I det kalla sjukhusljusets sken

Jag läser Fredrik Lindströms noveller under tiden som jag väntar på provsvar och är under behandling. Det slår mig att jag vet exakt hur mina händer ser ut inuti, och att jag oftare ägnar mig åt att studera dem precis just på det viset. Förstår att jag måste acceptera att det här med bråkiga leder nu tillhör mitt riktiga liv, trots det att jag inte vill.
 

Levande begravd av Peter James

Kan inte riktigt bestämma mig för hur bra som jag tyckte att den var. När jag väl fick tillfälle till att läsa, så höll den mig dock hårt i sitt grepp. Boken hade ett rejält driv, man ville verkligen veta hur det låg till och hur det skulle sluta, och jag snudd på sträckläste den. En bra thriller!


Peter James är en av Storbritanniens mest lästa deckarförfattare, hans böcker är internationella storsäljare, men en totalt ny bekantskap för mig. (Har enligt P, som jag fick boken av, också någon anknytning till Örebro.) Kommer att föra upp honom på min läslista, och ser fram mot att få följa kommissarie Roy Grace på nya äventyr.

Jessika Jungs saknad av Elisabeth Gilek

Jag fick den tillsammans med en Damernas Värld, hade därför inte några som helst förväntningar på den, men den var faktiskt riktigt bra.

Intrigen är både sorglig och spännande, håller sig precis på gränsen för att vara trovärdig, men det är nog trots det människoödena som griper tag i en och som stannar kvar.

Som jag har förstått det så är Elisabeth Gilek i huvudsak manusförfattare, och det är ingen tvekan om att Jessika Jungs saknad skulle göra sig utmärkt som teveserie.

Blodsarv av Denise Mina

Denise Mina var en ny bekantskap för mig, men jag tycker att det var en mycket trevlig sådan. Deckarintrigen var kanske något förutsägbar, någonstans känns det lite som att man har hört det hela förut, men presentationen av huvudpersonen Paddy Meehan och hennes liv gavs mycket utrymme och faktiskt också mersmak.

Paddy arbetar som springsjas på en lokaltidning i Glasgow, drömmer om att bli journalist, och brottas samtidigt med sin katolska uppväxt, fostran och familj. Hon är inte bekväm i sin kropp, lider i karriären av sitt kön, sätter sanningen framför nyhetsvärdet, och hon döljer sin osäkerhet och dåliga självkänsla bakom sarkasmer och svidande ironi.

Det är 1980-tal (Tänk er en tidningsredaktion utan datorer och internet!), motsättningarna mellan protestanter och katoliker är stora, det är svart och det är fattigt. En liten pojke försvinner och hittas brutalt mördad, och det är barn som pekas ut som förövare...

Konsten att vara snäll

Den har tagit sin lilla tid, trots att det är en mycket enkel och lättsam liten sak, men det finns inte mycket tid över för mina egna böcker med alla killarna på plats här hemma.

Stefan Einhorn, denna varma och mycket kloka människa, har i boken lyckats med att beskriva begreppet snäll på många olika plan. Han vrider och vänder på det, ger exempel ur sitt eget och allas våra vardagliga liv, kommer med handfasta råd, och väcker hos mig många tankar.

Det etiska perspektivet är verkligen intressant! Vi diskuterar det ofta på min arbetsplats, men jag känner att det är lätt att glömma bort att det i grunden faktiskt handlar om oss själva. Hur vi agerar mot oss själva och gentemot dom som vi möter.

Det är inte alltid enkelt att vara snäll, och jag har insett att det sannerligen är en ganska så svår konst om det ska vara på ett äkta och alltid gott vis. Kommer att bära med mig boken framöver!

nu vill jag sjunga dig milda sånger

Jag har läst sakta, sakta så att den inte skulle ta slut. Den var alldeles, alldeles underbar...

Beppe Wolgers memoarer

Inte visste jag mycket om herr Wolgers inte. Inte mer än vaga minnesbilder av godnattstunder och jullovsmorgnar, Pippis pappa och Dunderklumpen. Kanske är det i skarp kontrast till det, som hans memoarer har fascinerat mig så under veckan som gått.

I memoarerna bjuder han en rakt in till sitt innersta, och det är inte alltid så särskilt vackert. Det är vemodigt, naket och oblygt, fyllt av rädslor och våndor. Det är osäkert, men mycket, mycket mänskligt. Språket är vackert, levande och rikt, en härlig prosa, men samtidigt ganska så mättande.

En mycket läsvärd bok, men kanske mår den bäst av att tas fram och läsas i lite då och då.

Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde

Lysande läsning en regnig söndag. En välskriven bok med både själ och hjärta. Tankeväckande och intressant, och svår att lägga ifrån sig. Lättläst och varm, med träffande personporträtt.

Rekommenderas!

Slappardag

Efter gårdagens stadsbesök, treårskalasande, och den avslutande franska aftonen, så har vi inte gjort många knop idag. Till och med den minste av oss har varit lite dagen efter!

Vi var dock tvugna att ta oss en snabbtur till IKEA. Hade naturligtvis glömt att köpa den där lilla kontakten, den där som man sätter i taket, till Gustavs nya lampa. Vis av erfarenhet borde jag ha lärt mig... *suckar* Ska det vara så svårt, för detta stora företag, att sälja en enkel liten lampa bara sådär alldeles lysklar?

Eftermiddagen tillbringades i en vilstol läsandes denna. Lättsmält, underhållande, och med en eftersmak av längtan till Italien.