Hoppa till innehållet

k.d. lang

Från Wikipedia
k.d. lang
K.d. lang 2006.
FödelsenamnKathryn Dawn Lang
Född2 november 1961 (63 år)
Kanada Edmonton, Alberta, Kanada
GenrerCountry, pop, folk, jazz
RollMusiker, låtskrivare, musikproducent, skådespelare
InstrumentSång, gitarr
År som aktiv1981
SkivbolagBumstead Records, Warner Bros. Records, Nonesuch Records, Elektra Records
Relaterade artisterThe Reclines
Webbplatskdlang.com
Utmärkelser
Grammy Award för bästa countrysamarbete med sång (1988)
American Music Award för bästa kvinnliga countrysångframträdande (1989)
Grammy Award för bästa kvinnliga popsångframträdande (1992)
Jack Richardson Producer of the Year Award (1993)
MTV Video Music Award för Best Female Video (1993)
Juno Award för årets album (1993)
Juno Award för årets låtskrivare (1993)
BRIT Award för internationell kvinnlig soloartist (1995)
GLAAD Vito Russo Award (1998)
Grammy Award för bästa traditionella popsångsalbum (2003)
Canada's Walk of Fame (2008)
Canadian Music Hall of Fame (2013)
Americana Trailblazer Award (2018)[1]
Officer av Kanadaorden
Juno Award för Årets genombrottsartist
GLAAD Media Awards
CASBY Award

Kathryn Dawn Lang, eller k.d. lang som hon skriver sitt artistnamn, född 2 november 1961 i Edmonton, Alberta, är en kanadensisk sångerska och låtskrivare. Hon har belönats med fyra Grammys och blivit tilldelad Order of Canada, Kanadas högsta utmärkelse till en civilperson.

Lang föddes i Edmonton, Alberta. Hennes föräldrar heter Audrey och Fred Lang. Familjen flyttade till Consort, Alberta när hon var nio månader gammal.[2] Där växte hon upp med två systrar och en bror.

Hon gick på Red Deer College. Det var där hon först drogs till countrymusiken[3], framför allt Patsy Cline. Hon bildade en grupp som spelade Clines musik, ’’the Reclines’’, 1983, som spelade in debutalbumet Friday Dance Promenade. Lang bestämde sig snart för att satsa på en sångarkarriär. När det följande albumet, A Truly Western Experience, kom ut 1984 och fick bra kritik ledde det till att bandet blev känt i hela Kanada.

Lang sjöng på flera countryställen i Kanada och gjorde flera inspelningar som fick bra omdömen. I november 1985 fick hon så den kanadensiska Juno Award för Mest lovande kvinnliga vokalist. Under prisceremonin gjorde Lang flera ironiska löften inför framtiden för att uppfylla titeln. Hon har nu åtta Juno Awards.

År 1986 skrev Lang på ett kontrakt med en amerikansk skivproducent I Nashville, Tennessee. Hennes första amerikanska album, Angel with a Lariat från 1987, som producerades av Dave Edmunds, fick mycket bra kritik i pressen.

Karriären tar fart

[redigera | redigera wikitext]

Langs karriär fick en rejäl skjuts när Roy Orbison valde att spela in en duett med henne och valde låten "Crying" som funnits länge på hans repertoar. Deras samarbete gav dem en Grammy för bästa countryduett.

År 1988 sjöng Lang på vinterolympiaden i Calgary.

Grammy Awards och framgångar hos den stora massan

[redigera | redigera wikitext]

K.D. Lang vann 1989 en Grammy Award för bästa kvinnliga countrysångerska, för albumet Absolute Torch and Twang. Singeln "Full Moon of Love" från det albumet blev en liten hit i USA under sommaren men nådde förstaplatsen på tidskriften RPM Countrys lista i Kanada.

Hennes cover av Cole Porters "So In Love" fanns med på samlingsskivan Red Hot + Blue (och videon) till förmån för aids-forskning.

Albumet Ingénue från 1992 innehöll en rad samtidstypiska poplåtar som verkade ha relativt lite countryinfluenser, men framför allt hennes mest populära sång, "Constant Craving". Låten sålde för flera miljoner dollar, blev kritikerrosad och gav henne en Grammy för bästa kvinnliga popsångerska.

Lang skrev mycket av musiken till Gus Van Sants film Even Cowgirls Get the Blues från 1993, gjorde en cover av låten "Skylark" för filmen Midnight in the Garden of Good and Evil och gjorde eftertextmelodin till James Bond-filmen Tomorrow Never Dies, båda från 1997.

1996 blev hon Officer of the Order of Canada.

1999 placerades Lang på plats 33 i VH1:s lista 100 Greatest Women in Rock & Roll och 2002 kom hon på 26:e plats på CMT:s 40 Greatest Women in Country Music. Det var bara sju andra kvinnor som kom in på båda listorna: Patsy Cline, Tammy Wynette, Loretta Lynn, Dolly Parton, Emmylou Harris, Linda Ronstadt, och Lucinda Williams.

2003 fick hon sin fjärde Grammy, då för samarbetet med Tony Bennett på "A Wonderful World".

