Fotograferna till bilderna är olika personer, kompisar, Andreas och ibland stativ med fjärrutlösare men det är alltid jag som bestämmer plats, riktning, provfotar, säger till var och hur den som fotar mig ska stå och sen väljer ut och redigerar bilderna. Rent tekniskt har jag inte tagit alla bilderna för jag har inte alltid tryckt på knappen, men det är jag som har ansvaret för hur de blir till eller hur en nu ska säga :).
1. Ljuset
Fotografera i skugga! Stark sol skapar skarpa hårda skuggor medan moln och skugga ger ett fint mjukt ljus. Utomhus är bäst att fota molniga dagar eller leta upp en skuggig plats, inomhus är det bäst om solen inte skiner rakt in genom fönstret.
Och fota aldrig med glödlampa som ljuskälla, inte heller med kamerans inbyggda blixt. Det blir aldrig någonsin bra, jag lovar! Naturligt ljus är hobbyfotografens bästa vän.
2. Val av fotoplats.
Jag har så många gånger tänkt ut en plats att fota på som sen visat sig vara helt värdelös, eftersom storslagna utsikter, horisonter, mysiga kvarter osv inte alltid gör sig på bild. Det som är viktigt i bilden är ju i det här fallet det stickade plagget och inte en vacker utsikt. En enkel miljö kan vara mycket bättre, kanske en slät vägg, en stor sten eller liten skogsdunge. Något som inte sticker ut och som blir en bakgrund som kan framhäva det du ska fota. Se exempel nedanför.
3. Ta många bilder
Sista tipset idag blir att ta MÅNGA bilder. Eller be den som fotar dig att göra det. Tro inte att det går att ta tre bilder och en blir bra, snarare 300 och en blir bra. Alltså detta är ej överdrivet, om jag är ute och fotar stickade alster har jag minst 100 bilder på varje sak. Det kostar ingenting nuförtiden att trycka på knappen. Och titta på bilderna då och då, så att du kan rätta till något veck, luggen som lagt sig konstigt, se en konstig skugga som inte syntes när du valde ut platsen, se om en trädstam ser ut att komma rakt ut ur huvudet osv.
Här kommer några bilder som är exempel på hur en inte ska göra:
Fin utsiktsplats men tröjan syns inte alls. Det är soligt och både ansiktet och tröjan har massor av skuggor som gör att mönstret (ugglorna) knappt syns.
Den här kyrkan är jättefin, men varken den eller tröjan kommer till sin rätt när de måste konkurrera mot varandra och fokus inte hamnar på något av dem.
Den här bilden är väl kanske inte superdålig (dock alldeles för gulröd men det är inte redigering jag ska skriva om nu) men det syns ju inte alls att vi är i supermysiga kvarter uppe på Slottsberget. Vi har alltså åkt en bra bit för att ta en okej bild. Inte särskilt nödvändigt.
Några bra exempel också för att visa skillnaden:
Det är inte alltid nödvändigt att gå så långt. Det här är en buske på vår innergård, 20m från vår lägenhet. Inte särskilt fint alls runtomkring, men koftan och dess detaljer syns ordentligt och den fula soptunnan bredvid busken syns ändå inte på bild.
Bakgrunden skymtar bara här i form av lite skog. Inte någon spektakulär miljö alls och just därför syns sjalen. Solen håller precis på att gå ner och ljuset är jättefint vilket gör att ansiktet framträder till sin fördel.
Den här gamla bilden från 2007 är fotad mitt inne i Göteborg, i Johanneberg. Omgivningen är asfalt, vägar och hus, men den här fina stenen stod där och blev en perfekt bakgrund till min Laminaria. Idag hade jag sett till att få med fötterna bilden dock, antingen kapa rejält eller få med hela kroppen.
En sten och lite växtlighet runtomkring borde gå att hitta precis vartsomhelst i Sverige och är mycket roligare än ett plastgolv (om du inte har turen att ha vackra trägolv förstås, det har tyvärr inte jag).
Lite tips från en hobbyfotograf! Jag tycker alla ska fota sina stickade plagg, dels är det jättebra för andra stickare att kunna se andras alster på tex ravelry och dels är det väldigt kul att ha den dokumentationen själv. Jag är så glad att jag fotat nästan allt jag stickat, det är så kul att kunna se tillbaka på.
Lite tips från en hobbyfotograf! Jag tycker alla ska fota sina stickade plagg, dels är det jättebra för andra stickare att kunna se andras alster på tex ravelry och dels är det väldigt kul att ha den dokumentationen själv. Jag är så glad att jag fotat nästan allt jag stickat, det är så kul att kunna se tillbaka på.