T-80: Skillnad mellan sidversioner
Jonmoo92 (Diskussion | Bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 27: | Rad 27: | ||
Varianten T-80U, som är försedd med ERA [[reaktivt pansar]] har ett stort antal block monterade på vagnens översida och torn. Varje block reagerar och exploderar när det träffas av laddningar med [[riktad sprängverkan]]. Genom explosionen i blocket sprids den riktade strålen och dess kraft blir därmed svagare. Kraften räcker ofta inte riktigt till att tränga in i vagnen. Vilket gör att T-80 inte kan penetreras av någon NATO:s [[HEAT]]-pansarvärnsprojektieler. |
Varianten T-80U, som är försedd med ERA [[reaktivt pansar]] har ett stort antal block monterade på vagnens översida och torn. Varje block reagerar och exploderar när det träffas av laddningar med [[riktad sprängverkan]]. Genom explosionen i blocket sprids den riktade strålen och dess kraft blir därmed svagare. Kraften räcker ofta inte riktigt till att tränga in i vagnen. Vilket gör att T-80 inte kan penetreras av någon NATO:s [[HEAT]]-pansarvärnsprojektieler. |
||
T-80 finns idag i tjänst hos [[Cypern]] 41, [[Kina]] 200, [[Pakistan]] 100, [[Ryssland]] 2000, [[Sydkorea]] 80 och [[Ukraina]] 273. |
|||
== Varianter == |
== Varianter == |
||
Rad 39: | Rad 41: | ||
*'''T-80UM I''': även kallad Bars och snöleoparden. Prototyp med [[Shtora]]- och [[Arena-skyddssystem]]. Man tror att den är utan Kontakt-5 reaktivt pansar. |
*'''T-80UM I''': även kallad Bars och snöleoparden. Prototyp med [[Shtora]]- och [[Arena-skyddssystem]]. Man tror att den är utan Kontakt-5 reaktivt pansar. |
||
*'''T-80UM II''': mer känd som [[Black Eagle Tank]] (svarta örnen stridsvagnen). Väldigt lite är känt om denna stridsvagn. Stridsvagnen är utrustad med ett nytt platt torn med en standardladdare för vanliga T-80:or. En ny förvaringslösning för ammunition ska hindra att den ska fatta eld vid en träff. Black Eagle Tank och [[T-95]] är en ny modell av ryska stridsvagnar där tornet är obemannat. Besättningen sitter i en separat kapsel i chassit. Några exemplar har producerats men man vet inte vilken av de två som den ryska armén tänker ha som ny huvudstridsvagn. |
*'''T-80UM II''': mer känd som [[Black Eagle Tank]] (svarta örnen stridsvagnen). Väldigt lite är känt om denna stridsvagn. Stridsvagnen är utrustad med ett nytt platt torn med en standardladdare för vanliga T-80:or. En ny förvaringslösning för ammunition ska hindra att den ska fatta eld vid en träff. Black Eagle Tank och [[T-95]] är en ny modell av ryska stridsvagnar där tornet är obemannat. Besättningen sitter i en separat kapsel i chassit. Några exemplar har producerats men man vet inte vilken av de två som den ryska armén tänker ha som ny huvudstridsvagn. |
||
*'''[[T-84]]''' |
*'''[[T-84]]''': ny ukrainisk version av T-80UD. |
||
==Externa länkar== |
==Externa länkar== |
Versionen från 15 januari 2007 kl. 16.55
T-80 | |
T-80 | |
Generella egenskaper | |
---|---|
Typ | Stridsvagn |
Besättning | 3 |
Längd | 7,01 m |
Bredd | 3,60 m |
Höjd | 2,20 m |
Vikt | 46 ton |
Tillverkare | först i Transmash, Omsk |
Skydd och beväpning | |
Skydd | hemligstämplat |
Primär beväpning | 125 mm slätborrad 2A46-kanon |
Sekundär beväpning | 7,62 mm PKT coaxiell ksp 12,7mm NSVT luftvärnsksp |
Mobilitet | |
Motor | GTD-1000 gasturbin 930 kW (1 250 hk) |
Upphängning | krängningshämmare |
Hastighet på väg | 70 km/h |
Hastighet i terräng | 48 km/h |
Hastighet i vatten | - |
Kraft/vikt | 27 hk/ton |
Räckvidd | 335 km 600 km med extra bränsletankar |
T-80 är en rysk stridsvagn som är en vidareutveckling ab stridsvagnen T-64. Den började produceras 1984 som en ny huvudstridsvagn för de sovjetiska styrkorna. T-80 kan ibland vara väldigt lik T-72 och det kan bli svårt att se skillnaden mellan dem. T-80 var den första ryska stridsvagnen som drevs av en gasturbin. Den var också först med att ha en laseravståndsmätare, ballistiskt datasystem och mörkerseendeutrustning (däribland Agave-2). Den senaste versionen av stridsvagnen kallas för T-80U. Den är försedd med gyrostabiliserad vapenutrustning, projektilbaneberäknande datorer och avståndsmätande sikte. Hela systemet möjliggör avfyring under rörelse.
