Flerovium[2] (tidigare ununquadium) är ett grundämne i det periodiska systemet som har det kemiska tecknet Fl (tidigare Uuq) och atomnumret 114. Flerovium förekommer inte naturligt, är radioaktivt med alfa-sönderfall och den mest stabila kända isotopen har en halveringstid på 66 sekunder.

Flerovium
Nummer
114
Tecken
Fl
Grupp
14
Period
7
Block
p
Pb

Fl
NihoniumFleroviumMoskovium
[Rn] 5f14 6d10 7s2 7p2
114Fl

Generella egenskaper
Relativ atommassa[289] u
UtseendeOkänt, troligen metallisk, silvervit eller grå
Fysikaliska egenskaper
AggregationstillståndFast (förutsagt)[1]
Atomära egenskaper
Jonisationspotential(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Rn] 5f14 6d10 7s2 7p2
e per skal2, 8, 18, 32, 32, 18, 4
Kemiska egenskaper
Diverse
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Säkerhetsinformation
Övriga faror
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Historik

redigera

Bara tre atomer av flerovium tros ha skapats. Den först producerade atomen skapades genom en kärnreaktion där bland annat en kalciumatom fusionerades med en plutoniumatom.

Man har aldrig lyckats få fram så stor mängd av flerovium att ämnet kunnat studeras på makronivå.

Flerovium är uppkallat efter kärnreaktionslaboratoriet vid Joint Institute for Nuclear Research i Dubna som i sin tur är uppkallat efter den ryska kärnfysikern Georgi Flerov.[2]

Upptäckt

redigera

Flerovium framställdes första gången genom syntes i december 1998 av ett antal forskare vid Joint Institute for Nuclear Research. Vid syntetiseringen av flerovium bombarderades plutonium-244 med accelererade atomkärnor av kalcium-48.

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Hoffman, Darleane C.; Lee, Diana M.; Pershina, Valeria (2006). ”Transactinides and the future elements”. i Morss; Edelstein, Norman M.; Fuger, Jean. The Chemistry of the Actinide and Transactinide Elements (3rd). Dordrecht, The Netherlands: Springer Science+Business Media. ISBN 1-4020-3555-1 
  2. ^ [a b] ”Names and symbols of the elements with atomic numbers 114 and 116 (IUPAC Recommendations 2012)”. doi:10.1351/PAC-REC-11-12-03. https://www.degruyter.com/downloadpdf/j/pac.2012.84.issue-7/pac-rec-11-12-03/pac-rec-11-12-03.pdf. Läst 18 januari 2018.  IUPAC

Externa länkar

redigera