Kulturradikalism
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kulturradikalism är en åskådning som utmanar den traditionella normen inte bara inom konst, musik, litteratur och andra kulturyttringar, utan även utmanar de allmänna sociala värderingarna i samhället. Termen har sitt ursprung i Danmark under 1800-talets sista decennier med Georg Brandes och andra kulturdebattörer kring det moderna genombrottet.
I kulturradikalismens natur ligger att inta en kritisk hållning till rådande konventioner inom kulturområdet. Efterhand som tidsandan ändras påverkas därför också kulturradikalismens positioner. Motsatsen till kulturradikalism betecknas vanligen med termen kulturkonservatism.
Sverige
[redigera | redigera wikitext]I Sverige har kulturradikala ofta varit negativt inställda till kristendom, och till de maktstrukturer som de anser finnas i det etablerade samhället. Historiskt har många socialistiska och liberala akademiker tillhört gruppen kulturradikaler. Här kan Gustaf af Geijerstam, [ Bengt Lidforss, Herbert Tingsten, Vilhelm Moberg och Ingemar Hedenius anföras som exempel.
Allt sedan 1960-talet och trolöshetdebatten har mycket av kulturradikalismens tyngdpunkter handlat om livsstil och familj: fri kärlek, icke-traditionella familjeformer och sexuellt heterodoxa livsval (jfr HBT och queerteori). Med kulturradikalismens framflyttade positioner är det i det tidiga 2000-talets Sverige inte lätt att avgöra vad kulturradikalism i Sverige i praktiken är, eller om det över huvud taget längre existerar. De enda riksdagspartierna som idag klart driver en politik som inte är kulturradikal i traditionell bemärkelse är Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.