Allt har gått Fredrik väl i händer. Han har ett tryggt jobb som näringslivssekreterare i kommunen. Han har till sin häpnad blivit gift med Paula, som han beundrar gränslöst- hon är framgångsrik konstnär. De har två fina barn. Och nu har de just flyttat in i ett hus som överträffar alla deras drömmar: ett rymligt och nyrenoverat gammalt hus med inbyggd glasveranda och stor balkong med utsikt över åkrar och skog. De är en ovanligt lyckad familj.
Men snart störs idyllen. När Fredrik en sömnlös morgon kommer ner i hallen står någon där: en vuxen man, knappt en och femtio lång, svarthårig med smala ögon och bred mun, klädd i joggingbyxor och T-tröja, båda fruktansvärt smutsiga. Med nasal röst säger han sig heta Kwådd och bo i utrymmet under trappan som går upp till övervåningen. Gång på gång framhärdar han: jag bor här.
Vad är det som pågår i det stilfullt inredda huset? Vad är det som händer med Fredrik? Och varför börjar hans hustru dra sig undan från honom?
Mannen under trappan är en suggestiv och spännande berättelse som utspelar sig i gränslandet mellan verklighet och mardröm. Med stor inlevelse skildrar Marie Hermanson en man som dignar under alla de krav som ställs på honom.
En skildring av en man i medelålderskris, speglat genom en modern hustomtemyt. Mannen under trappen, som hjälper till med små hushållsbestyr, lagar, fixar läckor etc men i sig inte är något snällt väsen utan kanske ganska vulgär. Eller snarare: hur du behandlar honom påverkar hur han kommer att behandla dig. Fredrik är en modern man, som inte på några villkor vill ha någon inkräktare i huset, som blir vän med hans son och vinner hans hustrus beskydd, när han beter sig alltför hårt mot den oinbjudna hyresgästen. Det kan man ju förstå, men lär han sig av sina misstag? Jag skulle inte tro det... Istället eskalerar han sitt trängda beteende gentemot hustomten, och allt i hans liv börjar spinna utom kontroll. Jag läser det som en manifesterad metafor för Fredriks osäkerhet och vilsenhet i livet. Det har inte riktigt blivit som han tänkt, och sin lycka i livet (hustrun, familjen), har han på sätt och vis inte förtjänat, och tom ljugit för att inte skapa en ofördelaktig bild om sig själv. På sätt och vis grundar sig hela hans identitet på förställning, och det är det jag tänker krackelerar här, när de hittat de perfekta huset och borde vara som lyckligast i livet. Det som skaver inom honom kommer ut som en påtaglig verklighet. Självklart är det OCKSÅ helt enkelt en övernaturlig varelse som bor under hans trappa, och det är det jag gillar med det här. Kanske kan man invända mot stereotypiska, klyshiga karaktärer, att frun inte riktigt blir någon helgjuten person, att Fredrik beter sig så förutsägbart etc, men parat med de helt märkliga och knäppa händelserna med Kwådd (en kaststjärna? herregud), så blir det en berättelse i sig, en satir över den moderna, klassresande mannen som är ihålig. Jag gillar't. Lyssnat som ljudbok.
Ik wilde een makkelijk boek voor tussendoor en had geen hoge verwachtingen voor dit boek. Toch heeft het me aangenaam verrast. Wat een leuk en origineel verhaal! Je wordt meegezogen in het leven van Frederik. Een man die alles heeft waar hij ooit van droomde: een goede baan, een mooie, getalenteerde vrouw, twee kinderen en sinds kort een prachtig huis op het Zweedse platteland. Frederik kan zijn geluk niet op. Tot er op een dag een vieze, kleine man in de hal staat die beweert dat hij onder de trap woont. Frederik doet er alles aan om de man weg te sturen, maar zonder resultaat. Langzaamaan verandert zijn droom bestaan in een nachtmerrie. Een boek om (net als ik deed) in een keer uit te lezen!
A very good read! In the beginning it feels like reading an Astrid Lindgren book for adults. A nice young couple with little children move to a fabulous new home on the Swedish countryside, in a close knit community. Something odd happens though. There is a little man living under the stairs... Every family member reacts different towards this unknown tenant. Slowly the book gets a grip on the reader, me, I got very anxious to go on and on until I finished it. The Lindgren atmosphere was replaced with an atmosphere of more suspense, like Hitchcock. And you get to wonder, what is real an what is not? A question that lingers on, long after the book is finished.
"Auch Erinnerungen an Träume tauchten auf - unwichtige Träume, die er vor Jahren geträumt und sofort wieder vergessen hatte, schauten jetzt aus irgendwelchen Verstecken im Gehirn hervor, so deutlich wie beim ersten Mal. Es war, als würde jemand in diesen Morgenstunden einen Löffel in sein Inneres stecken und umrühren, so dass alles aufwirbelte, bunt durcheinander. Es ermüdete ihn ungeheuer, er sehnte sich danach, schlafen zu können, aber sein Bewusstsein war wach und klar und registrierte alles, was geschah. Ja, er fühlte sich beinahe noch wacher als am Tage. So kristallklar und scharf, dass es weh tat und ihn anstrengte. Es half nur, aufzustehen und so in den Zustand des normalen morgendlichen Wachseins zu gelangen."
i read the book for school and usually those books are kind of trash... or at least they’re pretty boring... but this one... this one was actually good!
