Jag arbetar som personlig assistent och för ett år sen hade jag förmånen att få följa med min brukare på Rockabilly kryssning. Så himla roligt! Jag är till vardags ingen Rockabilly pingla, men kände att jag inför den här resan ville ha kläder som passade in och ändå var så pass mycket jag att de var användbara även efter. Efter många funderingar fram och tillbaka kom jag fram till att det nog skulle bli för kallt med en klänning. Ett par slimmade jeans med hög midja och en topp till fick det bli.
Jeansen syddes efter samma mönster som mina grå byxor, men jag tog in benvidden från knäna och ner och höjde midjan ca 5 cm. Jag hade turen att det låg en lagom stor bit stretchjeans på hyllan och väntade och i min blixtlåslåda fanns en röd dragkedja i perfekt längd. Det enda som jag behövde köpa till var stickningstråden. Eftersom jag har mycket svank fick jag göra bredare insnitt för att byxan ska följa mina former. Det gör att framstycket är bredare, det syns mer på galge än på, men det får jag justera om jag syr ett par till.
Till toppen utgick jag från ett av mina favoritmönster: Simone ur "Boken" som jag sydde i ett tyg med Betty Boop mönster. Jag förlängde ärmarna till 3/4 längd och bandkantade halsringningen.
Jag är med i Vi Sytokiga på Facebook och sen några veckor tillbaka finns där en ny syutmaning varje vecka. Förra veckan var utmaningen att sy så mycket som möjligt av en meter tyg. Någon vecka har det varit återbruks relaterat. Allt är frivilligt, men det är ju så fantastiskt roligt att vara med i utmaningar så jag har försökt få ihop något varje vecka.
Ena veckan handlade det om nystart och då kom jag på att jag skulle sy mina första riktiga byxor till mig själv. Jag har nämligen inte tidigare sytt något mer avancerat än leggings och enkla knytbyxor till mig. En anledning har varit att jag har haft svårt att komma över spärren mot att sy blixtlås och gylf. Jag har trott att det är så svårt att jag inte ens har försökt. Nu bestämde jag mig för att det faktiskt var dags och letade upp ett stretchigt gråmelerat tyg i mina gömmor. Mönstret tog jag från Ottobre woman 2 / 2013, Curvy and Smart. Ett passande grått blixtlås fanns även det hemma. Lite fick jag sprätta innan jag fick till gylfsprundet, men det gick! På bakstyckena finns insnitt som gör att byxorna sitter väldigt bra över rumpan, dessa gjorde jag bredare efter en användning. Ja, just det- mer sprättande då linningen tvunget måste bort innan ändringen kunde göras och sen dessutom kortas då midjevidden blev mindre. Sen har jag ju rätt korta ben så även dessa fick jag korta en del jämfört med orginalmönstret. Ja, en del meckande, men nu har jag faktiskt ett par sköna byxor som sitter bra! Och sådär himla svårt var det ju egentligen inte. Tvärtom riktigt roligt, andra paret är redan på gång.
Till byxorna sydde jag en enkel Simone i mönstrad viscosejersey med tungt fall. Först tänkte jag sy infodring i halsen, men det blev inte riktigt snyggt. Sömmen måste ha töjt sig för ringningen ville inte ligga plant utan vek sig utåt. Så jag sprättade(igen) och kantade med svart jersey.
Nu är det ett tag sen mitt senaste inlägg, men det har varit fullt upp sen jag började jobba igen. Helt har jag inte kunnat hålla mig borta från symaskinerna. En snabb sydate med en del av Blekingetokarna har jag hunnit med och nu sys det för fullt inför luciafirandet. Men jag kunde ju inte helt släppa Susie, nu när jag fått till mönstret så bra, så det fick bli en till. I härlig, mjuk velour, så det är som att ha myskläder på sig fastän man är lite mer uppklädd.
Som ni ser blev Susie lite längre den här gången och i nederkant har hon fått en volang. Ärmarna är även denna gång hellånga. Jag vågade inte pröva att kanta halshål och ärmslut med velour, eftersom jag tror att det hade blivit för tjockt, utan lyckades rota fram en singeljersey i en nyans som stämde ganska väl med velouren. Eller vad tycker ni? På det hela är jag rätt nöjd med klänningssusie, den fick faktiskt godkänt betyg av mannen, vilket är högst ovanligt. Men jag tycker att det blir lite konstigt bak, som veck där ryggen blir rumpa och ovanför det är det väldigt löst. Tror att det beror på min svank och min inte alltför lilla rumpa. Hur jag ska komma till rätta med problemet vet jag inte än, men om någon har tips om hur man kan göra tas det tacksamt emot.
I våras sydde jag en tunika efter ett mönster ur Ottobre woman. Den har jag använt en hel del sen dess ,men riktigt nöjd har jag inte varit då jag upplevt det som att avskärningen under bysten sitter för högt upp. Jag gjorde ett försök att rita om det övre framstycket, men eftersom jag inte hade någon koll alls på hur jag skulle gå till väga så stannade det vid en omritad mönsterdel. Men så hörde jag talas om FBA - full bust adjustment och hoppet väcktes, men ingen berättade hur man skulle göra riktigt. Inte förrän jag hittade bloggen Sew, sew, sew your boat förstod jag. Där beskriver Alexandra alla steg till att justera ett vanligt mönster så att det passar just dig. Helt fantastiskt!
