Wikipedia

Ane Brun

norsk sångerska och låtskrivare

Ane Brun, egentligen Ane Kvien Brunvoll, född 10 mars 1976 i Molde, är en norsk sångerska och låtskrivare. Ane Brun är född och uppvuxen i Molde / Harøy[2], men är numera bosatt i Stockholm. Hon driver sitt eget skivbolag Balloon Ranger Recordings.

Ane Brun
FödelsenamnAne Kvien Brunvoll
Född10 mars 1976 (48 år)
Molde, Norge
BakgrundNorge Norge / Sverige Sverige
GenrerVisor, vuxenpop, folk, country
RollSångare, musiker, låtskrivare
InstrumentSång, gitarr
År som aktiv1993 –
SkivbolagDetErMine, Balloon Ranger Recordings
ArtistsamarbetenMadrugada, Tomas Andersson Wij, Elin Sigvardsson, Theresa Andersson, Ron Sexsmith, Peter Gabriel, Lisa Ekdahl, Koop
Utmärkelser
Spellemannpriset för årets kvinnliga artist (2005)
Spellemannpriset för årets hit (2005)
Alarmpriset för pop (2006)[1]
Prins Eugens Kulturpris (2009)
Spellemannpriset för årets kvinnliga artist (2011)
Ett uppträdande i Sommarkrysset 2014.
Ane Brun, Hamburg 2008.

Karriär

redigera

Brun kommer från en musikerfamilj, men det var inom rytmisk sportgymnastik som hon utmärkte sig mest, och som hon också tävlade i med en viss framgång.[2] Hon är känd för lugnet och nakenheten i sin softa röst och i bakgrundsmusiken.

Efter gymnasiet flyttade hon runt och bodde bland annat i Spanien, Oslo, Bergen och Uppsala. När hon var 21 år fick hon familjens gamla akustiska gitarr och började öva på den. Hon började också skriva melodier. Under samma tid studerade hon också juridik, spanska och musik.[2]

Kärleken gjorde att hon flyttade till Stockholm år 2000. Hon uppträdde först på små klubbar, men sommaren 2001 blev hon inbjuden till Hultsfredsfestivalen. Detta blev ett slags genombrott i Sverige. I april 2003 kom singeln "Are they saying goodbye?". Den blev utgiven på skivbolaget "DetErMina Records", ett skivbolag Brun startade tillsammans med Ellakari Larsson.[2]

I maj kom det första hela albumet från Brun, Spending Time with Morgan. Albumet var uppkallat efter hennes Morgan stålsträngsgitarr, och bestod helt och hållet av egna kompositioner. Redan på detta albumet kan man höra hennes lugna men intensiva melodier, personliga texter och karakteristiska röst, bland annat på öppningsspåret "Humming one of your songs". Flera låtar fick mycket speltid på radio, speciellt i Sverige.[2]

Karriären krävde nu så mycket tid att hon inte hade möjlighet att göra allt arbete med skivbolaget "DetErMina" själv. Skivbolaget började samarbeta med "V2 music". Genom dem fick albumet distribution i 11 länder och Brun kunde koncentrera sig mer på att vara artist och låtskrivare på heltid.[2]

I februari 2005 kom andre albumet, A Temporary Dive. Det var med detta album hon fick sitt stora genombrott. Singeln "My lover will go" blev en stor hit. Albumet var producerat av Katharina Nutall. Nu stod festilvaljobben i kö och albumet gick ända till toppen av VG-lista. Albumet blev utgivet i hela Europa, USA och Japan. Hon fick Spellemannprisen i klassen "Bästa kvinnliga artist", Alarmprisen i klassen pop, och nomineringar till Grammis och European MTV Music Awards 2005.[2]

Redan samma år kom hon ut med ett slags sidoprojekt, Duets, som var duetter med 10 av hennes personliga favoriter. Duetten med Sivert Høyem, på låten "Lift Me", var den som gjorde mest succé, och vann Spellemannprisen, som årets låt, under utdelningen för 2005. År 2006 var Brun på en USA-turné. Hon fick här bra recensioner i både Time, Rolling Stone och Washington Post. Efter den turnén var hon uppvärmningsartist för A-ha på flera konserter. Med inspelningar från en Skandinavienturné med DMF String Quintet, Staffan Johansson och Nina Kinert kunde Brun släppa sitt första livealbum 2007. Albumet Live in Scandinavia blev nominerat till Spellemannprisen.[2]

Brun har även samarbetat/turnerat med många artister, från mer lokalt kända till världsartister, såsom Madrugada, Tomas Andersson Wij, Elin Sigvardsson, Theresa Andersson, Ron Sexsmith, Peter Gabriel med dottern Melanie och Leonard Cohen.[3] 2007 medverkade hon i en duett på Moneybrothers skiva Mount Pleasure som heter "It Might As Well Be Now". Hon har också haft succé med "Koop Island Blues" tillsammans med Koop (2006/2007).

