Sen de har börjat kunna medvetet greppa saker och ting har de slitit i haklappen så fort den åkt på. Haklappar i plast har inte varit att tänka på eftersom de skär in i nacken. Mjuka varianter har suttit för klent med kardborrband och därmed lossnat. Och lossnar den inte blir man förbannad. Och då är det inte roligt att äta. Så jag har funnit mig i att kläderna blir kladdiga eftersom jag vill att mina barn äter.
Men nu är det slut på slabbet! Jag har gjort en ordentlig haklapp i ett vaxdukliknande material som täcker axlarna (för inte ska man väl sitta still och titta rakt fram när man äter?!), knyter runt magen och kläms fast mellan stolen och bordet. Fullträff!
Det verkar som att A uppfattar den som en extra tröja eller nåt för inte drar han speciellt mycket i den. Och den samlar upp allt. Bara att skaka, torka eller skölja av i vasken efter maten.
Men jag borde ha tänkt lite innan jag ordnade knäppningen i nacken. Jag satte tryckknappar eftersom A inte har lyckats slita loss dregglisar, men som sagt haklappar med kardborrband. Men taggarna skar ju sönder tyget på två röda. Ska sy fast en stor bit kardborre över knapparna så kanske det funkar ändå. Och så ska jag göra knytbanden längre nästa gång.
Men i alla fall! Helt klart bästa haklappen hittills!
(På bilden är haklappen både skrynklig och smutsig... Jag hann inte fota innan den invigdes...)
