Cierva C.19

	Cierva C.19
	Cierva C.19 Mk IV, D-2300, tidigare G-ABUE
Beskrivning
Typ	Autogiro
Besättning	1
Första flygning	1929
Ursprung	Storbritannien
Tillverkare	Avro, Lioré-et-Olivier, Focke-Wulf
Data
Längd	5,49 meter
Spännvidd	meter
Höjd	3,05 meter
Vingyta	Rotordiameter: 9,15 meter m²
Tomvikt	386 kg
Max. startvikt	653 kg
Motor(er)	En femcylindrig Armstrong Siddeley Genet II stjärnmotor (de Avro-tillverkade flygplanen)
Motoreffekt	80 hk
Prestanda
Max. hastighet	153 km/h
Räckvidd med; max. bränsle	500 km
Lastförmåga
Kapacitet	1 passagerare

Cierva C.19 är en modell av autogiro, som konstruerades av Cierva Autogiro Company i Storbritannien och tillverkades på licens av A V Roe & Co Ltd (Avro) i i Manchester i Storbritannien (Avro 620) i drygt 30 exemplar, samt av Lioré-et-Olivier (C.21) i Frankrike och Focke-Wulf (C.20) i Tyskland.

Cierva C.19 flögs första gången 1929. Den var en utveckling av Juan de la Ciervas tidigare autogiror, framförallt Cierva C.6. Autogiron hade plats för en passagerare, som satt framför piloten. Den var den dittills mest framgångsrika av Juan de la Ciervas konstruktioner och användes också militärt.

Ett kvarvarande exemplar (en Avro-byggd C.19 Mk.IVP) finns på Museo del Aire i Cuatro Vientos i Madrid i Spanien (registreringsnummer EC-AIM).^[1]

Cierva C.19 i Sverige

Ett första exemplar av autogiro i Sverige, SE-ADU,^[2] importerades till Sverige 1934 av bröderna Theodor och Henrik Wright Diedens nybildade AB Autogiro Agenturen, med bas på ett eget flygfält på Karlslunds herrgård utanför Örebro. Pilot på detta var Rolf von Bahr. Under åren 1939-1945 utförde von Bahr dagliga spaningsflygningar efter minor utefter kusten mellan Smygehuk och Hallands Väderö för Öresunds marindistrikt inom den svenska marinen. Autogiron SE-ADU havererade därvid 1940 efter motorstopp vid Falsterboleden. Den sjönk och bärgades, men skrotades.^[3]