Gunnar Castrén

finlandssvensk litteraturhistoriker och professor

Gunnar Castrén, född 27 december 1878 i Helsingfors, död där 4 november 1959, var en finländsk litteraturhistoriker, son till Robert Castrén.[3]

Gunnar Castrén
Född27 december 1878[1]
Helsingfors
Död4 november 1959[2] (80 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland
Utbildad vidHelsingfors universitet
SysselsättningProfessor
ArbetsgivareHelsingfors universitet
FöräldrarRobert Castrén
Utmärkelser
Statsrådet Mauritz Hallbergs pris (1920)
Redigera Wikidata

Castrén blev student från Nya svenska samskolan och sedan filosofie doktor i Helsingfors 1902 och docent i estetik och nyare litteratur vid Helsingfors universitet 1907. Från 1924 till 1938 var han professor i inhemsk litteratur, från 1938 till 1945 i svensk litteratur. Han intog en framträdande plats i finlandssvenskt kulturliv som forskare och kritiker. Han utövade också en omfattande publicistisk verksamhet i politiska och litterära frågor, bl.a. som redaktör i Euterpe och i Nya Argus. I Euterpe var språkfrågan bannlyst. Här samlades Eino Leino, Jean Sibelius samt Castrén. Han betraktade också publikationer som Svenskt i Finland (1914) med misstänksamhet, och menade att om finländare inte undviker att sår skapas på den finska och den finlandssvenska sidan så hotades Finlands västerländska kultur.[4] Mellan 1924 och 1934 var han ordförande i Svenska litteratursällskapet i Finland. Castrén invaldes 1952 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Källor

redigera

Litteratur

redigera
  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 127520919, läs online, läst: 31 december 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ Castrén, Gunnar i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0.
  4. ^ Nya Argus 7/1917.

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera