Filten Vivid

Äntligen dags att visa upp filten som jag stickade i somras! Den har varit färdig ett bra tag, men jag har inte haft tid att dokumentera den. Nu ville jag i alla fall passa på, innan alla vackra höstlöv förmultnar.

Som jag skrev i somras, ville jag sticka upp lite av mitt restgarnslager. För flera år sedan köpte jag massor av alpackagarn för att virka mormorsrutor, men efter att ha virkat två babyfiltar i andra färgställningar, var jag redigt trött på mormorsrutorna och garnet blev liggande.

Jag stickar hellre än jag virkar, så när jag hittade mönstret på Ravelry, kändes det som att garnet var ämnat till just det här projektet. Filten heter Vivid och är designad av tincanknits.

Det gick åt ett nystan vardera av de sex gula och röda nyanserna och ca 10 g av två bruna. Jag använde strumpstickor nr 3 i trä från KnitPro. Så sköna!

På Pinterest hittade jag en så snygg monteringsteknik, där stickade eller virkade rutor virkas ihop, så att en fin kedjesöm av maskor bildas. Ett praktexempel på hur monteringen kan ge ett projekt det lilla extra, tycker jag! Jag hoppas att det går att se videon, annars har jag även lagt upp den på min instagram, där jag heter nyster.blogspot.

En närbild på monteringsmaskorna. De två övre linjerna är baksidan och den nedre framsidan, med ett varv vanliga fasta maskor längs ytterkanterna. Sömmarna ser kanske vita ut på bilden, men är i själva verket svagt vaniljgula, vilket jag tyckte blev mjukare ihop med de andra färgerna. Visst blev det prydligt?

Filten blev ungefär 85x115 cm, det vill säga ganska lagom för en spjälsäng eller vagn. Eftersom jag inte är i behov av vare sig det ena eller det andra just nu, hade jag tänkt lägga undan filten och spara den till framtiden, men det har visat sig att den är perfekt att ha med när jag pluggar på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva här i stan, eftersom många av salarna där är svinkalla att sitta i. 

Titta vilken perfekt matchning det råkade bli med skorna och jackan! Det känns kul att vara klar med filten och skönt att ha minskat restgarnslagret en aning. Inte för att det märks så mycket, men ändå :)

En liten rosenknopp

Babysetet jag postade till min syster häromveckan, är nu invigt! Här ligger min lilla systerdotter Elsie på den dubbelstickade filten i sina nya kläder.  Sweetness overload, säger jag bara. Allting var lagom, utom den lilla hjälmmössan, som blev lite liten, tyvärr. Den får väl bli dockmössa i stället. Om jag stickar fler silkesmössor, ska jag prova att gå upp en stickstorlek, till stickor nr 2. Modellen är ju heller inte svår att sticka en storlek större än mönstret anger.

Dubbelstickad text

Efter att ha visat upp den dubbelstickade filten här och på Facebook, har jag fått lite frågor angående den stickade märkningen jag gjorde, så jag tänkte att jag kunde beskriva tekniken lite mer ingående i ett eget inlägg.

Att dubbelsticka bokstäver eller siffror är förstås inte svårare än att sticka vilket annat mönster som helst. Kruxet är bara att texten blir spegelvänd på stickningens ena sida om man följer ett vanligt diagram med text utritad. Därmed går ju lite av effekten med dubbelstickningen förlorad, när den ena sidan plötsligt blir en avigsida. Hemligheten ligger i att rita ut stickningens båda sidor separat, och hålla ordning på två diagram samtidigt när man stickar.

Texten på stickningens ena sida ritas ut som vanligt (översta raden). På andra sidan måste den både spegelvändas och skrivas baklänges (nedersta raden). De båda varianterna ritas med fördel ut under varandra, som jag gjort ovan, för att underlätta när man sedan ska sticka hela härligheten. 

När det kommer till själva stickningen, gäller det att hålla tungan rätt i mun. Om jag skulle dubbelsticka enligt diagrammen ovan, börjar jag som vanligt nere i högra hörnet. På den sida av stickningen som jag har vänd mot mig, alltså varvets räta maskor, följer jag det nedre diagrammet. För sidan som är vänd bort från mig, det vill säga varvets aviga maskor, följer jag det övre.

