13 december 2024

I mörka natten i midvintertid...


 ... vi hälsar dig, väna Lucia.


Välkommen du goda med ljuset hit,
välkommen med hälsning om julefrid,
välkommen med ljus i din krona.

Önskar er alla en fin helg med många ljus runt er. Kram! 

8 december 2024

Visst innehöll tiden mer tid förr?


Tidig morgon, andra advent. Jag har dukat upp min vanliga frukost. Men också lagt fram paket nummer två från dotter Lisas paketkalender. Nu har det blivit tradition att jag och hennes systrar får varsitt adventspaket att öppna. 

Paketet innehöll en Rocky Road med sked. Den ska jag njuta av och röra ner i en kopp varm mjölk under Ernsts julprogram i kväll. Ska bli spännande att smaka nåt jag aldrig smakat tidigare.

Trots att jag bokstavligen drar benen efter mig går dagarna fort. Märkligt det där med tid. Visst innehöll tiden mer tid förr?

Adventskram till er alla!

1 december 2024

Adventshälsning


Jag tänder det första adventsljuset och läser som jag brukar När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt... tyst inom mig.

Enklaste enkla är det hos mig denna första advent. Även om jag inte är religiös i ordets rätta betydelse så tycker jag om allt som har med julens ankomst att göra. Advent för mig är tända ljus, stjärna i fönstret, glögg med pepparkaka och eftertanke. Jag är tacksam över livet och allt jag fått vara med om. 

Är också tacksam för att ha fått datum för en andra ryggoperation. Före jul också, så bra!

... och jubelpsalmen klingar, i helig tid. Advent.

Hoppas ni har det bra denna första adventssöndag.

26 november 2024

Tre änglar har jag


Döttrarna, mina änglar, har varit här och hjälpt mig med sånt som jag klarat själv hela livet. Sätta upp vintergardinerna i köket till exempel. Kliva upp på en trappstege, tidigare så självklart. Nu måste jag få hjälp. Och det är svårt att inse.

Gardinerna är gamla och älskade, när jag räknar efter lika gamla som min yngsta dotter... alltså 45 år! Jag blev tvungen att räkna en gång till, jo så är det. Min mor har sytt dem och virkat fransbården. De har suttit uppe i något fönster under vintern i alla mina olika boenden genom åren. Nu passar de bra i köket.

Detär nåt speciellt med den första hyacinten. Längtar till advent. Nu är adventsakerna hämtade från källaren och en av mina änglar kommer på torsdag och sätter upp stjärnor och stakar. 

Att ha sina döttrar så nära är få förunnat. Likaså att få hjälp så fort jag knystar är inget jag nånsin tagit för givet. Tre änglar har jag. Den finaste gåvan i livet.

Väntar nu på tid för en andra ryggoperation. Hoppas att det blir före jul.

Tack för den fina omtanke jag får! Önskar er alla en härlig adventstid.

20 november 2024

Livet pågår


Jag ser att det kommit lite snö under natten. Äppelträdet, som har tusentals äpplen kvar, rör sig makligt i vinden utanför mitt köksfönster. Jag läser. Och läser. Livet pågår. Mitt vänstra ben vill inte hänga med. Nervsmärta, ständigt pulserande. Inte roligt alls. Jag har gjort ytterligare en MR-röntgen. Får svar nästa vecka. Troligen blir det en ny ryggoperation.

Nu passar Linda Olssons böcker mitt sinnelag. Läser om dem igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vill bara att ni ska veta varför jag saktar ner på mina blogginlägg. Har verkligen inget att komma med. Är inte van att vara trött och modfälld. 

Ett deppigt inlägg, jag vet. Men just idag känns allt så ovisst.

Ta hand om er.

13 november 2024

Min älskade sambo


2018 träffades vi för första gången, Iris och jag.

Hon skulle då fylla tre och bodde hos sin uppfödare Famanas och hade fött två kullar kattungar. Efter den sista kullen kom hon inte längre överens med de andra katterna och uppfödaren sökte ett hem åt henne där hon skulle få vara ensamkatt. Jag hade då sen en tid tillbaka bestämt mig för att försöka få tag på en vuxen omplaceringskatt och letade egentligen efter en Helig Birma.

Av en ren tillfällighet surfade jag in på Famanas hemsida där uppfödaren Anna lagt ut frågan om nån var intresserad av en omplacering. Rasen Ragdoll var jag inte alls bekant med och läste snabbt allt jag kom över på nätet. Märkte direkt att den skulle passa mig. Skickade in en intresseanmälan där jag fick berätta om mig själv och varför jag var intresserad av en omplacering. Anna ringde efter ett par dagar och efter att ha fått förklara vilket liv katten skulle få hos mig så bestämdes tid för ett besök.

Iris knockade mig direkt! Tycke verkade uppstå från hennes sida också och Anna bestämde sig för att jag skulle få äran att bli Iris nya matte. Med ett dunkande hjärta åkte jag hem och en vecka senare hämtade jag henne. 

Nu har vi varit ett par i mer än sju år och bättre sambo finns inte! Inte en sekund har jag ångrat mig. Nog tror jag ödet hade ett finger med i spelet den där kvällen jag trillade in på Famanas hemsida...

Tack Iris för att just du kom in i mitt liv!

En fin dag önskar jag er.

9 november 2024

Friskhetstecken

Visst är det ett friskhetstecken när man får lust att laga mat igen? Inte bara äta matlådorna man förberett i frysen.

Jag tog det jag hade i kylskåpet och gjorde en enkel broccoligratäng med falukorvstrimlor och småtomater. Supergod blev den! Så här gjorde jag...

En färsk broccoli i bitar. Jag använder stocken också, bara att skala och skära tunt.

