Kai Donner

finlandssvensk politiker och lingvist

Karl Reinhold (Kai) Donner, född 1 april 1888 i Helsingfors, död 12 februari 1935 i Helsingfors, var en finländsk filolog, etnograf och politiker.

Kai Donner
Född1 april 1888[1]
Helsingfors
Död12 februari 1935[1] (46 år)
Helsingfors
BegravdSandudds begravningsplats
Medborgare iFinland
Utbildad vidUniversitetet i Cambridge
SysselsättningUpptäcktsresande, universitetslärare, militär, politiker, språkvetare, etnolog[2]
ArbetsgivareHelsingfors universitet
BarnKai Otto Donner (f. 1922 och 1922)
Joakim Donner (f. 1926)
Jörn Donner (f. 1933)
FöräldrarOtto Donner
Minette Donner
SläktingarOssian Donner (syskon)
Uno Donner (syskon)
Utmärkelser
Frihetskorsets 2. klass[3]
Järnkorset av 2:a klassen[3]
Frihetskrigets minnesmedalj[3]
Frihetskorsets 4. klass[3]
Røde Kors-medaljen (Preussen)[3]
Redigera Wikidata
Kai Donner 1916 (fotograf Daniel Nyblin).
Kai Donner i Sibirien 1913.

Kai Donner var son till Otto Donner och Vilhelmina Sofia Charlotta "Minette" Munck (1848-1922) samt från 1914 gift med Margareta (Greta) von Bonsdorff (1890-1955) med vilken han fick sönerna Kai Otto, Joakim och Jörn Donner.

Biografi

redigera

Kai Donner blev filosofie doktor 1923 och var från 1924 docent i uralisk språkvetenskap vid Helsingfors universitet. Han företog forskningsresor till samojederna 1911–1913 och 1914 och bearbetade det erhållna materialet såväl språkvetenskapligt som etnografiskt.

Han var en av jägarrörelsens ledande män och blev 1915 medlem av Aktiva kommittén, tvingades 1916 i landsflykt i Sverige och Tyskland och tillhörde 1916–1918 Finlands självständighetsrörelses utlandsdelegation i Stockholm. Efter finska inbördeskriget kvarstod han en tid i militärtjänst. Från 1920 till 1922 var han redaktör för den aktivistiska tidskriften Suunta. Vid planeringen av olika interventionistiska projekt i Ryssland var han en central aktör, och blev sedermera också en förgrundsgestalt inom Lapporörelsen. Han utövade där starkt inflytande över Vihtori Kosola.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[4]

Bibliografi

redigera
  • Bland samojeder i Sibirien Söderström & Co  (1914)
  • Sibiriska noveller Söderström & Co  (1919)
  • Uber die Jennissei-Ostjaken und ihre sprache, Helsingfors (1930)
  • Russische Lehnwörter in Jenissei-Ostjakischen (1931)
  • Sibirien, folk och forntid (1933)
  • Fältmarskalken friherre Mannerheim (1934)
  • Jörn Donner I min fars fotspår (2006), där många sidor långa utdrag av ditintills opublicerade brev och dagboksanteckningar från den sibiriska tundran finns redovisade

Källor

redigera
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 12675816q, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jx20070302001, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 5410, läst: 7 september 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 

Litteratur

redigera
  • Donner, Jörn: I min fars fotspår: Resor i Sibirien förr och nu. Helsingfors: Söderström, 2006. ISBN 951-52-2407-1

Externa länkar

redigera