Oj oj vad tiden gick....

                                            ......och när man ska försöka hitta tillabaka till 
                   vad som är värt att rapportera och ta kort på så känns inget så märkvärdigt längre

och när jag efter en månad inte gått in i photoshop och måste leta mig fram för att minnas,

då inser man att det var ett tag sedan, och jag blivit lite ringrostig

Och det är nog så, att ju längre man väntar 

desto svårare är det att börja om igen

Men denna söndag när till och med Fabrikens uppehåll

(som jag delvis skyllt min frånvaro på) 
kommit igång igen ville jag säga -"hej", efter att små oroliga undringar kommit om vart jag tagit vägen 

Tiden har bara runnit iväg

och jag har fyllt mina dagar med jobb, mat och läggning 

och målning, målning och målning av lister, väggar och element

-inte så spännande alltså

Men nu börjar vi faktiskt se slutet på vår nya tillbyggnad

och sedan en vecka tillbaka drog vi dit lite möbler 

bara för att vi längtat så efter att få sitta här och fika

trots att det fortfarande är en byggarbetsplats...

Men nu ser vi ljuset, bokstavligt talat, 

för i detta rum strålar det in dagsljus från alla håll 

så även en disig och regnig dag som denna

kan vi konstatera att det här rummet blir rena ljusterapin för oss!

Denna dag växer även suget efter något riktigt chokladigt. 

Jag experimenterar mig fram till en kaka som först enligt mig blir misslyckad då den är alldeles rinnig i mitten när den lyftes bort ur formen

men den går hem hos barnen och jag måste lova att göra om den igen.

( alltså lika ogräddad som nu).

och min krämiga fudgesås blir seg som kola 

inte alls som jag tänkt, men den möts också med hurrarop.

Svårt det där med att hitta på egna recept.

Dessutom blir jag blir bara fetare och fetare av alla dessa "misslyckade" bakverk som jag och 

barnen måste provsmaka oss igenom...

....eller så är det något annat som gör det...