Centaur är en klass av isiga planetoider namngiven efter den mytiska rasen kentaur. Centaurer roterar runt solen mellan Jupiter och Neptunus. Den första centauren som upptäcktes var 2060 Chiron år 1977. Den största som är känd är 10199 Chariklo som upptäcktes 1997.

Fördelningen av asteroider i det yttre solsystemet. De orangea prickarna är centaurer medan de gröna är objekt i Kuiperbältet.

Ingen centaur har blivit fotograferad på nära håll, men det finns bevis som pekar på att Saturnus måne Phoebe, som fotograferades av Cassini år 2004, kan vara en infångad centaur.

Med hjälp av Hubbleteleskopet har forskarna kunnat lista ut vissa egenskaper hos 8405 Asbolus yta.

Centaurers omloppsbanor

redigera

Karakteristiskt för centaurer är att de rör sig bland gasjättarna i det yttre av Solsystemet. Ofta korsar de Saturnus och Uranus omloppsbanor och i vissa fall även Neptunus. På grund av gasjättarnas gravitation anses denna typ av objekt ha en instabil omloppsbana på lång sikt, (miljoner år). De har sannolikt sitt ursprung bland kuiperbältet[1] och det finns centaurer som fortfarande har det mesta av sin omloppsbana i kuiperbältet. Gränsen mellan scattered disc och centaur är därför flytande som t.ex. för 1996 TO66. Andra ytterligheten är Chiron och Echeclus som går så långt in i solsystemet att de uppträder som kometer med en karakteristisk koma när de är i det inre av sin omloppsbana.

Kända centaurer

redigera
Namn År Upptäckare
2060 Chiron 1977 Charles T. Kowal
5145 Pholus 1992 Spacewatch (David L. Rabinowitz)
7066 Nessus 1993 Spacewatch (David L. Rabinowitz)
8405 Asbolus 1995 Spacewatch (James V. Scotti)
10199 Chariklo 1997 Spacewatch
10370 Hylonome 1995 Mauna Kea Observatories
31824 Elatus 1999 Catalina Sky Survey
32532 Thereus 2001 NEAT
49036 Pelion 1998 R. J. Whiteley och D. J. Tholen
52975 Cyllarus 1998 N. Danzl
54598 Bienor 2000 Deep Ecliptic Survey
55576 Amycus 2002 NEAT

Referenser

redigera
  1. ^ Audrey Delsanti and David Jewitt, "The Solar System Beyond The Planets" [1]