Nästan ingen vet nåt

Jag tror att det märks nu.

Att min luft sipprat ut.

Att jag vill inte glömma mig.

Nästan ingen vet nåt, nästan inte ens jag.

Ingenting är annorlunda men allt är som förbytt.

Men jag hittar dit till slut tänker jag.

En vacker dag.

Som en storm som svepte in i mitt liv och slog omkull mig.

Som ett ösregn som dränkte mig i varma tårar.

Och i mitten står jag.

Med dyblött hår och andan i halsen.

I mitten står jag.

Jag kommer se allt på håll längre fram.

Kommer ta djupa andetag som känns ända in och veta var jag ska och vad jag vill.

Jag kommer se allt på håll längre fram.

Och hjärtat längtar dit.

Dit där allt är som det ska igen.

Hjärtat längtar dit.