Så kom då vintern äntligen med besked och lyste upp vår tillvaro. Idag var det dessutom snögubbeväder, så nu pryder en stor glad gubbe vår annars litet trista bakgård. Tyvärr har veckan annars inte bjudit på värst upplyftande händelser i Finland. Det är uppenbart att barn, unga och t o m hela familjer mår väldigt dåligt. Det har väckt många tankar hos mig. Vad är det i samhället som gör att många mår så dåligt? Känns kraven för höga och vem är det egentligen som bestämmer idealen och värderingarna vi skall leva upp till? Jag har många frågor och få svar. Mest funderar jag på hur jag som småbarnsförälder kan rusta mina barn med en sund vägkost för livets utmanande resa.
En tanke som jag har är att tänk om man skulle mäta en framgångsrik livsstil i hur mycket man gör för att göra andra människor glada? Istället för att stampa på andras egon för att höja sitt eget? Att det skulle vara supercoolt att berömma istället för att mobba? Att inte tänka "What's in it for me" utan villkorslöst göra något för att hjälpa eller glädja en medmänniska. Att lära barnen glädjen i att ge, inte bara få och att ge dem insikten att vi alla är unika och olika, men tillsammans är vi starka.
Jag bakade en kaka tillsammans med sonen idag. Den skulle vi ge bort. Det var sonens favoritkaka och han frågade åtskilliga gånger varför vi skulle ge bort den? Det är ju hans favorit och han var jättesugen på att smaka på den. Den är en gåva svarade jag, för att ett gäng glada damer också skulle få provsmaka den kaka som vi tycker är så god. För att dela upplevelsen med dem. Det härliga är att det inte svårare än så med barn. Det mesta faller dem naturligt bara de får en godtycklig förklaring. Sonen, ja han övergick snabbt till att göra en liten vimpel som dekoration till kakan och så var det inte mera snack om den saken.
Detta är en klen tanke i motvikt till de stora och svåra frågorna, men en sak är säker - det känns bra att sluta ögonen de kvällar man vet att man har gjort någon annan glad! Jag hoppas innerligt att genom att försöka lära barnen se styrkan i det positiva, så ger vi dem en del av den vägkost de behöver i livets kommande utmaningar. Men jag vet inte för jag har bara frågor och inga svar (ibland önskar man att barn kom med facit, tänk vad lätt då man kunde bläddra fram och titta på resultatet!).
Hur tänker ni och vilka erfarenheter har ni själva? Vad kan vi vuxna göra för att hjälpa barn och unga idag?