Produktionen sker i såväl Ryssland som i Ukraina och hittills är känt att T-80U har exporterats till Pakistan 1997. Även Sydkorea lär ha gjort beställningar på ett antal vagnar. Kina lär ha beställt 200 T-80U 1993.
Varianten T-80U, som är försedd med ERA reaktivt pansar har ett stort antal block monterade på vagnens översida och torn. Varje block reagerar och exploderar när det träffas av laddningar med riktad sprängverkan. Genom explosionen i blocket sprids den riktade strålen och dess kraft blir därmed svagare. Kraften räcker ofta inte riktigt till att tränga in i vagnen. Vilket gör att T-80 inte kan penetreras av någon NATO:s HEAT-pansarvärnsprojektieler.
T-80 finns idag i tjänst hos Cypern 41, Kina 200, Pakistan 100, Ryssland 2000, Sydkorea 80 och Ukraina 273.
Varianter
- T-80: Den första T-80 modellen som byggdes 1978. Några hundra byggdes innan produktionen gick över till T-80B
- T-80B: Kallades ibland för Beryoza (björkträdet). Modifierad modell med kompositpansar-K på tornet som skydd från penetrerande projektiler.
- T-80BK: befälstridsvagnsmodell av typen T-80B. Utrustad med bättre kommunikationsutrustning.
- T-80BV: första T-80 modellen med reaktivpansar. Ämnad för strid mot amerikanska stridsvagnar. Senare varianter är väldigt lik T-80U.
- T-80U: introducerades 1987 och sågs först öppet 1989. Den kallades för SMT (Sovjet Medium Tank) M1989 av NATO. Den nya formen på tornet och att den är försedd med andra generationens reaktivt pansar gjorde den bättre skyddad. Den här modellen är utrustad med 9K120 Svir laserstyrda pansarvärnsmissiler som ersatte det äldre Kobrasystemet. Missilerna skjuts från kanonen. T-80U har också en starkare GTD-1250 gasturbinmotor.
- T-80UD: Ukrainisk version med en 1 000 hk dieselmotor och med förstagenerationens reaktivt pansar. Den tillverkas nästan uteslutande i Ryssland. I augusti 1996 beställde Pakistan 320 T-80UD stridsvagnar för cirka 580 miljoner dollar. De första 15 levererades i februari 1997. I mars och maj levererades 35 till, men de hade tekniska fel och Pakistanska regeringen avbröt beställningen enligt uppgifter från tidningen Moscow´s kommersant Daily.
- T-80UK: befälsversion med R-163-50K och R-163-u-radio. Den är också utrustad med TNA-4-navigationssystem, ny modell av ett elektriskt laddningssystem och AGAVA mörkerseende instrument som har en räckvidd på 2 600 meter.
- T-80UM: uppgraderad med bättre sikt för skytten och med en tv-skärm för befälhavaren så att han ser omgivningen. Den är detsamma som T-80U, men saknar infraröd sökningsstrålkastare. T-80UM har andra generationens reaktivt pansar.
- T-80UM I: även kallad Bars och snöleoparden. Prototyp med Shtora- och Arena-skyddssystem. Man tror att den är utan Kontakt-5 reaktivt pansar.
- T-80UM II: mer känd som Black Eagle Tank (svarta örnen stridsvagnen). Väldigt lite är känt om denna stridsvagn. Stridsvagnen är utrustad med ett nytt platt torn med en standardladdare för vanliga T-80:or. En ny förvaringslösning för ammunition ska hindra att den ska fatta eld vid en träff. Black Eagle Tank och T-95 är en ny modell av ryska stridsvagnar där tornet är obemannat. Besättningen sitter i en separat kapsel i chassit. Några exemplar har producerats men man vet inte vilken av de två som den ryska armén tänker ha som ny huvudstridsvagn.
- T-84: ny ukrainisk version av T-80UD.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör T-80.
- (engelska) FAS - T-80 Bilder och fakta.
- (engelska) Army Technology - T-80 Bilder och fakta.
|