Visa källa för Kunglig sanktion

'''Kunglig sanktion''' (från [[latin]]ets ''sanctio'') är den formella metod som används av en [[konstitutionell monarki|konstitutionell monark]] när denna stadfäster nya [[lag]]ar och slutför [[lagstiftning]]sprocessen. Utan kunglig sanktion kan normalt sett inte lagförslag som antagits i landets [[lagstiftande församling]] erhålla [[laga kraft]]. Möjligheterna att hålla inne kunglig sanktion och därmed inte lämna medgivande till framlagt lagförslag är i regel mycket små för [[statschef]]en i en konstitutionell monarki, eftersom detta skulle innebära att denna försöker utöva politiskt inflytande över en [[demokrati]]skt tillsatt regering.

Att erhålla kunglig sanktion är fortfarande en (formellt) viktig del av lagstiftningsprocessen i bland annat [[Storbritannien]], [[Danmark]], [[Norge]], [[Spanien]], [[Nederländerna]] <ref>{{en}} {{webbref|url=http://www.overheid.nl/english/aboutgov/governmentdoes/actbecomeslaw#par6|titel=How does an Act become law? Assent|hämtdatum=15 mars 2010|utgivare=Nederländernas regeringen|arkivurl=https://web.archive.org/web/20101127084720/http://overheid.nl/english/aboutgov/governmentdoes/actbecomeslaw#par6|arkivdatum=2010-11-27}}</ref>, [[Belgien]], [[Luxemburg]], [[Kanada]], [[Thailand]], [[Malaysia]] och [[Japan]], men i [[Sverige]] har begreppet mist sin konstitutionella betydelse.

Den [[USA:s president|amerikanske presidentens]] [[vetorätt]] mot lagstiftning från [[USA:s kongress|kongressen]] härleder sitt ursprung i den brittiska monarken och koloniala guvernörers möjlighet att hålla inne kunglig sanktion för att på så sätt hindra lagförslag från att antas.

== Finland ==
{{main|Stadfästelse}}

== Sverige ==
Motsvarigheten till [[Sveriges regering|nutidens regering]] använde under [[1809 års regeringsform]] namnet ''[[Kunglig Majestät]]'', varigenom de föredrog av Riksdagen antagna lagförslag samt andra ärenden inför [[Sveriges monarki|Konungen]] genom vars egenhändiga underskrift de vann laga kraft. Under [[1974 års regeringsform]] behövs inte längre kunglig sanktion utan det är i stället regeringen som nu formellt ''utfärdar'' lagar.<ref>{{webbref |url=http://www.riksdagen.se/templates/R_PageExtended____6080.aspx |titel=Regeringsformen 8 kap. 19 § |hämtdatum= |format= |verk= }} - Sveriges riksdag</ref> Regeringen har dock inget val utan skall utan dröjsmål utfärda och därefter i ''[[Svensk författningssamling]]'' kungöra de lagar som stiftats i [[Sveriges riksdag|riksdagen]]. Riksdagen har även rätten att själv utfärda vissa lagar utan regeringens medverkan. Det är även den svenska regeringen som [[Ratifikation|ratificerar]] internationella fördrag, i motsats till de flesta andra stater, inklusive konstitutionella monarkier, där den funktionen vanligtvis utövas av statschefen.

== Se även ==
* [[Höga fördragsslutande parter]]
* [[Kungadömet av Guds nåde]]
* [[Maktdelningsprincipen]]
* [[Promulgation]]
* [[Ratifikation]]
* [[Sigill]]
* [[Veto]]

== Referenser ==
<references/>

[[Kategori:Monarki]]
[[Kategori:Lagstiftande församlingar]]
[[Kategori:Juridiska termer]]