2004 spelade Lang in Hymns of the 49th Parallel, ett album med coverversioner av olika kanadensiska artister, bland andra Leonard Cohen, Joni Mitchell, Ron Sexsmith och Neil Young.

2007 gjorde Lang in en nyinspelning av Anne Murrays hit "A Love Song" tillsammans med just Murray, som var Langs barndomsidol.

Lang vid invigningen av Vinter-OS 2010

2010 sjöng hon låten "Hallelujah" av Leonard Cohen under invigningen av vinter-OS 2010, med miljardpublik.

Karriär inom film och tv

[redigera | redigera wikitext]

Lang har haft roller i flera filmer. Hennes första huvudroll var i filmen Salmonberries från 1991. Under 1999 spelade hon mot bland andra Ewan McGregor och Ashley Judd i Eye of the Beholder. Hon har även haft en cameo som loungesångare i The Black Dahlia från 2006 och gästskådespelat i sitcomserierna Dharma & Greg och Ellen.

Sedan 1992, då hon först kom ut som lesbisk i HBT-tidningen The Advocate, har K.D. Lang vid sidan om sin musikkarriär varit en aktiv förespråkare för homosexuellas rättigheter i olika kampanjer. Hon har uppträtt och stött många välgörenhetsändamål, inklusive hiv-/aids-forskning, djurrätts- och antiköttdemonstrationer mitt i sin hemstat Albertas köttindustri.

Trots Langs egna farhågor, accepterade countryns huvudstad Nashville hennes sexuella läggning, men när hon även "kom ut" som vegetarian/vegan fick Nashville nog, och hon blev närmast utfryst där.

Lang är känd för att använda sig av en androgyn image på foton och i musikvideor.

År Sång US Country CAN Country US Hot 100 US Club RPM 100 CAN AC Australia UK Singles Chart Album
1984 "Hanky Panky" - - - - - - - - A Truly Western Experience
1987 "Rose Garden" - 45 - - - 7 - - Angel with a Lariat
"Tune Into My Wave" - 45 - - - - - -
"Crying" 42 29 - - 2 4 71 13 Hiding Out (soundtrack)
"Honky Tonk Angels Medley"
(med Kitty Wells, Brenda Lee och Loretta Lynn)
- - - - - - - - Shadowland
1988 "I'm Down To My Last Cigarette" 21 7 - - - - - -
"Lock, Stock And Teardrops" 53 - - - - - - -
1989 "Full Moon Full of Love" 22 1 - - - - - - Absolute Torch And Twang
"Three Days" 55 9 - - - - - -
1990 "Luck In My Eyes" - 10 - - - - - -
"Big Boned Gal" - 23 - - - - - -
"Pullin' Back the Reins" - - - - - - - -
"Trail of Broken Hearts" - - - - - - - -
"Ridin' The Rails" - - - - - 19 - - Dick Tracy (soundtrack)
1991 "Barefoot" - - - - - - - - Salmonberries (soundtrack)
1992 "Constant Craving"A - - 38 - 8 2 38 15 Ingénue
"Miss Chatelaine" - - - - 58 - - 68
1993 "The Mind of Love" - - - - 49 6 - 72
"Just Keep Me Moving" - - - 6 25 7 63 59 Even Cowgirls Get The Blues
1994 "Hush Sweet Lover" - - - - - 7 28 -
"Lifted By Love" - - - 1 - - - -
1995 "If I Were You" - - 115 1 24 4 23 53 All You Can Eat
1996 "You're Okay" - - - - 44 10 56 44
"Sexuality" - - - 3 - 31 67 -
1997 "Theme From The Valley of The Dolls" - - - 14 - - - - Drag
1998 "Fado Hilário" - - - - - - - - Red Hot + Lisbon (Onda Sonora)
1999 "Anywhere But Here" - - - - 46 5 - - Anywhere But Here (soundtrack)
2000 "Summerfling" - - - 25 - - - 84 Invincible Summer
"The Consequences of Falling" - - - - - - - 77
2004 "Helpless" - - - - - - - - Hymns of the 49th Parallel

Noter:

  • A Singeln nådde #2 på US Adult Contemporary chart.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Are You Ready for the Country: Elvis, Dylan, Parsons and the Roots of Country Rock, Peter Dogget, Penguin Books, 2001. ISBN 0-14-026108-7
  • Dreaming Out Loud: Garth Brooks, Wynonna Judd, Wade Hayes and the changing face of Nashville, Bruce Feiler, Avon Books, 1998. ISBN 0-380-97578-5
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.
  • Bufwack, Mary A. (1998). k.d. lang. I The Encyclopedia of Country Music. Paul Kingsbury, Editor. New York: Oxford University Press. sid. 289–90.
  1. ^ Americana Music Association – Awards (på engelska), läs online, läst: 21 juni 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”k.d. lang biografi (Arkiverade kopian)”. Arkiverad från originalet den 20 december 2007. https://web.archive.org/web/20071220024410/http://www.misskathydawn.co.uk/kd-lang-biography.htm. Läst 19 december 2007. 
  3. ^ CMT

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]