Mina första fem räta maskor, enligt nedre delen av bilden ovan, skulle alltså bli:

1 maska bottenfärg

3 maskor mönsterfärg

1 maska bottenfärg

Detta samtidigt som varannan maska (de aviga) stickas enligt det övre diagrammet:

1 maska bottenfärg

2 maskor mönsterfärg

2 maskor bottenfärg

Nu gäller det dock att komma ihåg, att det som är bottenfärg på stickningens ena sida, är mönsterfärg på den andra! Det är här det kan kortsluta sig lite i huvudet... Detta innebär också att man ibland stickar flera maskor av samma färg direkt efter varandra, både som rät och avig maska, vilket annars inte händer i dubbelstickning, då varje rät maska motsvaras av en avig i den andra färgen.

På mitt andra varv, börjar jag i diagrammens vänstra hörn, en rad upp. Nu visar dock det övre diagrammet de räta maskorna, och det nedre de aviga. Alltså motsatt från hur det var på första varvet. För mig underlättade det att tänka att det ena diagrammet alltid motsvarar sidan med vit botten på min filt och det andra den med rosa. Sedan stickar man på detta sätt, och följer hela tiden båda diagrammen. Det är till stor hjälp att placera ut markeringar tätt i stickningen - jag hade dem var 8:e maska - så att det går enkelt att dubbelkolla maskorna efter varje passerad markering. 

En provlapp är förstås också att rekommendera innan man börjar med något större projekt :)

Det krävde lite extra tålamod och koncentration, men nog blev det bra till slut!

Den dubbelstickade babyfilten

Då har det äntligen blivit dags att presentera den dubbelstickade babyfilten som jag stickat under hösten! 

Den 2 augusti 2015 lade jag upp maskor för en liten provlapp - min första dubbelstickning någonsin. Den sista oktober blev den så klar, filten till mitt nyaste lilla syskonbarn, som föddes 23 oktober. 

Det har varit ett riktigt roligt och utmanande projekt! Jag stickade med merinoullgarnet Lanett, som blir en fröjd av mjukhet när det tvättats, och använde stickor nummer 2. Filten är en kombination av två mönster som jag köpte av Inger Mårtensson i hennes Facebookgrupp "Inger´s Mönster & Tavlor" och sedan justerade något. Det gick åt sex nystan av vardera färg, det vill säga totalt 600 gram garn, och filten blev då ca 70x85 cm stor.

Märkningen lade jag själv till. Här, här och här skriver jag om det.

Även om jag just nu är ganska "mätt" på filten, är jag fortfarande helt fascinerad av dubbelstickning som teknik. Det var lite meckigt i början, men gick fort att komma in i, och på sätt och vis tycker jag faktiskt att det är enklare än vanlig mönsterstickning, eftersom det i dubbelstickning inte blir några flotteringar av mönstertråden och därmed, åtminstone för mig, är enklare att hålla en jämn spänning av de två trådarna.  

Därmed inte sagt att jag stickade helt jämnt. När jag stickat färdigt och maskat av, märkte jag att jag stickat mycket fastare - och snyggare - i slutet av filten än i början. Det visade sig som en rejäl skillnad i både bredd och längd, men tack och lov gick det ganska bra att sträcka ut den mindre sidan när jag tvättat filten och lagt den på tork. Det är ju på ett sätt ganska kul att så tydligt kunna mäta sin egen utveckling! Skulle jag sticka en ny filt nu, skulle den ju bli betydligt jämnare. Tror dock att ett sådant projekt får dröja lite :)

Jag må vara lite less på filten nu, men nog stinger det till lite i hjärtat att lämna ifrån sig den. Men jag är förstås glad att kunna välkomna min systers lilla bebis med något av det finaste någonsin jag stickat! 

En nöjd moster! Den som är nyfiken på dubbelstickning och själv vill prova, hittar många bra instruktionsvideor på Youtube och på Garnstudios hemsida. I det här inlägget har jag samlat de klipp jag själv använde när för att sticka filten. 

Avmaskning och uppläggning

Den rafflande upplösningen av projekt dubbelstickad babyfilt utspelade sig igår kväll; stickningen avslutades, överkanten syddes med maskstygn och trådarna fästes. Ja, det är sant, filten är klar! Jag kan inte bjuda på några bilder riktigt än, då den ligger på tork efter att ha sköljts upp. Nederkanten hade hunnit bli rejält smutsig efter några månaders hantering, men lite ulltvättmedel och även några punktinsatser med galltvål gjorde susen som vanligt. Ser fram emot att fota det färdiga resultatet!

Så fort jag lagt filten i blöt, lade jag upp maskor för nästa projekt. Jag har stickat koftor till alla mina syskonbarn, och självklart ska familjens nyaste tillskott ha en egen. I mina mönstersamlingar hittade jag det här lilla setet från 1944. Vanligtvis stickar jag de första babykläderna i helvitt, men jag tänkte att de små rosorna kunde bli ett bra sätt att sticka upp det rosa restgarnet från filten. 

