Hoppa till innehållet

Ulla Ehrensvärd

Från Wikipedia
Ulla Ehrensvärd
Född18 mars 1927[1][2]
Engelbrekts församling[2], Sverige
Död17 april 2015[1][2] (88 år)
Oscars församling[2], Sverige
BegravdSolna kyrkogård[3][2]
Medborgare iSverige[4]
Utbildad vidStockholms universitet, [2]
Ahlströmska skolan, [2]
SysselsättningKonsthistoriker[4], bibliograf[5], kartograf[5], karthistoriker[2], bibliotekarie[4][2], historiker[5]
ArbetsgivareVitterhetsakademiens bibliotek
Nationalmuseum
Stockholms stadsbibliotek (1946–)
Kungliga biblioteket (1953–1959)[1]
Krigsarkivet (1983–1993)[6]
Utmärkelser
Rettigska priset (2004)[7][2]
Hedersmedalj för förtjänst mot polsk kultur (2010)[2]
Helen Wallis Award (2014)[6][2]
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[2]
Hans Majestät Konungens medalj i guld av 8:e storleken i Serafimerordens band[2]
Redigera Wikidata

Eva Maria Ulla Margareta Ehrensvärd, född 18 mars 1927 i Engelbrekts församling i Stockholm,[8] död 17 april 2015[9] i Oscars församling i Stockholm,[10] var en svensk konsthistoriker, bibliotekarie och arkivarie med professors namn. Hon var Sveriges internationellt mest kända kartografihistoriker.[11]

Yrkesliv

[redigera | redigera wikitext]

Ulla Ehrensvärd avlade filosofie licentiatexamen 1953 vid Stockholms högskola. År 1946 anställdes hon som bibliotekarie på Stockholms stadsbibliotek och var senare bibliotekarie också på Nationalmuseum och på Vitterhetsakademiens bibliotek samt 1953–1959 på Kungliga biblioteket. Åren 1963–1982 var hon chef för Kart- och planschavdelningen på Kungliga biblioteket, från 1971 med titeln förste bibliotekarie. År 1975 disputerade hon i konstvetenskap vid Stockholms universitet med en avhandling om medaljgravören Erik Lindberg och blev samma år docent i konstvetenskap där. Hon var förste arkivarie vid Krigsarkivet 1983–1993.

Uppdrag och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Ulla Ehrensvärd var sekreterare i föreningen Svensk Bokkonst 1963–1979, sekreterare i Nordisk bokkonst 1965–1982 (tillika ordförande 1975–1982) och sekreterare i Svenska forskningsinstitutet i Istanbul 1976–1988. Åren 1981–2010 var hon ledamot av styrelsen för Karolinska förbundet. Hon var ordförande i Svenska Istanbulinstitutets Vänner 1988–1999 och ordförande i Svenska Orientsällskapet 1995–2002. Hon var därtill från 1972 i närmare fyrtio år svensk representant i International Cartographic Association. År 1990 erhöll hon professors namn av regeringen. Hon invaldes 1978 som ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia och 2003 som hedersledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet. Hon erhöll 2004 Rettigska priset av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och invaldes 2006 som korresponderande ledamot av akademien. År 2014 erhöll Ulla Ehrensvärd som första svensk Helen Wallis Award, som delas ut av The International Map Collectors’ Society i London.

Forskning

[redigera | redigera wikitext]

Ehrensvärd har skrivit ett stort antal böcker, skrifter och artiklar inom bland annat boktryckarkonstens historia, biblioteks- och arkitekturhistoria, grafik, medaljkonst och historisk kartografi. Boken Nordiska kartans historia. Från myter till verklighet (2006) anses av många vara hennes magnum opus och torde för lång tid vara det främsta referensverket i nordisk karthistoria.[12]

Ulla Ehrensvärds intresse för kartografi grundlades när hon var chef för Kart- och planschavdelningen på Kungliga biblioteket 1963–1982. Hon har bedrivit åtskillig arkivforskning inte bara i Sverige, utan även i Finland, Nederländerna, Baltikum, Polen, Ryssland och Tyskland. Hon gjorde viktiga arkivfynd och katalogiserade dittills obeaktade samlingar. Hon var emellertid inte bara arkivforskare, utan har också gjort en äventyrlig resa till Östturkestan för att färdas i Sven Hedins spår och pröva hans kartografiska metod. Tillsammans med Gunnar Jarring analyserade hon karolinen Philip Johan von Strahlenbergs berömda karta över Sibirien från början av 1700-talet. Hon berikade den kartografiska forskningen med konstvetenskapliga frågeställningar och metoder, bland annat genom att studera mästarna bakom kartorna: deras bakgrund och verksamhetsmiljö.[13]

I en nekrolog karakteriseras hon på följande sätt:

