Lars Roar Langslet, född den 5 mars 1936 i Nes, Buskerud, död den 18 januari 2016,[7] var en norsk politiker (Høyre) och författare.

Lars Roar Langslet
Född5 mars 1936
Nesbyens kommun, Norge
Död18 januari 2016[1][2] (79 år)
Medborgare iNorge
SysselsättningPolitiker[3], författare, biograf
Befattning
Suppleant till Stortinget
Stortingets mandatperiod 1961–1965, Oslo (1961–1965)[4]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1969–1973, Oslo (1969–1973)[4]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1973–1977, Oslo (1973–1977)[4]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1977–1981)[5]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1977–1981, Oslo (1977–1981)[4]
Norges kulturminister
Regeringen Willoch (1981–1986)
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1981–1985, Oslo (1981–1985)[4]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1985–1989, Oslo (1985–1989)[4]
Politiskt parti
Høyre
Utmärkelser
Lytterprisen (1977)
Fritt Ord-priset (1984)
Norska språkpriset (1992)
Kommendör av Dannebrogorden (1996)
Statsstipendiat (1997)
Karen Blixen-medaljen (2006)
Den Spillende Faun (2012)[6]
Sankt Olavs orden
Kommendör med stjärna av Gregoriusorden
Redigera Wikidata

Langslet var kultur- och vetenskapsminister i Kåre Willochs regeringar 1981–1983 och 1981-1986. Han var medlem av Det Norske Akademi for Sprog og Litteratur och var akademiens preses 1995–2011.

Langslet skrev en lång rad biografier om kända norrmän samt riksmålsrörelsens historia. År 1991 gav han ut kriminalromanen Mord ved statsministerens kontor under pseudonymen Bendik Rosenlund.

Bibliografi

redigera
  • Arv og utsyn (1962)
  • Den unge Karl Marx og menneskets fremmedgjørelse (1963)
  • Konservatismen fra Hume til idag (1965)
  • Kirken i dialog (1968)
  • Enhet og mangfold (1969)
  • Forandre for å bevare (1969)
  • Fra sidelinjen (1974)
  • Frihet og orden (1974)
  • Konservatismens historie (1975)
  • Uro i skolen (1977)
  • Om alle Land laa øde – Petter Dass (1984)
  • Keiseren og eplekvistene (1987)
  • Mennesker og milepæler (1988)
  • John Lyng – samarbeidets arkitekt (1989)
  • Kong Olav V av Norge (1992)
  • Henrik IbsenEdvard Munch – To genier møtes (1994)
  • Fra innsiden – Glimt fra et halvt liv i politikken (1994)
  • Olav den Hellige (1995, ny utgåva 1998)
  • Ibsen – Norges store dramatiker (1995)
  • Rev eller pinnsvin? Tre essays om Hamsun (1995)
  • Hamsun – det skiftende spillets dikter (1996)
  • Kongen taler (utvalg og innledning, 1996)
  • Christian IV (1997, ny utgave 1999)
  • Christian Frederik (1:a bandet 1998, 2:a bandet (1999)
  • I kamp for norsk kultur: riksmålsbevegelsens historie gjennom 100 år (1999)
  • Sønnen (2004) - biografi om Sigurd Ibsen
  • Veivisere - Ni norske profiler (2009)
  • Konservatisme på norsk - Elleve historiske portretter (2011)

Priser och utmärkelser

redigera

Källor

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), tidigare version.
  1. ^ Lars Roar Langslet er død (på norska), 18 januari 2016, läs online, läst: 1 november 2024.[källa från Wikidata]
  2. ^ Lars Roar Langslet 1936–2016 (på norska), läs online, läst: 1 november 2024.[källa från Wikidata]
  3. ^ pace.coe.int, PACE medlems-ID: 1903, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f] läs online, www.stortinget.no .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.assembly.coe.int .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, filmfestivalen.no , läst: 26 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Lars Roar Langslet er død (bokmål)