb Museum. Arkiverad från originalet den 27 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240727021005/https://tycobbmuseum.org/museum-history/. Läst 7 november 2024. 
  132. ^ ”The Legacy of Ty Cobb” (på engelska). Ty Cobb Educational Foundation. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2024. https://web.archive.org/web/20240826210420/https://www.tycobbfoundation.com/about/. Läst 7 november 2024. 
  133. ^ [a b] Castrovince, Anthony (29 maj 2024). ”What to know about Negro Leagues stats entering MLB record” (på engelska). Major League Baseball. Arkiverad från originalet den 29 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240529215157/https://www.mlb.com/news/faq-negro-leagues-stats-major-league-record. Läst 7 november 2024. 
  134. ^ ”Most Seasons With 60, 50, 40, 30, 20 or 10 Home Runs” (på engelska). Baseball Almanac. Arkiverad från originalet den 25 april 2024. https://web.archive.org/web/20240425224606/https://www.baseball-almanac.com/recbooks/Most_Seasons_With_xx_Hrs.shtml. Läst 7 november 2024. 
  135. ^ ”Progressive Leaders & Records for Runs Scored” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 14 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240514190600/https://www.baseball-reference.com/leaders/R_progress.shtml. Läst 7 november 2024. 
  136. ^ ”Progressive Leaders & Records for Singles” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 11 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230311042630/https://www.baseball-reference.com/leaders/1B_progress.shtml. Läst 7 november 2024. 
  137. ^ ”Progressive Leaders & Records for Games Played” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 30 september 2023. https://web.archive.org/web/20230930123427/https://www.baseball-reference.com/leaders/G_progress.shtml. Läst 7 november 2024. 
  138. ^ ”Progressive Leaders & Records for Plate Appearances” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 4 april 2023. https://web.archive.org/web/20230404093719/https://www.baseball-reference.com/leaders/PA_progress.shtml. Läst 7 november 2024. 
  139. ^ ”Progressive Leaders & Records for At Bats” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 30 september 2023. https://web.archive.org/web/20230930123455/https://www.baseball-reference.com/leaders/AB_progress.shtml. Läst 7 november 2024. 
  140. ^ ”Progressive Leaders & Records for Total Bases” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 11 januari 2024. https://web.archive.org/web/20240111035549/https://www.baseball-reference.com/leaders/TB_progress.shtml. Läst 7 november 2024. 
  141. ^ ”Josh Gibson” (på engelska). Major League Baseball. Arkiverad från originalet den 30 maj 2024. https://web.archive.org/web/20240530005842/https://www.mlb.com/player/josh-gibson-492568. Läst 7 november 2024. 
  142. ^ ”Progressive Leaders & Records for Runs Batted In” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 17 september 2024. https://web.archive.org/web/20240917120943/https://www.baseball-reference.com/leaders/RBI_progress.shtml. Läst 7 november 2024. 
  143. ^ ”Progressive Leaders & Records for Extra Base Hits” (på engelska). Baseball-Reference.com. Arkiverad från originalet den 21 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230621061029/https://www.baseball-reference.com/leaders/XBH_progress.shtml. Läst 7 november 2024. 

Webbkällor

redigera

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ty_Cobb&oldid=56182638”