Fredrik III (da. Frederik 3.), född 18 mars 1609, död 9 februari 1670 kung av Danmark och Norge 1648-1670. Son till Kristian IV av Danmark och Anna Katarina av Brandenburg. Gift 1643 med Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg (1628-1685).
| Fredrik III | |
|---|---|
| |
| Porträtt av kung Fredrik av Paul Prieur från 1663 | |
| Regeringstid | 28 februari 1648–9 februari 1670 (21 år och 346 dagar) |
| Kröning | 23 november 1648 i Vor Frue Kirke i Köpenhamn |
| Företrädare | Kristian IV |
| Efterträdare | Kristian V |
| Valspråk | Herren varde min försyn (latin: Dominus provedebit) |
| Regeringstid | 28 februari 1648–9 februari 1670 (21 år och 346 dagar) |
| Företrädare | Kristian IV |
| Efterträdare | Kristian V |
| Gemål | Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg |
| Barn | Kristian V Anna Sofia Fredrika Amalia Wilhelmine Ernestine Georg Ulrika Eleonora Ulrik Frederik Gyldenløve |
| Ätt | Oldenburgska ätten |
| Far | Kristian IV |
| Mor | Anna Katarina av Brandenburg |
| Född | 18 mars 1609 Haderslevhus slott i Haderslev i Danmark |
| Död | 9 februari 1670 (60 år och 328 dagar) Christiansborgs slott i Köpenhamn |
| Begravd | Roskilde domkyrka |
| |
| |
Fredrik fick en god uppfostran, och intresserade sig hela sitt liv för vetenskaperna, bland annat för alkemi, och blev grundare av det kungliga biblioteket i Köpenhamn. I samband med faderns planer på att bli Nordtysklands "generalbiskop", blev Fredrik biskop eller koadjutor i flera tyska stift, men denna maktställning grusades genom freden i Lübeck 1629. 1634 blev dock Fredrik ärkebiskop i Bremen och 1635 biskop i Verden, men genom kriget med Sverige 1643-45 gick dessa förlorade, och 1647 avsade sig Fredrik sina anspråk, då efter den äldre broderns död utsikter att bli dansk kung yppat sig.[1]
I sina tyska länder var Fredrik illa omtyckt, men själv gav han ej upp tanken på att återvinna dem, och genom giftermålet med Sofie Amalie av Braunschweig-Lüneburg 1643 hade han ytterligare stärkt sina tyska förbindelser. Vid faderns död 1648 var Fredrik den givne tronkandidaten, men adeln fruktade den kalle, inbundne och härsklystne fursten och hans drottning, och hans strider med Anders Bille 1644-45 hade ökat motviljan. Endast med svårigheter och mot en mycket bindande konungaförsäkran lyckades Fredrik bli vald till kung.[1]
Redan från början var hans målsättning envälde, och genom störtandet av Hannibal Sehested och Corfitz Ulfeldt ökade hans makt. Genom krigen mot Sverige, för vilka Fredrik bar huvudansvaret, lyckades han få sin vilja om enväldesstyre infriat, om än på annat sätt än han tänkt sig.[1]
Barn inom äktenskapet
- Kristian V född 1646
- Anna Sofia född 1647, gift med Johan Georg III av Sachsen
- Fredrika Amalia född 1649 gift med Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp. (→ Holstein-Gottorpska ätten)
- Wilhelmine Ernestine född 1650 gift med Karl I av Pfalz-Simmern.
- Georg född 1653, gift med Anna av Storbritannien
- Ulrika Eleonora född 1656, gift med Karl XI av Sverige. (⇒Pfalziska ätten)
Barn med Margarete Pape
- Ulrik Frederik Gyldenløve, född 1638