” Ulla Ehrensvärd var en självuppoffrande person som var mycket hängiven alla sina åtaganden. Hennes kunskapsbredd, lärdom, glada väsen och positiva livssyn gjorde att hon fick många vänner i Sverige och utomlands. Hon hade ett imponerande kontaktnät runt om i världen. Ulla delade generöst med sig av sitt kunnande och av all sin lärdom. Det var henne helt främmande att begära ersättning för sina uppskattade insatser, och de var många och tidskrävande. Ulla Ehrensvärd var en sann humanist och idealist.[14] „

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Svenska arkitekturritningar i Eremitaget och andra samlingar i Leningrad (Nationalmuseum, Stockholm 1962).
  • Gamla vykort. En bok för samlare (Bonniers, Stockholm 1972).
  • Medaljgravören Erik Lindberg 1873–1966. Del 1: Introduktion, katalog över skulpturer, porträttmedaljonger, gravvårdar m.m. (avhandling; Svenska numismatiska föreningen, Stockholm 1974).
  • Vasasamlingen. Arkitekturritningar från 1600–1800-talen. Katalog (Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, Stockholm 1984).
  • Medaljgravören Erik Lindberg 1873–1966. Del 2: Katalog över medaljer och mynt, index (Svenska numismatiska föreningen, Stockholm 1988).
  • Kartor. Fem seklers svensk kartografi (Armémuseum, Stockholm 1991).
  • Sveriges sjökarteväsende 1643–1993 (med Hugo Frithz; Sjöfartsverket, Norrköping 1993).
  • Mare Balticum. 2000 år av Östersjöns historia (med Pellervo Kokkonen och Juha Nurminen; Otava, Helsingfors 1995), även utgiven på engelska, tyska och finska.
  • ”Topographica Estoniæ. Handritade kartor och ritningar över Estland i svenska offentliga samlingar”, Eesti teadusliku seltsi Rootsis aastaraamat, 2001, s. 5–289.
  • Mare Balticum. Østersøen, myte, historie, kunst i 1000 år (med Michael Andersen och Steffen Heiberg; Nationalmuseet, Köpenhamn 2002).
  • Nordiska kartans historia. Från myter till verklighet (Schildt, Helsingfors 2006), även utgiven på engelska och finska.
  • Cartographica Poloniae 1570–1930. Catalogue of manuscript sources in Swedish collections to the history of Polish territories (Wydawnictwo Retro-Art, Warszawa 2008).

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] The International Journal for the History of Cartography / Volume 68, 2016 / Obituary / ObituariesUlla Ehrensvärd (1927–2015) (på engelska), läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Eva Marie Ulla Margareta Ehrensvärd 1927-03-18 — 2015-04-17 Karthistoriker, konstvetare, bibliotekarie, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: UllaEhrensvard, läst: 6 september 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ Eva Maria Ulla M Ehrensvärd, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Libris, Kungliga biblioteket, 23 februari 2018, Libris-URI: gdsvvt50309c2n9, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jx20090126001, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Till minne av Ulla Ehrensvärd 1927-2015, Kungliga biblioteket, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Rettigska priset, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2004.
  9. ^ Jacobsson, Marie; Nurminen, Juha: ”Ulla Ehrensvärd”, Tidskrift i sjöväsendet, 2015, s. 500–501, PDF.
  10. ^ Enligt en nekrolog kom hon ”hela sitt långa och verksamma liv att bo på samma adress på Östermalm”, alltså i Oscars församling enligt Sveriges befolkning 1980. Vahlquist, Fredrik: Minnesord över professor Ulla Ehrensvärd Arkiverad 21 juni 2018 hämtat från the Wayback Machine., Svenska forskningsinstitutet i Istanbul, läst 2017-05-19.
  11. ^ Bergvall, Greger: Till minne av Ulla Ehrensvärd 1927–2015, Kungliga Biblioteket, publicerat 2015-04-23, läst 2017-05-19. Vahlquist, Fredrik: Minnesord över professor Ulla Ehrensvärd Arkiverad 21 juni 2018 hämtat från the Wayback Machine., Svenska forskningsinstitutet i Istanbul, läst 2017-05-19. Helmfrid, Staffan; Sporrong, Ulf: ”Ulla Ehrensvärd”, Dagens nyheter, publicerad 2015-05-19, läst 2017-05-19, länk.
  12. ^ Helmfrid, Staffan; Sporrong, Ulf: ”Ulla Ehrensvärd”, Dagens nyheter, publicerad 2015-05-19, läst 2017-05-19, länk. Jacobsson, Marie; Nurminen, Juha: ”Ulla Ehrensvärd”, Tidskrift i sjöväsendet, 2015, s. 501, PDF.
  13. ^ Helmfrid, Staffan; Sporrong, Ulf: ”Ulla Ehrensvärd”, Dagens nyheter, publicerad 2015-05-19, läst 2017-05-19, länk.
  14. ^ Vahlquist, Fredrik: Minnesord över professor Ulla Ehrensvärd Arkiverad 21 juni 2018 hämtat från the Wayback Machine., Svenska forskningsinstitutet i Istanbul, läst 2017-05-19.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ulla_Ehrensvärd&oldid=51122013”