i still have 1000 questions and i’m still pretty unsure of EVERYTHING but the book was definitely not bad! it was well written and kept you guessing all the time!
i listened to the audiobook to be able to read in sync with the others (in my class) so for me it was definitely a rush sometimes... maybe i missed out on stuff just because i was rushing through it at some points...
maybe some day i’ll read it again, take my time and maybe i’ll be even better then! but for now it’s a fine 4/5, meaning: worth it if you have nothing better to read :)
Marie Hermansson är duktig på det skruvade och limbot att inte veta om det är dröm eller verklighet. Vi möter en familj som nyss flyttat in i ett hus, en idyll, allt går deras väg tills det en dag står en lortig man på 150 cm i köket och säger att han bor under trappan. Familjen blir alltmer separerade från varandra och något är det som stör.. Inte hennes bästa men helt klart läsvärd, en klassiker vid det här laget.
Мне кажется, я спойлерю, поэтрму тут напишу, что не столько страшно, сколько убедительно и атмосферно. Самые лучшие триллеры всегда в духе "Медного всадника" - то ли он скачет, то ли Евгений в лихорадке и бредит. Поэтому можно прочесть сразу две истории и порадоваться.
Denna bok lyckades utan tvivel placera en stor och tung sten i min mage som tycktes tyngre och tyngre. Ligger nu i sängen med en stor olust i kroppen. Är förvirrad och arg. Kommer gå omkring och tänka på den här boken ett tag. Mycket välskriven och helt klart läsvärd!
Det som ska vara spännande och kusligt är spännande och kusligt, men skildringen av hustrun...? Ska det vara makens perspektiv? Även om boken har några år på nacken nu är det såå tröttsamt med dessa skildringar av esoteriska, ätstörda och sexuellt otillgängliga isdrottningar som något man vill inta och erövra. Förtar en del av den superba premissen som är otroligt otäck.
Jag vet helt ärligt talat inte vad jag ska tycka om denna. Boken är visst väl skriven och Hermansson lyckas på ett enastående sätt att skriva så att man inte vet vad som är verkligheten och vad som inte är det. Detta gör berättelsen både spännande och fascinerande. Däremot tyckte jag inte alls om hustrun och kunde jag tycke att det saknades något. Men jag vet inte precis vad. Hade samma känsla när jag läste "musselstranden" av Hermansson, minns jag.
My biggest fear is that one day my brain will play a cruel joke and I will not be able to distinguish between illusion and reality. The man under the stairs - who is he? Materialized fear or a real being? How can you not believe in him, if you can touch him. Remember how in the movie A Beautiful Mind? Cool and light book.
"The Man under the Stairs" The first 75 pages of this book were superb. But then the story just got bizarre and more on the weird side than the entertaining side. You could tell what the author was trying to do--take you inside the head of a psychotically disturbed man--but the result wasn't entirely successful as the events were too weird to be taken at face value. The "surprise" that the events weren't real but were the imaginings of a deranged person wasn't much of a surprise.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Na De vondeling is dit het tweede boek dat ik van Marie Hermanson heb gelezen. Zowel in De vondeling als in De man onder de trap weet deze schrijfster de spanning behoorlijk op te voeren! Wat begint als een onschuldig verhaal over een gelukkig gezinnetje eindigt met een man die alles kwijt is.
Ik zie, ik zie wat jij niet ziet. Oftewel: Is jouw werkelijkheid DE werkelijkheid?
Ojoj, den här boken kommer att stanna kvar hos mig ett tag. Har så mycket känslor som spritter inne i mig, är så arg men så förvirrad! Har läst Himmelsdalen av samma författare och den var också en sån som stannar kvar. Kommer läsa mer av Marie Hermanson.
In het begin een heel spannend boek. Je bent benieuwd naar het einde. Op het einde verandert het verhaal heel abrupt, heel onverwacht. Ik persoonlijk een minder mooi einde, ik had het helemaal anders verwacht. Een stijl die ik niet gewend ben.
Þessi bók er óumræðanlega skemmtileg og spennandi og á skilið að vera mun þekktari en hún er. Minnir á Frankenstein á vissan hátt og já, er bara hin besta skemmtun. Ef einhver sem hefur lesið Kallinn undir stiganum sér þessa gagnrýni þá má sá hinn sami endilega skrifa komment og segja mér hvað honum fannst :)
Vanligtvis brukar det ta några kapitel innan jag kommer in i en bok men så var inte fallet denna gång. Redan från första sidan kunde jag visualisera miljöerna och personerna framför mig och jag hade aldrig en tråkig stund med Mannen under trappan. Mysig, ruggig och lättläst är väl de ord som beskriver boken bäst. Boken får läsaren att tänka själv över vad som är sant eller inte.
Början fick mig att förvänta mig mer till en början. I efterhand känns det som att historien som på ett sätt är lite intressant, vunnit på att berättas som en mindre novell. Slutet kändes lite hastat och fånigt.
En högst subjektiv recension: Idén var spännande och utvecklingen var bra, men dialogerna (inre och yttre) saknade äkthet för mig. Kändes platt och orelaterbart. Kan tänka mig att den kanske passar en yngre målgrupp än 30+.
Författaren har en enastående förmåga att i sitt skrivande förflytta sig obemärkt mellan verklighet och vansinne. En diskret skräckroman. En saga för vuxna. För dig som gillar kusliga berättelser.