Torben Andreas Grut, född 2 juni 1871 i Tuns socken, död 24 december 1945 i Frederiksberg i Danmark, var en svensk arkitekt. Grut betraktades under sin verksamhet i Stockholm från 1903 till och med 1920-talet som en av sin generations ledande arkitekter. Särskilt känd är han för att ha ritat idrottsbyggnader (främst Stockholms stadion) och olika slags representationsbyggnader.

Torben Grut
Född2 juni 1871[1][2]
Tuns församling[2], Sverige
Död24 december 1945[1][2] (74 år)
Frederiksberg[2], Danmark
Medborgare iSverige
Utbildad vidArkitekturskolan KTH
Kungliga Tekniska högskolan
SysselsättningArkitekt[1][2]
Befattning
Slottsarkitekt[3]
Noterbara verkSolliden
MakaElse Kleen
(g. 1902–1908)[4]
Margit Torsell
(g. 1909–)[4]
BarnWilliam Grut (f. 1914)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Familjen var av dansk härkomst och fadern var godsägare vid Gammalstorps herrgård. Efter studentexamen vid Högre allmänna läroverket i Skara 1889, läste Torben Grut vidare till arkitekt vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. Professor där var Isak Gustaf Clason vilken kom att få stor betydelse för Grut som utövande arkitekt. Under sina studieår där lärde han också känna bland andra Ferdinand Boberg. Efter fyra års studier vid KTH blev Grut 1894 anställd hos den danske arkitekten Hans Jørgen Holm. Samtidigt blev han också elev vid Köpenhamns konstakademis antik- och målarskola. Under 1893 och 1896 var han anställd hos Isak Gustaf Clason och 1898–1899 hos Ferdinand Boberg.

Torben Grut var svensk mästare i tennis 1896–1897 och tävlade för bland annat AIK. Hans kusin med samma namn (född 1865, död 1952) var IOK-ledamot 1906–1912.

Torben Grut var far till William Grut. De är begravda på Djursholms begravningsplats.[5] Torben Grut var bror till Lennart Grut.

Byggnader

redigera

Bland hans arbeten märks Villa Bellro i Mullsjö (1899), Tennishuset i Stockholms idrottspark (1900), ett flertal villor, bland dessa arkitektens egen Villa GrutDjurgården i Stockholm (1906), SollidenÖland (1906), Villa Apelgården för bokförläggare Wahlström i Storängen i Nacka (1906) och Villa Waern, också i Storängen (1905).

 
Villa GrutSödra Djurgården i Stockholm.

Bland offentliga byggnader är den mest kända Stockholms stadion (1910–1912), vars ringmursliknande uppbyggnad i tegel han lyckades genomdriva mot en ursprunglig idé om en temporär träkonstruktion. Andra offentliga byggnader är bland annat Norrfjärdens kyrka, nära Piteå (1909), Ammarnäs kyrka i Sorsele kommun (1912), Stengårdshults kyrka och klockstapel i Småland samt Berga slottSödertörn (1915). Ombyggnaden av svenska ambassaden i Helsingfors till tessinsk barock (1923) utfördes så att fasaden liknar Stockholms slotts norra fasad.

Grut gjorde dessutom ritningar till små bostadshus av trä; exempelvis ”byggnadstyper för små jordbruk” år 1905 på beställning av Lantbruksakademien eller ”Byggnadsritningar till moderna sportstugor och villor” som han utgav tillsammans med bland andra Jakob J:son Gate. I tävlingen om ny stadsplan för Göteborg 1902 vann Grut, jämte ingenjör Nils Gellerstedt, andra priset.

Verk i urval

redigera
 
Ritningssignatur, 1909

Galleri

redigera

Källor

redigera

Webbkällor

redigera

Tryckta källor

redigera
  1. ^ [a b c] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Torben A Grut, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13256, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Svenskt porträttarkiv: 1ha4xkDj-uAAAAAAAAAjEQ, läst: 15 februari 2018.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13256, läst: 17 november 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ SvenskaGravar
  6. ^ Öhnander, Bengt A. (2004). Statyer berättar: [76 konstverk i Göteborg]. Göteborg: Tre böcker. Libris 9600298. ISBN 91-7029-565-4 , s. 68-69.
  7. ^ Strengbergs, Jakobstad
  8. ^ ”Sparbankshuset, Umeå”. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100821101828/http://www.vbm.se/avdelningar/byggnadsvard1/byggnadsminnen/umea-kommun1/sparbankshuset-umea.html. Läst 29 november 2008. 
  9. ^ Se härom Pekka Kärki (1972). Svenska ambassaden i Helsingfors. ISBN 951-9000-03-8 
    Nyutgåva med titeln Sveriges ambassad i Helsingfors. 1986. ISBN 91-86670-01-8 
  10. ^ Elmuseum, Storforsen

Externa länkar

redigera

Vidare läsning

redigera