År 2008 kom femte albumet, Changing Of The Seasons, producerat av Valgeir Sigurðsson. Albumet fick bra recensioner, också i amerikanska "Spin" och New York Times". Det blev turné i Europa och Skandinavien. Bland annat höll Ane Brun en uppmärksammad föreställning på Stockholms Konserthus den 3 oktober 2008. Bara kort därefter gjorde hon en två veckor lång USA-turné.

Samma år kom Sketches, som är en slags akustisk version av Changing Of The Seasons. Den 16 september 2009 släpptes live-DVD/CD:n Live at Stockholm Concert Hall, skivresultatet av framträdandet i konserthuset året innan. Samma år medverkade hon även på Lisa Ekdahls skiva Give Me That Slow Knowing Smile och startade samma år också musikprojekt-initiativet No More Lullabies med konserter etc i samarbete med andra kända artister för att sätta fokus på klimatförändringsfrågan, som engagerar henne mycket.

År 2011 kom It All Starts With One, som ännu en gång gav henne Spellemannprisen som bästa kvinnliga artist. Hon har fortsatt att ge ut album med jämna mellanrum. Hon sjöng också år 2015 på "Can’t Stop Playing" med Dr. Kucho! och Gregor Salto. Denna nådde Top 5 på singellistan i England.

Hennes musik har spelats i svenska reklamfilmer för TV. 2015 spelades hennes version av "Feeling Good" i en reklamfilm för det svenska bilmärket Volvo. Hennes version av "At Last" spelas i en reklamfilm för Volvo-bilen Polestar 2.

Privatliv

redigera

En kort tid efter att hon gett ut första skivan blev hon diagnostiserad med sjukdomstillståndet SLE, något hon inte orkat tala om offentligt förrän 2011, men med de ordinerade behandlingarna säger hon sig inte känna av några större problem med det.[4]

Diskografi

redigera
Studioalbum
Livealbum
Samlingsalbum
  • 2011 – Beginner's Guide to Scandinavia (3 CD, Nascente)
  • 2013 – Songs 2003–2013 (2 CD)
  • 2013 – Rarities (2 CD)
EP
Singlar (urval)

Priser och utmärkelser

redigera

2005 bev hon nominerad som "Bästa norska artist" vid MTV Europe Music Awards och som "Tidernas bästa norska artist" i omröstning i NRK.

Referenser

redigera
  1. ^ Alarmprisen er historie, Stavanger Aftenblad (på norska), läs online .[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h] ”Rockipedia - Ane Brun”. Arkiverad från originalet den 3 september 2019. https://web.archive.org/web/20190903011343/https://www.rockipedia.no/artister/ane_brun-56551/#/. Läst 10 oktober 2018. 
  3. ^ Artistpresentation Arkiverad 25 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Stockholms konserthus. Läst 2015-09-01.
  4. ^ Dagens Nyheter 7 augusti 2011, Intervju
  5. ^ ”Rockipedia: Ane Brun”. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131018143803/http://www.rockipedia.no/artister/ane_brun-56551/. Läst 12 mars 2016. 
  6. ^ NRK kultur og underholdning: Alarmprisen 2006
  7. ^ ”Popsenteret: Rolf Gammleng-prisen 2009”. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201027063451/https://www.popsenteret.no/ArticleDetails.aspx?ArtId=145&mid=21. Läst 12 mars 2016. 
  8. ^ ”Webb-TV: Ane Brun och Sofia Karlsson prisade under Norges ambassads årliga julkonsert”. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100821094408/http://www.norge.se/News_and_events/Kultur/Webb-TV-Ane-Brun-och-Sofia-Karlsson-prisade-under-Norges-ambassads-arliga-julkonsert/. Läst 27 januari 2010. 
  9. ^ Aftonbladet 7 juni 2021 Läst 7 juni 2021.

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ane_Brun&oldid=56160723”