Négrituderörelsen

Négrituderörelsen är den första moderna litterära strömningen i Afrika. Den uppstod i Paris omkring 1934 bland en grupp studenter från Karibien och Västafrika. De ville återuppväcka afrikansk självkänsla genom att skapa en ny stolthet över den afrikanska kulturen. De inspirerades av negrismo, en litterär rörelse som började på Kuba. I Europa fanns också efter första världskriget ett intresse för främmande, livskraftigare kulturer.

Tongivande i rörelsen var Aimé Césaire från Martinique, Léopold Senghor från Senegal och Léon Damas från Franska Guinea. Själva uttrycket "négritude" myntades av Aimé Césaire i dikten "Cahier d'un retour au pays natal", publicerad i den franska tidskriften "Volontés" 1939.

Négrituderörelsen var en reaktion mot den franska assimileringspolitiken. Det gällde att formulera en egen kultur. Léopold Senghor blev rörelsens ideolog. 1947 utkom det första numret av tidskriften Présence africaine samtidigt i Dakar och Paris. Denna tidskrift spelade en stor roll för rörelsen.

Négrituderörelsens manifest formulerades av Jean-Paul Sartre i hans förord till "Anthologie de la nouvelle poésie nègre et malgache de langue franςaise" 1948.

Under 1960- och 1970-talen kom rörelsen att kritiseras för enkelspårighet och konservatism.

Källa

Barbro Norström Ridæus: 100 vägar till Afrika, 1995 (ISBN 91-7106-368-4)