Spegelvändning och en ankomst

Jag skrev i ett inlägg att jag ville sticka in mina initialer och ett årtal i den nedersta bården på filten, och jag skissade några varianter att provsticka. Efter tre stickade varv insåg jag att det dock fattades några varv i tankeprocessen... Grejen med dubbelstickning är ju att färgerna inverteras, men jag hade inte tänkt på att det även innebär att mönstret spegelvänds på ena sidan. Funkar ju inte riktigt i text dårå. Så det blev till att utmana de små grå och rita upp mina varianter även spegelvänt.

Överst på bilden syns början till den oavsiktligt spegelvända texten, innan jag förstod att jag behövde sticka denna sida spegelvänd och den rosa sidan rätt.. Det gick ganska bra att sticka de olika sidorna, men var betydligt jobbigare än vanlig dubbelstickning, där de båda sidorna alltid stickas med motsatt färg. Nu fick jag verkligen tänka efter, och dubbelkolla alla maskor, för att få det rätt. Skulle inte ge mig på att dubbelsticka bokstäver igen, i någon större skala.

Men jag är glad att det gick! Nu ska jag bara bestämma vilken variant jag ska sticka in i filten. De tjockare bokstäverna blir ju tydligare, men kanske passar de tunnare bättre in i det övriga mönstret. Jag stickade provet uppifrån och ned, eftersom det är så jag kommer sticka märkningen i själva filten. Så här i efterhand önskar jag att jag hade tänkt på att sticka in bokstäverna i början av filten i stället, eftersom maskorna då inte skulle ha blivit upp och ned. Som det är nu, blir maskorna i  mönsterfärg liksom "halva" när de stickas en och en och ses från rätt håll. 

Så här ser provet ut upp och ned, det vill säga från det håll jag stickade den. Bindestrecket mellan det upp och nedvända J:et och 2:an består av två maskor och gränsen mellan mönster- och bottenfärg är tydlig.

Så här ser J:et och strecket ut när stickningen är rättvänd. Alla linjer blir liksom lite odefinierade. Jag vet att det inte är något en tänker på, men jag tycker att det är roligt att vara noga med detaljerna. Det var därför jag också ville prova att sticka en variant med tjockare bokstäver, för att få dem tydligare. Får se vilken jag ska välja. Har några varv kvar innan jag måste bestämma  mig.

Kan också berätta att det nya syskonbarnet nu har kommit! Så filten får bli en försenad födelsepresent :)

Finn ett fel

Det som inte får hända, har hänt. Jag har stickat fel!! Jag upptäckte precis att den yttersta av de tre sidobårderna var förskjuten med en maska nedåt, och efter nära granskning hittade jag roten till det onda: det fattas en mönstermaska nästan precis i mitten av filten (där fick jag för att jag envisades med att sticka när jag hade feber...). Det borde ju inte göra nån större skillnad, kan man ju tycka, men det innebär att hela bården förskjuts och att mönstret inte stämmer på slutet, där de tre bårderna ska gå ihop. Katastrof, med andra ord! En halv sekund funderade jag på att repa upp. Ja, kanske till och med några minuter övervägde jag att repa upp h-a-l-v-a  f-i-l-t-e-n. Men nej. Någon måtta får det vara. Jag vet ju att felet kommer försvinna in i helhetsintrycket av mönstret, och försöker finna tröst i att man i folklig tradition ibland medvetet lät någonting i hantverket fela eftersom endast Gud är perfekt. Man ska inte förhäva sig osv... Så jag får se det som en förnumstig chans att jobba med min egen perfektionism. Det är okej att bli irriterad och besviken och dröja i känslan av självömkan, men det är också okej att sedan rycka på axlarna och sticka vidare, lika stolt över sitt hantverk som innan.

Faktum kvarstår ju dock, att jag måste rätta till förskjutningen på något sätt, och jag tror att den minst synliga lösningen blir att sticka ett varv längre mellan två av stjärnorna nertill på filten. Jag är åtminstone glad att jag upptäckte felet nu, och slapp bli överraskad på slutet... 

