Wikipedia

Heinz Goerke

tysk medicinhistoriker

Heinz Goerke, född 13 december 1917 i Olsztyn (Allenstein), Polen, död den 16 juni 2014 i München, var en tysk medicinhistoriker och professor emeritus i medicinhistoria vid Institut für Geschichte der Medizin på Münchens universitet. Han invaldes 1990 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien. Han var också hedersledamot av Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet.

Heinz Goerke
Född13 december 1917[1]
Olsztyn[2]
Död16 juni 2014[1] (96 år)
Medborgare iTyskland[3]
SysselsättningLäkare[2], universitetslärare
ArbetsgivareMünchens universitet
Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg
Freie Universität Berlin
Utmärkelser
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna
Hedersdoktor vid Lunds universitet
Hedersdoktor vid Istanbuls universitet
Redigera Wikidata
Heinz Goerkes grav, Waldfriedhof München-Solln

Biografi

redigera

På grund av en professionell flytt av hans familj växte han upp i Potsdam, där han tog gymnasieexamen 1937. Från 1939 studerade han medicin med avbrott under andra världskriget och värnplikt som truppläkare.

Karriär

redigera

År 1962 utnämndes Goerke till professor i medicinhistoria vid Freie Universität Berlin. År 1969 efterträdde han Gernot Rath i München, där han var medicinsk chef för Großhadern Clinic från 1970 till 1982. Han var därtill den förste chefen för det tyska medicinska museet, som han initierade och som öppnades 1973. Goerke var också fackredaktör för den schweiziska tidskriften Ars Medici.

Tillsammans med Walter Artelt, Edith Heischkel och Gunter Mann var Goerke utgivare av Journal of Medical History.[4] Liksom Gerhard Baader och Gunter Mann rehabiliterades Goerke 1963 som en del av uppdelningen av medlemmar av Gesellschaft für die Geschichte der Wissenschaften, der Medizin und der Technik i samband med rehabiliteringen av den tidigare SS-officeren Alexander Berg, efter att ha lämnat ett omfattande klargörande av medicinens historia inom nationalsocialismen. År 1967 tog Goerke Gerhard Baader till Freie Universität Berlin som assistent.[5]

Bibliografi (urval)

redigera
  • Heilkunde im alten Potsdam, Hildesheim ; Zürich ; New York : Olms 2002, ISBN 3-487-11626-X.
  • Arzt und Heilkunde: Vom Asklepiospriester zum Klinikarzt. 3000 Jahre Medizin. München 1984.
  • Am Puls der Medizin : Arzt im 20. Jahrhundert ; eine Autobiographie, Hildesheim ; Zürich ; New York : Olms 1996, ISBN 3-487-10293-5.
  • Carl von Linné : 1707 - 1778 ; Arzt – Naturforscher – Systematiker, 2., erweiterte Auflage Stuttgart : Wiss. Verlags-Gesellschaft 1989, ISBN 3-8047-0959-1 (Reihe: Große Naturforscher ; Bd. 31)
  • Berliner Ärzte : Selbstzeugnisse, Berlin : Berlin Verlag 1965.
  • Die deutsch-schwedischen Beziehungen in der Medizin des achtzehnten Jahrhunderts, Kopenhagen : Munksgaard 1958, Reihe Acta historica scientiarum naturalium et medicinalium. Vol. 16, zugleich Habilitationsschrift FU Berlin 1960
  • Über die unspezifische Desensibilisierung von Augen-Allergosen mit Histamin, Dissertation Berlin 1943.
  • tillsammans med Heinz Müller-Dietz (Hrsg.): Verhandlungen des XX. Internationalen Kongresses für Geschichte der Medizin (Berlin, 22.–27. August 1966). Hildesheim 1968.
  • tillsammans med Hans Diller och Karl Deichgräber: Ars medica. Texte und Untersuchungen zur Quellenkunde der Alten Medizin. Schriftenreihe des Instituts für Geschichte der Medizin der Freien Universität Berlin. II. Abteilung: Griechisch-lateinische Medizin. Berlin 1968 ff.

Utmärkelser och hedersbetygelser

redigera

[Redigera Wikidata]

  • 1987: Bronsporträtt utfört av Käte Krakow på Deutsches Medizinhistorisches Museum Ingolstadt*
  • sedan 2015: Utdelning av Heinz Goerke-medaljen av Verein der Freunde und Förderer der Medizinischen Fakultät der LMU München.[6]

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Heinz Goerke, 1 oktober 2021.
  • Kungl. vetenskapsakademien, Matrikel 1994/1995, ISSN 0302-6558, sid. 67.

Noter

redigera
  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1185401657749153-1, läst: 15 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 14 mars 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 30 augusti 2016, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  4. ^ W. Artelt, H. Goerke, E. Heischkel, G. Mann (Hrsg.): Medizinhistorisches Journal. Georg Olms, Hildesheim/New York (Band 9, 1974).
  5. ^ Florian G. Mildenberger: Gerhard Oskar Baader (3. Juli 1928–14. Juni 2020). In: Medizinhistorische Mitteilungen. Zeitschrift für Wissenschaftsgeschichte und Fachprosaforschung. Band 36/37, 2017/2018 (2021), S. 321–326, hier: S. 323.
  6. ^ Meldung über die Verleihung der Medaille 2015 (Memento des Originals vom 2. August 2015 im Internet Archive) Info: Der Archivlink wurde automatisch eingesetzt und noch nicht geprüft. Bitte prüfe Original- und Archivlink gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis.

Vidare läsning

redigera
  • Prof. Dr. med. Dr. med. h.c. mult. Heinz Goerke. In: Deutsches Ärzteblatt 95 (1998), S. A169.
  • Manfred Stürzbecher: Prof. Dr. Dr. Heinz Goerke wurde 85 Jahre alt. In: Brandenburgisches Ärzteblatt. 3/2003, S. 92.

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Heinz_Goerke&oldid=55340801”