Enkelt beskrivet kan man säga att man klipper sönder mönstret och drar isär delarna innan man ritar en ny mönsterdel. Det skiljde en hel del på originalet och "min" slutgiltiga mönsterdel. För att visa det la jag dem ovanpå varandra. Det är inte en jättebra bild, men man ser ändå skillnaden.
Detta är mitt första försök till FBA och jag är lyrisk över resultatet. Eftersom det var ett test vågade jag inte sy i något av mina fintyger utan jag rotade fram en gammal stuv från SoS, en supermjuk och stretchig trikå, jag som ursprungligen var tänkt till något plagg till lillebror. Förutom FBA gjorde jag två ändringar: förlängde ärmarna 15 cm till hellånga med puff och förlängde fålldelarna 5 cm. Fållen gjorde jag 4 cm bred mot 2 cm som det skulle vara så i slutändan blev den inte så mycket längre. Nu ska jag bara bestämma mig för vilket av mina fintyger som jag ska använda till nästa tunika.
Japp, även jag har fallit offer för boken. I fb-gruppen Vi Sytokiga fick jag först nys om en ny svensk bok med mönster för kvinnor och blev nyfiken. Mitt bibliotek höll precis på att köpa in den så jag behövde inte vänta så värst länge innan jag kunde hålla den i mina händer. Och ja, den är bra, riktigt bra! Faktiskt så pass att jag numera äger ett eget exemplar av den. Men den här toppen klippte och sydde jag från mitt låneex. Jag valde mönstret Simone som är figurnära och Nonnotyget köptes på Syfestivalen för att bli något somrigt till mig. Faktiskt köpte jag för ovanlighetens skull väldigt mycket tyg till mig själv på syfestivalen i februari. Barnen har jag redan så mycket tyger till så det var nästintill överflödigt att köpa mer till dem. Tillbaka till toppen: jag tänkte mig den och en jeanskjol eller kanske ett par shorts. Men tills värmen kommer får jag nöja mig med vanliga jeans till och det är ju inte så dumt det heller.
Jag jobbar ju som en del av er vet inom handikappomsorgen och för en tid sen fick jag en beställning på påsvantar till en brukare jag tidigare arbetat med. Det är vantar som passar för personer som inte använder sina händer aktivt och som ibland kan ha svårt att använda vanliga tumvantar. Vantarna blev väldigt bra, så bra att jag nu fått ytterligare en beställning fast till en annan brukare. Önskemål var svarta eller grå för att passa in i brukarens övriga garderob. I min lokala tygaffär hittade jag ett mörkt grått tyg som var melerat på utsidan och härligt fluffigt på insidan. Riktigt gosigt tyg som jag gärna hade haft byxor i. Eftersom tyget var så härligt inuti valde jag att ha både inner- och yttervanten i samma tyg, så dubbla lager gos för värmens skull.
Lillebror var tvungen att känna lite på vantarna när jag skulle fota. Här ser man ju storleken också, som jag givetvis anpassar efter varje hand.
Årets första plagg blev ett par jobbleggings till mig själv. Så skönt att slippa jeansen någon dag till nu efter all god mat under ledigheten.
Tyget köpte jag redan tidigt i höstas på Stoff & Stil och FAKTISKT var tanken just att sy leggings av det, men sen kom jag aldrig till skott. I mellandagarna bläddrade jag lite i olika sömnadstidningar för lite inspiration och ett tag funderade jag på ett par byxor med lite pös upptill, fickor och så avsmalnande ben. Det hade nog varit supersnyggt, men då tog fegisen i mig överhanden, ja, det hade ju varit mycket svårare att få till mönsterpassningen så att ränderna stämde riktigt med sidsömmar också. Jag körde på säkra kort och sydde leggings efter ett beprövat Ottobremönster och förlängde det så leggingsen blev hellånga. När det var dags att fålla visade det sig att jag gott kunde förlängt dem ytterligare lite då fållen blev mikroskopisk. Men mönsterpassningen blev i varje fall nästintill perfekt!
Sista arbetsdagen innan jul idag, eller iaf sista på dagcenter och då har jag haft som tradition att klä mig lite juligt. Förra året hade jag en spelande tomteluva som var väldigt underhållande, men i år blev det en julkjol/ klänning sydd av en julduk och en stor bit muddväv. Mudden är så lång att jag om jag vill kan ha kjolen som en kort klänning, men det passar inte riktigt på jobbet så idag är det en julkjol. En bild med den på bjuds också, tagen av ena av storebrorsorna i all hast nu på morgonen. Örhängena är också nya tillverkade igår kväll, men en närmare bild på dem bjuder jag på lite senare, eller kanske imorgon då jag ska på julkoncert ikväll.
