Stefan Strömberg
Lars Stefan Edvard Strömberg, född 25 januari 1950 i Lund, är en svensk jurist och ämbetsman. Han var generaldirektör för Domstolsverket 1998–2004, rikspolischef 2005–2007, lagman i Göteborgs tingsrätt 2008–2013, lagman i Stockholms tingsrätt 2013–2017 och t.f. generaldirektör för Kriminalvården 2019–2020.
Stefan Strömberg | |
Född | 25 januari 1950 (74 år) Lund |
---|---|
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Jurist, ämbetsman |
Befattning | |
Sveriges rikspolischef (2005–2007) | |
Föräldrar | Bengt Strömberg |
Redigera Wikidata |
Biografi
redigeraStrömberg föddes i Lund, men tillbringade en stor del av sin uppväxt i Paris, där hans far, docent Bengt Strömberg var prost i den svenska församlingen.[1] Han är brorson till juridikprofessorerna Håkan Strömberg och Tore Strömberg i Lund.
Han studerade juridik vid Lunds universitet och blev jur.kand. 1973, gjorde tingstjänstgöring 1974–1976, blev fiskal i Svea hovrätt 1977 och assessor 1987. Strömberg var rättssakkunnig i Justitiedepartementet 1981–1983, bolagsjurist i Nordstjernan AB 1983–1985 och var åter sakkunnig i departementet 1988–1990. Han var departementsråd i Justitiedepartementet 1990–1994, utnämndes 1994 till rättschef i departementet och till expeditionschef 1995. Han var generaldirektör och chef för Domstolsverket 1998–2004.[2]
Strömberg har deltagit i flera statliga utredningar. Han var sekreterare i den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme 1987–1988, sakkunnig i 1993 års domarutredning och ordförande i Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informationssystem (SARI) 1994–1996. Han var redaktör för Svensk juristtidning 1991–2013 och kvarstod som styrelseordförande fram till 2017.
Rikspolischef
redigeraStefan Strömberg utnämndes 2004 till rikspolischef med tillträde 1 januari 2005, som efterträdare till Sten Heckscher. Inom polisen riktades under en längre tid kritik mot Stefan Strömbergs ledarskap som polischef, bland annat i form av en debattartikel i Dagens Nyheter 6 december 2007, där tre fackliga företrädare för polischefer hävdade att Strömberg brast i polisiär kompetens.[3] Som en följd av kritiken beslutade regeringen vid ett extra regeringssammanträde den 7 december 2007 att Stefan Strömberg från årsskiftet 2007/2008 skulle överflyttas till en tjänst som generaldirektör i Justitiedepartementet. Från 1 januari 2008 ersattes Strömberg av Bengt Svenson, då chef för polisavdelningen vid Rikspolisstyrelsen, som tillförordnad rikspolischef tills en ny ordinarie rikspolischef hade utsetts.[4]
Lagman och senare uppdrag
redigeraDen 13 november 2008 utnämndes Stefan Strömberg av regeringen till lagman i Göteborgs tingsrätt. Han var därefter lagman i Stockholms tingsrätt 2013–2017.
Regeringen föreslog Stefan Strömberg till ny domare i tribunalen vid Europeiska unionens domstol under 2012, men Strömberg passerade inte den obligatoriska lämplighetsprövningen då han ansågs ha bristande kunskaper om unionsrätten. Istället utsågs Carl Wetter.[5]
Strömberg var tf. generaldirektör för Kriminalvården 2019–2020.[6]
Utmärkelser
redigera- H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken med Serafimerordens band 2021 för framstående insatser inom svenskt rättsväsende[7]
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ Tidningen Svensk Polis[död länk], 7 februari 2005. Biografisk matrikel över Svenska kyrkans prästerskap 1970, s 55. .
- ^ Strömberg, Stefan i Vem är det 2001
- ^ "Rikspolischefen saknar all insikt om polisarbete", Dagens Nyheter debatt, 6 december 2007.
- ^ Rikspolischef Stefan Strömberg avgår[död länk], Rikspolisstyrelsen, 7 december 2007.
- ^ Sveriges plats i EU-domstolen slutligen tillsatt, Europaportalen, 2013-03-07.
- ^ ”Regeringen har utsett vikarierande generaldirektör för Kriminalvården”. Regeringskansliet. 2 maj 2019. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/05/regeringen-har-utsett-vikarierande-generaldirektor-for-kriminalvarden/. Läst 17 februari 2020.
- ^ ”Medaljförläningar 6 juni 2021”. Kungl. hovstaterna. Arkiverad från originalet den 7 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210607065932/https://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ordnarochmedaljer/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar6juni2021.5.1847ddfb1791265cbf420f1d.html. Läst 7 juni 2021.