Scotophilus andrewreborii
Scotophilus andrewreborii är en fladdermus i familjen läderlappar som förekommer i östra Afrika. Arten blev 2014 beskriven men den är kanske identisk med Scotophilus colias som är känd sedan 1904. Artepitetet i det vetenskapliga namnet hedrar djuraktivisten Andrew N. Rebori.[2]
| Scotophilus andrewreborii Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Scotophilus |
| Art | Scotophilus andrewreborii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Scotophilus andrewreborii | |
| Auktor | Brooks & Bickham, 2014 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Exemplaren blir utan svans 75 till 85 mm långa och svanslängden är 44 till 50 mm. De har 51 till 57 mm långa underarmar, bakfötter som är 9 till 10 mm långa och 9 till 10 mm stora öron. Djuret har röd till rödbrun päls på ovansidan och orange till ljusbrun päls på undersidan med mörkare regioner på hakan och på kroppssidorna. Delar av vingarnas ovansida bär hår och benen samt fötterna saknar hår. Arten har långa hörntänder i över- och underkäken.[2]
Denna fladdermus lever i södra Kenya. Den vistas i savanner och i skogar. Ibland besöks förändrade landskap.[1]
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen antas vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Referenser
redigera- ^ [a b c] 84466713/84466716 2016 Scotophilus andrewreborii . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 29 mars 2023.
- ^ [a b] Brooks, D. M.; Bickham, J. W. (2014). ”New species of Scotophilus (Chiroptera: Vespertilionidae) from Sub-Saharan Africa”. Museum of Texas Tech University (326). Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304104142/http://www.nsrl.ttu.edu/publications/opapers/ops/OP326.pdf. Läst 2 mars 2018.