Märkningar

Ibland har jag tänkt att jag skulle vilja märka mina stickningar och virkningar med någon sorts etikett, som visar att det är jag som har gjort dem. Det har dock inte känts riktigt rätt eftersom jag nästan alltid stickar efter andras mönster. Detsamma har jag tänkt om den dubbelstickade babyfilten. Mönstret är ju designat och konstruerat av någon annan, då kan väl inte jag sätta ett signum på den, och hävda någon slags äganderätt? Men när jag var hos min syster i helgen, pratade vi lite om detta. Jag har stickat och virkat mycket till mina syskonbarn, och långt in i framtiden kommer kanske avsändaren falla i glömska, medan föremålen finns kvar. Har jag inte rätt att lämna ett avtryck på något jag skapat av kärlek, även om någon annan stått för beskrivningen? Jo, kanske. Så nu funderar jag på om jag ändå ska signera filten på något sätt, kanske genom att sticka in mina initialer och ett årtal. Liknande märkningar gjorde de ju ofta förr. Jag har skissat några olika varianter, men är osäker på om jag ska ersätta två eller tre stjärnor i bården. Det måste kanske bli en liten provlapp, även om det tar emot... 

Jag kom också att tänka på ett blogginlägg jag skrev för tre år sedan, när jag studerade vävning på Sätergläntan. Då ägnade vi en heldag åt märkning och broderier och fick titta på vackra handdukar som vår vävlärare hade med sig. Här skrev jag om det.

Virkad babyfilt av mormorsrutor

Häromdagen visade jag en bild på en filt jag virkade för fyra år sedan, när min ena syster skulle få sitt första barn. Då låg bloggen i träda, så varför inte bryta av dubbelstickningsinläggen med en frisk fläkt av omväxling?

För vem säger att ett gäng hederliga mormorsrutor inte kan bli en fin filt åt en liten? Min systerdotter var beräknad till 13 december, så jag virkade med värmande alpackagarn i mjuka toner, som min syster valt. Det blev ett himla trådfästande; har inte varit sugen på mormorsrutor - eller mosterrutor - sedan dess...

Men filten blev bra. Jag valde att sy ihop den i stället för att virka. På så vis fick jag ingen avigsida, men nu kan jag tycka att de tydligare sömmar som bildas av ihopvirkning, har sin charm. Det skulle definitivt ha gått fortare. Men jag hann ändå och kunde ge den lilla hennes filt, när hon föddes på självaste Luciadagen. 

Utprovning

Jag var hos min syster i helgen och passade på att breda ut filten i spjälsängen, som står bäddad och klar inför barnets ankomst. Nog pryder den sin plats!

Flygplanet med zebran virkade jag förra våren, när min systerson skulle födas. 

Och den lilla mormorsrutefilten blev till för fyra år sedan, då min syster väntade sitt första barn. Det är kul att se att jag tar mig an allt mer avancerade projekt, även om det enklare också är himla fint.

Ännu en ros utsprungen

Filten växer så sakteliga. I dag stickade jag de första maskorna på rosenpar fem av sex.

När jag hälsade på hos mamma häromdagen, bredde jag ut filten i en spjälsäng som hon har stående åt besökande barnbarn. Den kommer bli lagom i storlek som skryttäcke/överkast, och räcka upp till kudden, men inte över den. Kanske ganska bra storlek även för barnvagn? Ja, om min syster inte hittar något användningsområde för den, kan jag tänka mig full returrätt :)

I går var jag på middag med ett gäng fina fellow stickare. Det var länge sen jag var i ett sammanhang där det är helt självklart att alla halar fram en medhavd tygpåse efter maten, och klickar igång stickningen. Fick lite Sätergläntan-/HV-vibbar och myste för fulla muggar.

Mittmaskor

När jag började sticka filten, minns jag att jag tyckte att det gick oändligt långsamt, både med dubbelstickningen och att följa de minimala rutorna i mönstret. Förväntade mig att vara rejält less på den när jag kommit till mitten nånstans. Nu är jag ju där, och måste säga att jag faktiskt inte tröttnat än. Det är ett himla belönande projekt, eftersom jag vet exakt hur många varv jag kommer göra, och kan pricka av dem ett efter ett vartefter jag stickar. När jag väl maskat av, har jag bara några trådar att fästa efter färgbyten, och sen är det klart. Ingen montering, inga kanter eller knappar, ingenting! Jag kan i och för sig tycka att de momenten är roliga, men det är såklart också skönt att ibland bara vara färdig när en maskat av. Däremot ser jag verkligen fram emot att skölja upp filten och se den bli ännu finare. Just nu är maskorna knövliga och garnet känns stumt och livlöst. Det kan vara så magiskt, när garnet mjuknar, maskorna lägger sig slätt och mönstret framträder i all sin prakt. Det blir en glädjens dag!