Så till sist hamnade vackra Amarylis i en mörk garderob och glömdes helt bort. Där kämpade hon utan tillsyn, vatten och näring ett helt år för att så småningom upptäckas vid en garderobstömning, i tidningar och kartonger. Husets väna -? - Fru lyfte bort all bråte och till hennes häpnad blommade där en underbar mörkröd blomma. Hon utbrast: -Oh! den hade jag glömt! Skammens rodnad fläckade, nästan lika mörkrött som blommans färg, hennes kinder. Den månaden gladde Amarylisen henne med flera stänglar av ljuv blomning.
Frun som ju trots allt var en vän av blomster lovade bättring och denna gång fick Amarylis en fin och ordentlig behandling efter konstens alla regler för att den återigen skulle förgylla vardagen. Men, Amarylis som ville ge frun i huset en knäpp på näsan förblev en brun lök i flera månader trots vänlig behandling. Frun misströstade.
Så en dag för en vecka sedan, när hon vattnade blommorna på fönsterbrädan, upptäckte hon till sin glädje ett litet, litet, litet grönt blad var på väg. Nu är hennes glädje utan gränser och hon längtar åter till den ljuva blomningen.
Men kommer hon att få se ljuv bloming?