En snutt falukorv i tunna strimlor

10 delade småtomater

En äggstanning på 3 ägg och 3 dl mjölk. Kryddad med salt och svartpeppar.

Varvade allt och stekte i ugn i 200 grader varmluft, ca 25-30 minuter.


Det är dag 12 efter operationen och fortfarande är jag himla trött, vinglig i ett ben och har viss värk kvar. Men betydligt piggare och nu anar jag ljuset igen. Hurra!

Ha det gott alla därute!

6 november 2024

Kram och tack!


 Tack för alla välgångsönskningar! På olika sätt har jag fått så många krya-på-dig-hälsningar...

Blommor, kommentarer, mejl, sms och telefonsamtal.

Så glad över min familj, släkt och vännerna runt mig.

Mår sådär men hoppas att det vänder snart.

Och tänk att jag har er. Kram och tack!

2 november 2024

Tacksam

Det är lördag morgon och jag opererades för spinal stenos och diskbråck i tisdags. Lätt morfinvimsig gör jag detta inlägg. Att jag känner mig som överkörd av en buss efter operationen (som tog fyra timmar) är nog normalt. Jag är så tacksam över att allt har gått bra. Nyttigt att lära sig förstå att rehabiliteringen kommer ta tid. Framsteg... och bakslag. Sakta, sakta, sakta...

En gammal bild får symbolisera min tillvaro just nu.

Önskar er alla fina dagar och god hälsa.

29 oktober 2024

Boktips... Gravglänta


Mattias Edvardsson har släppt sin första bok i en serie kriminalromaner som kallas Brottsplats Söderslätt. Handlar om polisassistent Unni Hilding och hennes kollegor i Trelleborg. Gravglänta heter första delen och jag har precis lagt den ifrån mig. En mycket spännande historia. Och helt oblodig, gillar inte böcker som ingående beskriver offrens skador. Enkel i språket och mycket läsvärd.

Nu är jag sugen på att läsa andra böcker av honom för han har skrivit många. Under tiden väntar jag på del två av Brottsplats Söderslätt. Härligt när man hittar en författare man tycker om som man inte råkat på tidigare.

Kanske ni läst något av honom?

25 oktober 2024

Lite skralt


Den här tiden är det lite skralt med blommor på köksbordet. Den här lilla kranspeperomian får stå här så länge. Såg en höststjärna när jag handlade senast, den aprikosfärgade julstjärnan ni vet... men nää. Den känns inte riktigt rätt än. Förresten är ju julstjärnor inte bra för katter. Fastän Iris inte skulle falla sig in att tugga på ett blad så vill jag inte chansa.

Tavlan med den fint illustrerade trasten, eller om det är en stare? har följt mig genom åren. Ibland sitter tavlan på väggen, ibland står den i ett fönster eller som här, lutad mot väggen. Tycker mycket om den. Fåglar i olika skepnader har en plats i mitt hem. Men de riktiga får vackert sitta i äppelträdet utanför fönstret. Kan verkligen studera dem på nära håll även om det nu är lika skralt på fåglar där som på blommor på köksbordet. En och annan skata bara. Törs man säga att man längtar efter en hyacint? Nää, skojar bara. Än är det oktober kvar.

Önskar er fina dagar. Kram!

22 oktober 2024

Medan jag väntar...

... bakar jag tekakor. Emellanåt får jag sug efter dessa godingar. Egentligen är de alldeles för goda!

Är rastlös så här i väntans tider och letar lagom aktiviteter. Kan ju vara bra att ha i frysen sen när jag är hemma igen efter sjukhusvistelsen. För då kanske jag inte har så mycket lust att baka. Eller göra nånting annat heller. Nu räknar jag dagarna och håller mig ifrån folk så jag inte drar på mig en förkylning. 

Här kommer receptet ifall ni har lust.

Tekakor – goda som bara den
Ca  24 st

50 g jäst
5 dl fingervarm mjölk
3 msk honung
1 äggula
11 dl vetemjöl
2 dl havregryn
200 g rumsvarmt smör
1 tsk salt

Lös upp jästen i lite av mjölken och blanda sen allt utom smöret, som klickas i undan för undan. Arbeta degen ordentligt och jäs minst 45 min.
Knåda, dela i två delar, gör rullar och skär ca 24 bitar som klappas ut till tunna rundlar, naggas och läggs på bakpappersklädd plåt. Jäs 45 min och sätt ugnen på 250 grader under tiden.
Innan tekakorna sätts in kastas lite vatten i ugnen inför varje plåt. Grädda ca 8 min. Låt svalna under duk.

Mums! Ha det gott.

17 oktober 2024

17 oktober


Jag gjorde ju ett inlägg om glädjefyllda 10 oktober nyss. Men ett än mer minnesvärt datum är dagens... den 17 oktober!

Vill ni veta varför?

För det första... ett av mina barnbarn fyller 30 år idag. Hurra för Viktor!

För det andra... ett annat barnbarn har klarat sitt körkort. Hurra för Mille!

För det tredje... jag har fått ett operationsdatum. Hurra för mig!


Kan 17 oktober bli bättre?

Hoppas ni också har nåt speciellt att glädjas åt.

14 oktober 2024

Mina alldeles egna små solar


Lite större trodde jag nog att blomkorgarna på solrosorna skulle bli när jag sådde dem. Och slå ut lite tidigare. 

Vågade inte ha dem kvar i pallkragen längre ifall nattfrosten kommer på allvar. Tror ni knopparna orkar slå ut? Sorten heter Sunspot och är en variant som inte blir högre än 50 cm. 

Lyser upp i köket. Mina alldeles egna små solar.

Ha det gott mina vänner.