Ej att förväxla med Karl Ångström.

Carl Ångström, född 22 april 1856 vid Taberg, Nordmarks socken, Värmland, död 18 september 1932 i Engelbrekts församling, Stockholm,[3][4][5] var en svensk ingenjör. Han var son till professor Carl Arendt Ångström.

Carl Ångström
Född22 april 1856
Nordmarks församling, Sverige
Död18 september 1932[1] (76 år)
Engelbrekts församling, Sverige
Medborgare iSverige[1]
SysselsättningMaskiningenjör
FöräldrarCarl Arendt Ångström
Utmärkelser
Polhemspriset (1882)[2]
Redigera Wikidata

Ångström genomgick Teknologiska institutet 1873–1876 på mekaniska avdelningen, var maskinarbetare och ritare i Pittsburgh och vid Pennsylvania Railroads verkstäder i New York 1876–1878 samt konstruktör och maskiningenjör vid Washburn & Moens järnverk och verkstäder i Worcester, Massachusetts, 1878–1884.

Återkommen till Sverige 1884, verkade Ångström som konstruktör och maskiningenjör vid Stora Kopparbergs bergslag till 1890, då han utnämndes till yrkesinspektör i dåvarande södra distriktet. Åren 1892–1909 var han verkställande direktör i Motala Verkstads Nya AB och chef för dess verkstäder.

Ingenjörföreningen tilldelade honom 1882 Polhemspriset för en avhandling om vattenturbiner. Han skrev även uppsatser i tekniska ämnen i fackpressen. Ångström fungerade som prisdomare vid industriutställningarna i Stockholm 1886 (mindre industrin) och 1897, Malmö 1896, Gävle 1901 och Helsingborg 1903. Åren 1902–09 var han ledamot av Verkstadsföreningens överstyrelse. Ångström gravsattes i Gustav Vasa kyrkas kolumbarium i Stockholm.

Källor

redigera
  1. ^ [a b] Libris, Kungliga biblioteket, 12 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.polhemspriset.se .[källa från Wikidata]
  3. ^ Dagens Nyheter, 20 september 1932, sid. 15
  4. ^ Svenska Dagbladet, 20 september 1932, sid. 8
  5. ^ Sveriges dödbok 1901–2013